Tänk vad lite sol betyder mycket
Det märks på fågellivet idag att solen lyser. Det är fart på dem, de sjunger och verkar trivas i största allmänhet precis som jag gör. Ni får gärna argumentera emot men jag vet då inte mycket som slår att tidigt på morgonen bege mig ut i naturen och vara på plats när den vaknar. Känna när nattkylan släpper, solen kan anas i öster och ljuset kommer.
Ursäkta, det där var en utvikning vid sidan om vad det här egentligen ska handla om. Hur jag än letade igår hittade jag inte mina strömstarar. Jag blev något orolig och tänkte att mina täta besök vid ån kanske gjort att de tröttnat och flyttat. I väntan på dem tog jag lite andra bilder.
Livet på en pinne. Gulsparvar -otroligt vackra fåglar som det tyvärr blir allt glesare emellan. Har ni några i er närhet så vårda dem ömt och bjud dem gärna på lite havre.
Ån är omgiven av riktigt gammal bokskog på ena sidan och ett alekärr på den andra.
Biotopen vid ån är helt orörd och en stor tillgång för den biologiska mångfalden.
Så långt ifrån produktivt skogsbruk man kan komma.
Och så satt han där plötsligt, orädd som vanligt. Undrar var han höll hus igår?
Strömstaren är starkt knuten till strömmande vatten.
Livet på en pinne.
Ja, så var ordningen återställd och jag kan återgå till arbetet med mitt bildspel.
Ken //