Öland i maj IV - En ny chans

Skam den ger sig. Fast ibland har man bara inget val.

Den här morgonen har vi kört till Ismantorp då det enligt guideboken lär finns vit skogslilja, vilket det säkert också gör. Det är bara det att den blommar i juni som först. En detalj som vi hade förbisett. Samtidigt var det ändå intressant att göra ett återbesök till Ismantorp. Särskilt som det första inte hade bjudit på någon mersmak.

#2

Och visst fanns här en del orkidéer, men också moln av icke vänligt sinnad karaktär, om nu moln alls har någon karaktär mer än den vi människor subjektivt tillskriver dem. Nåväl, molnen borta vid horisonten närmade sig snabbt och skiftande till en mörkare ton. 

"Det ser ut att bli regn" sa jag till hustrun. "Vi packar ihop oss och stället oss borta under några tätare träd vid stigen."

På vägen tillbaka mot stigen, behöver man, precis innan stigen börjar, kliva över en stätta. Där mötte vi ett sällskap klädda i ljusa, lediga och lätta kläder, någon finstickad tröja över axlarna, promenadskor. Sällskapet bar på vackert mönstrade filtar och picknickkorgar. Hela scenen andas en lätt air av sekelskifte. Det förra då. Carl Larssons - "Frukost i det gröna" kommer upp i minnet.

Sällskapet hade dock endast ögon för den blå himlen och inte för dess mer mulna följeslagare. 

Vi har kommit fram och står under våra utvalda trädparaplyer då det brakar loss. Först med regn. Ett regn som tämligen snart övergår i stenkulstora hagel. Vi står dock hyfsat väl skyddande under våra träd även om ett och annat hagel studsar mot våra jackors kapuschonger. 

Sällskapet hade fått uppenbarat för sig att livets stig inte endast av solsken och rosor består. De flyr vädrets makter på nästan samma vis som när man var barn och sparkade boll med någon på landet boende kamrat och bollen for iväg mot hönsen som gick och pickade i godan ro, när plötsligt från ingenstans; ur hönsperspektiv, vår boll kom farande. Kacklande och flaxande spred de sig åt alla håll för att undkomma bollen. På samma sätt tycktes sällskapet bete sig innan de på något fann sig och tog sig flykt mot stigens skydd de också. 

En liten, blött och smågråtande flicka kom och ställde sig hulkande en stund hos oss innan hennes far kom och manade henne vidare mot parkeringen och bilarna. 

#3

Krutbrännare

Haglet upphör så småningom och vi återvänder till platsen vi en stund tidigare lämnade. 

Jag kände mig färdig med Ismantorp en stund före min fru och begav mig sakta av mot parkeringen. Hon hade funnit en del andra motiv som intresserande henne som makrofotograf. Hon kom till bilen i rätt ögonblick. För precis när hon satt sig öppnade sig himlen på nytt. Hon berättade att hon halvvägs tillbaka hade mätt pick-nicksällskapet på väg ut igen. Det såg inte bättre ut än att de än en gång lyckats tajma nederbörden.

Jodå, mycket riktigt. Under tiden vi satt i bilen och kollade på tänkbara utflyktsmål härnäst under dagen kom de springande med tröjor och rutiga filtar flaxande. Bildörrar öppnades och motorer startades. De hade nu definitivt gett upp hoppet om en pick nick i det gröna såsom den kan presenteras i mer glassiga magasin såsom Hus & Hem, Gods & Gårdar, Femina etc.

#4

Bergskrabba

Bergskrabban är en liten spännande ört. Det här var första gången jag sett den blomma. De blå blommorna påminde mycket om de blå geléaktiga karameller som ingår i Bassetts lakrikskonfekt. Jag är inte någon större lakritsälskare, men dessa blå  karameller jag är mycket svag för. Det var kanske därför jag fastande för bergskrabbans utseende.

Vi hade återvänt till Vickleby alvar för att se om vi kunde ha lite bättre tur med vädret den här gången. Och det hade vi. Regnmolnen såg ut att ligga mer norröver den här gången. Har man möjlighet att återvända till en plats brukar det ofta löna sig.

#5

Ölandssolvända

Så små att även om lägger sig platt tornar man sig upp över dem.

#6

Sankt Pers nycklar

Vi hittade även del Sankt Pers Nycklar som vi helt hade missat förra gången

#7

Gullviva

#8

Krutbrännare

Och krutbrännare. Ett tiotal faktiskt. 

Vickleby alvar är ett av de säkrare platserna att finna krutbrännare på. De är dock ganska oansenliga. Det är lätt att missa dem. 

#9

Innan kvällen kom for vi snabbt till Halltorps hage. Det fanns en del orkidéer där. Främst Sankt Pers nycklar men ljuset var inte tillräckligt för att göra dem rättvisa. Istället vände vi åter mot stugan. I morgon hade vi stämt möte med några vänner som också var på Öland.

#10

TheInvisibleJackal