Det där är ingen häst...

Jag har under våren hållit kontakt med mina föräldrar via telefon. Under rådande omständigheter kommer det att dröja ett tag innan vi kan träffas fysiskt. I början av maj pratade jag med min mor, som berättade att de hade varit ute och kört en sväng på landsbygden. Mest för att komma hemifrån en liten stund, men också för att se hur var det var ute i markerna. De hade sett närmare 20-talet älgar under sin lilla bilfärd. Jag blev förstås väldig sugen att på att också se och försöka foto älg jag med, men den stora frågan är var man kan förvänta sig att få se några. Jag känner till ställena som är ganska älgsäkra i mina barndomstrakter, men där jag numera bor sedan snart 30 år har jag faktiskt ingen aning. Lite konstigt kan tyckas. Jag har farit runt och kollat på fåglarna än här och än där som f d fågelskådare, men inte direkt reflekterat över att det varit regelbundna möten med älg eller rådjur på det ena eller andra stället. Visst det har alltid varit trevligt när jag sett dem, men fåglarna har varit det primära. Nu som f d fågelskådare har jag tid att se och uppleva annat som naturen har att erbjuda. Jodå, jag ser fortfarande fåglar, men jag jagar inte en specifik art eller ett visst antal arter. Stressen efter olika typer av kryss - livskryss, årskryss etc har jag lämnat bakom mig utan någon som helst saknad. Snarare har istället kommit njuta mer av mina stunder med olika fågelmöten när jag suttit länge i och iakttagit dem i väntan på att antingen ska komma lite närmare eller att ljusförhållandena ska bli lite trevligare . När jag är ute är det för att fotografera dem och då spelar det ingen större roll om det är en kråka eller en skärfläcka.

Åter dock till älgarna. Var hittar man älg så där på beställning? Söker efter älg på Google maps? Mja, inte helt, men jag kollade på satellitkartan över mitt närområde för att få en slags fingervisning över var som kunde vara en lämplig rutt för att kanske se något. På så vis kom jag att hamna på små vägar ute på landet några mil hemifrån. Klockan hade börjat närma sig älgtimmen så jag körde sakta och spanande. Efter bara några kilometer såg jag ett djur stå och beta av gräset borta vid ett skogsbryn. Det där är ingen häst tänkte jag och körde sakta fram för att komma lite närmare samtidigt som jag vevade ner rutan. Kameran låg redo i knät. Jag kom att se totalt nio älgar på turen. Någon senare återvände jag till samma tur och såg då åtta älgar. Förmodligen var det samma som vid första tillfället. Jag kände att här har jag funnit ett ställe där chansen att få se älg är rätt trolig. Jag kommer att försöka återvända med jämna mellanrum för att se vad det kan ge. Här är några av bilderna från två tillfällen i början av maj.

Det låga stängslet som anas bakom älgen är till för att hålla vildsvinen från att gå ut och böka i grödorna.

En liten bit åt vänster stod ytterligare en älg på samma ställe.

En ko med fjolårskalv. Jag är inte speciellt kunnig vad det gäller dräktiga älgars utseende, men det skulle kunna vara småälgar på gång. Jag har varit tillbaka vid senare tillfällen för att se om jag kan få syn på kon, men inga spår. Tyvärr. Till saken hör också att mellan dessa två första tillfällen har markägaren fällt en del skog och lagt upp ett massavedslager vid kanten av det här lilla fältet. Troligtvis har detta skogsarbete medfört att älgarna har dragit sig undan till andra, lugnare platser. Om jag har tur kan kanske få syn kon med nya kalvar lite längre fram.

De har givetvis fått syn på mig. Kalven är väg att ställa sig i skydd bakom kon, som håller mig under sträng bevakning.

Efter att bestämt att jag inte utgör något hot mot hennes kalv återgår kom till att beta. Då närmar sig hennes andra kalv höger ifrån. Den här kalven är större och kraftigare. En tjurkalv? De båda kalvarna torde vara födda samtidigt någon gång i maj-juni förra året.

Med ett sista blickutbyte med kon lämnar jag platsen och far vidare.

Ett stycke längre fram får jag syn på annan älg ute på ett stort fält. Jag tar några bilder och fortsätter min färd tämligen belåten med dessa älgkontakter. Efter ett tag delar vägen på sig. Oljegruset är utbytt mot enbart grus. Jag bestämmer mig för att köra dit vägen verkar fortsätta naturligt. Jag skymtar en del fält och kör sakta framåt med rutorna nervevade och spanar.

Vid ett mindre fält ser jag en älg stå precis vis skogsbrynet. Jag stannar bilen. Stänger av motorn. Jag har ställt mig så att jag fortfarande har bra vinkel för att kunna fotografera samtidigt som eventuella andra bilar kan passera mig. Det kommer bara en bil, som också stannar lite framför mig. Inga fotografera vad jag kan se, men njuter av upplevelsen de också en stund innan de far vidare.

Efter ett tag dyker det upp ytterligare två älgar ur skogsbrynet. Tämligen ovetandes om min närvaro.

De två yngre älgarna mäter sina krafter.

Vilket resulterar i att den ene känner sig något tuffare och börjar jaga den andre.

Jag märker nu att det är fyra älgar på plats på det lilla fältet. Jag byter kamera för att kunna få en bild som visar alla fyrai samma bild. Plötsligt händer det så snabbt att jag knappt är beredd på det.

En av de fyra älgar uppfattar att en av de andra behöver sig en åthutning. Hade jag inte valt att byta kamera så hade jag kanske haft bättre bilder på den korta tillrättavisningen, men samtidigt hade jag inte hade haft en bild med alla fyra älgar samlade. Det är hela tiden fråga om ett val. Vad vill jag visa. Vad vill jag ha med. Jag vill ofta försöka ha med så mycket av miljön runtomkring också för att visa vilket livsrum djuren lever i.

En efter en drar sig älgarna in i skogen igen. Jag vevar upp rutorna och kör vidare.  Det börjar mörkna mer och mer. Jag ser på satelittkartbilden i Maps att jag kan fortsätta vägen ett stycke framåt och sedan ta till höger för att kunna köra så att jag kommer till den större allfarvägen hemåt. Jag fortsätter att köra relativt sakta och spana, men det är mest skogsmarker nu sista biten. Det har också börjat mörkna betänkligt. Det går fortfarande att se, men det är inte lika lätt längre.

Plötsligt står han där; älgtjuren med knoppande horn, inne i granplanteringen. Njutandes av lite späda granskott. Det är på fel sida av vägen. Jag får veva ner rutan på passagerarsidan. Jag stänger av motorn så försiktigt det bara går. Han står kvar och tittar på mig. Jag lyckas krångla till mig en någorlunda stabil ställning för att kunna få några bilder. Jag har full bländaröppning. Kör med så pass låg slutartid som jag vågar för att kunna undvika rörelseoskärpa och dels för undvika att behöva skruva upp ISO:t alltför mycket. Ändå är det tokhögt. Jag tänker att om jag inte hade gjort det hade jag inte fått någon bild alls. Och sanningen att säga så var det svårt att låta bli att försöka få en bild. Särskilt när han stod så nära som han gjorde. Jag visste att jag inte skulle behöva beskära bilden nämnvärt.

TheInvisibleJackal