Hallamölla BW

Vanan trogen konverterade jag en del av de bilder jag tog vid Hallamölla vattenfall till svartvitt. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Österlen - Hallamölla

Årets semester blev av den uppstyckade sorten. Mycket beroende på att jag trodde att jag skulle göra en ljumskbråckoperation någon gång under juni. Så blev nu inte fallet. Den operationen kom jag istället att göra i början av oktober. Av den anledningen valde vi, istället för att åka iväg en längre tid någonstans, att göra lite kortare turer över ett par tre dagar. Den första av dessa turen valde vi att förlägga till Österlen. Vi hade hittat en boende strax utanför Brösarp. 

Efter att ha installerat oss i boendet. Tittade vi på vad som kunde finns vår närhet. Vi har varit i Österlen ett antal gånger genom åren, även om det nu var ett tag sedan. Därför tänkte vi att det kunde vara intressant att se något  vi inte tidigare sett eller som kunde var trevligt att återse. Vi såg då att Hallamölla vattenfall  låg nära. Det blir ett bra första utflyktsmål tyckte vi och gjorde oss i ordning.

#2

Sommartid är kanske inte den ultimata tiden att fota vattenfall. I varje fall inte om man är ute efter kraftiga flöden och rikliga fall. Då är våren bättre. För min egen del kan jag många tycka att vårflödet i många vattenfall kan väl kraftigt och det blir svårt att få fram vattnets struktur i bilderna. 

#3

#4

Jag måste säga att jag är barnsligt förtjust i rinnande vatten och kan uppehålla mig långa stunder i dess närhet. Det är också en av anledning till att jag alltid har med mig stativ när jag är ute för man vet aldrig vad som kan dyka upp.

#5

#6

#7

#8

För mig handlar vattenfall om att hitta en slutartid som jag tycker får fram det jag ser i vattenfallet.

#9

#1o

#11

#12

Det här är en panoramabild. Jag har sista tiden börjat intressera mig mer och mer för panoraman. En ny värld för mig. Med begrepp som nodalpunkt och parallaxfel. 

#13

TheInvisibleJackal

Sumpafallen

Vi lämnade vitsipporna och Bengtesgårds äng och for mot Sumpafallen. Ett naturreservat strax söder om Ullared. Genom reservatet rinner Högvadsån och vid vissa platser uppkommer forsar och smärre vattenfall. Jag besökte Sumpafallen första gången förra sommaren. För att komma till Högvadsån och fallen måsten man gå ner för ganska brant led något 100-tal meter. Och då kommer man bara ner till Högvadsån. Förra att sedan komma till forsarna och fallen måste man fortsätta uppströms längs med ån ett stycke. Förra året med den hälsporreproblematik jag då hade, var det en övermäktig uppgift. Ända sedan dess har jag velat återvända för att se närmare på forsar och fall.

#2

De första forsarna möter mig ett ha vandrat ett kort stycke längs med ån. 

#3

#4

#5

Ytterligare ett stycke finns det större och mer dramatiska forsar. Frågan är hur jag kan komma närmare eller snarare hur kan jag ta mig fram till en plats som kan ge mig en bättre utgångspunkt för mitt bildkomponerande. Jag föredrar att fotografera vattenfall och forsar lite mer underifrån. Här finns det inga möjligheter att ett säkert sätt komma till en plats som tillåter detta. Ibland är det bara så och då får man acceptera läget. 

#6

Ett annat knep, som jag själv använder mig ofta av är att byta objektiv och därmed skapa nya kompositionsförutsättningar. Således byter jag från 24 - 70 till min 100-400:a.

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

Jag fortsätter min vandring längs med Högvadsån och kommer till ytterligare ett ställe där ån forsar fram tilltalande. Ett kort ögonblick leker jag med tanken på att ta mig ner till den kvarnstenslika stora stenen med ett hål i mitten. Skulle jag kunna ställa upp stativet där och samtidigt själv få plats. Kanske. Med blicken följer jag en tänkbar väg ner. Det skulle kunna gå. Frågan är bara om det värt ett försök. Tveksam till hela företaget blir det bara en tanke. Och jag tror nog att det får stanna därvid. 

#14

#15

#16

#17

Det sista fallet ligger en bit bortom de första tre och man tror nästan att ån har lugnat sig när det dyker upp. 

#18

#19

TheInvisibleJackal

Danska fall

Enligt sägnen ska de här fallen i ån Assman vid Simlångsdalen i Halland, ha fått sitt namn efter att en trupp danska soldater under 1600-talet ramlat i och drunknat. 

Trots att jag inte har speciellt lång väg att åka för att ta mig till de här vattenfallen har det blivit av förrän i sommar. Varför kan man undra? Ja, jag vet inte, men parkeringen vid naturreservatet har det aldrig känts riktigt inbjudande att ställa bilen en längre tid. Massor av krossat glas har legat på parkeringen. Troligtvis från olika bilinbrott. Inte så trevligt och det har inte lockat precis. 

Jag körde förbi där en eftermiddag på jakt efter lite sädesfält att fota. Då jag så att det var rätt mycket bilar på parkeringen tänkte jag - om det kan funka för dem, kan det funka för mig. Vände bilen och körde in och parkerade.  Gick kollade på informationstavlan över området och fick klart för mig att fallen låg en bit in.

#2

#3

Efter en kortare promenad in på området hörde jag ett rasslande läte. Jag gick åt lätets håll och kom fram till det här lilla fallet. Det var ju i för sig trevligt, men kunde detta vara det beryktade fallet som bragt så mången dansk soldat om livet. Saker kan helt klart ändra sig på några hundra år, men om nu detta skulle vara fallet var är då alla människor som bevisligen står parkerade där uppe? Hade jag snubblat över en gigantisk turistfälla? Jag gick upp till den markerade stigen igen. Tog en titt på satellitbilden i telefonen och såg att jag hade ännu en sträcka kvar att gå. 

#4

Efter någon kilometers vandring hördes ett kraftigt dån. Jag tog mot ljudkällan och kom fram till ett stort och vredgat vattenfall. Jag kände ganska så omgående att här skulle jag då inte vilja trilla i. Nu var det ingen större fara på taket emedan ett räcke fanns utmed stigskanten emot vattenfallet till. Det svåra var att kunna hitta några intressanta kameravinklar. Jag stod liksom ovanför fallen. Det brukar bli bättre bilder om man kan komma lite mer i jämnhöjd, men hur skulle jag kunna göra det. Jag såg inga skyltar eller stigar som på något sätt visade eller indikerade att här kan man gå om man vill få en bättre vy. 

Jag tittade mig omkring för att se om det fanns någon i närheten som skulle kunna besitta mer sakkunskaper, men de enda som fanns där då var en äldre dam som något outgrundligt sätt lyckats släpa sig ut till fallen med en rullator. Utan större svårigheter kunde jag tämligen riskfritt konstatera att hon inte var spekulant på en stig som kunde föra henne till en bättre vy. De andra som stod i närheten tycktes filma fallen med sina surfplattor. Säkerligen turister och därmed lika okunniga som jag på området. Det fick istället bli att gilla läget och gör mitt bästa så länge. Eftersom det rätt nära kan jag alltid återvända när jag fått bättre vetskap från några bekanta i fotoklubben.

#5

#6

#7

#8

TheInvisibleJackal

Under lång tid

Jag har under året börjat med att ta bilder med längre exponeringstider. Ett av de motivområden jag då kommit att rikta kameran emot är vatten. Vatten är tacksamt, särskilt när det rinner fram bland lite stenar och annat som formar dess väg genom landskapet. Jag tror inte att jag besökt så mycket olika vattendrag som i år för att försöka hitta bilder jag vill ta. Ett av de ställen jag hittat är Gårdshults naturreservat några mil sydost om Halmstad. Det är ett rätt omväxlande naturreserverat med både hagmarker och myrar, men det som drog sig min blick eller snarare kanske förhoppning när jag studerade en karta över området var ån Assman som rinner genom reservatet. Från parkeringen är det bara en kort bit att gå för att komma fram till Assman. 

Den här gången var det inte så mycket vatten som det förmodligen kan vara, så jag vågade mig på att kliva runt på lite stenar och klättra nerför en lite stenbrant för att ta mig till ett litet vattenfall, som man inte ser direkt utan mer anar att det skulle finnas där det är. Här några bilder jag tog på det här lilla vattenfallet.

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal