En kväll vid stranden

Det är sommar, men temperaturen medger inte några bad än. När jag tittar tillbaka på den här sommaren är detta den första sommaren som jag inte har badat en enda gång på mycket, mycket länge. Den rätt jobbiga hälsporren har gjort att jag dragit mig för att gå barfota. Inte heller något jag ska göra för att snabba på läkeprocessen har jag förstått. Går därför sedan ett antal månader tillbaka runt även inomhus i ett par tjocksulade Hoka Hoka One som de heter. Inte speciellt snygga, men väldigt behagliga.

#2

Ja, vad ska hitta på vid havet? Kameran var som för det mesta med. Den här biten av kusten har jag besökt väldigt många gånger genom åren. Ibland har jag funderat på om det inte har blivit lite för många gånger. 

#3

Det stora dilemmat när jag kommer till den här platsen är frågan om vad jag vill fotografera. Om jag nu verkligen vill det. Och måste jag fotografera bara för att jag tagit med mig kameran. Självklart inte, men när den nu är med är det en smula ambivalent att inte använda den. Det blir ändå lite som att använda kameran under tvång. Lite av en ålagd uppgift. Det är ingen bra känsla.

Fast å ena har jag själv valt att åka hit och dessutom på egen hand burit med mig kamerautrustningen. Då borde jag väl kunna få ut något. Jag brukar alltid ha med mig mina filter och nu kommer jag på att jag skulle kunna testa vad olika långa exponeringstider gör med samma motiv där det finns vissa ingredienser av rörelse - som t ex vatten och moln. 

Så snart jag tänkt denna tanke, livade gubben upp sig och plockade fram stativet och började pilla med filter och slutartider. Riktigt skoj.

#4

Alla bilder är taga med f9 och ISO 100. Den här bilden är tagen med en slutartid på 1/13 s.

#5

Och den här med 78 s.

#6

Slutligen denna med 340 s.

TheInvisibleJackal

Grand Canyon i Halland

Under sommarmånaderna brukar jag och min fru ofta vara med på de fotovandringar som Länsstyrelsen i Halland ordnar. Det brukar vara bra och kunniga fotoguider som visar något av naturreservaten i länet och vad man kan fota där och vad man kan tänka på vid fotograferandet. Det hela är som sagt både trevligt och givande. I år har vi inte varit med en enda gång hitintills. Mycket beroende på min hälsporre. 

#2

I början juni var det en fotovandring förlagd till Nissatröm. En naturreservat där Nissan slingrar sig fram mellan klipphällar, sluttningar och branta klippväggar. Hallands eget svar på Grand Canyon. 

#3

Vi var som sagt inte med, men när vi såg en del bilder från området som de som var med hade lagt ut på Facebook blev vi båda väldigt sugna på ta oss dit. Jag kollade så gott jag kunde på olika kartor för utröna terrängens beskaffenhet och hur långt man skulle behöva gå för att komma till platsen som såg ut att vara den mest fotografiskt givande. 

#4

Det var en inte alltför lång sträcka att gå och tog jag med mig min trefotspall skulle jag kunna fälla upp den vid behov och vila foten lite grann. 

#5

Sagt och gjort. Fotoutrustningarna packades ihop. De är i och för sig i princip alltid färdigpackade. Jag har oftast med två kamerahus, ett med en 24-70 och ett med en 100-400:a, lite filter, trådutlösare och stativ. Det är oftast att kolla att batterierna är laddade och minneskorten är tomma. Och så fikat förstås. Fika är viktigt.

#6

Vi bestämde för att köra dit på eftermiddagen och vara på plats någon timme eller två innan solen kom i det fina läget som en sökning i Photopills visade.

#7

När vi kom fram låg det en del moln i vägen för solen. Då det inte tjänar mycket till att gråta över spilld mjölk var det bara sätta i gång att leta motiv och kompositioner. Det var inte svårt. Tiden bara flög. Jag glömde helt bort att jag hade hälsporre. Gick in i min fotografiska bubbla och bara njöt.

#8

Jag hade börjat packa ihop när solen slutligen bröt igenom molnen och lyste upp scenen framför mig som jag hade föreställt mig. Det var bara att tacka och ta emot.

Ett par veckor senare har omfattande skyfall gjort att området på sina ställen har rasat och rasrisk föreligger på en del andra. Området är därför mycket farligt att vandra i och delar av det är helt avstängt. Det ser ut att vara så under mycket lång tid enligt Länsstyrelsen. Vi hade således en väldig tur att vi hann med att åka dit. Nu vet jag inte när det kan bli möjligt igen. 

TheInvisibleJackal

En kväll i juni

Hemma igen efter Ölandsäventyret kommer tankar på vad som skulle vara intressant att fotografera. Året hitintills har mitt fotograferande varit starkt begränsat p g a en segdragen axelskada, som nu på det stora hela är läkt. Hälsporreproblemet är drygare och för ett par veckor sedan gjorde jag min sjätte och sista stötvågsbehandling på ett tag. Jag får inte genomgå ytterligare behandlingar på minst ett halvår. Jag har fått ett antal övningar och fått lära mig att tejpa min fot. Detta tillsammans med ett par nya väldämpade skor har gjort att det även hälsporren går åt rätt håll. Gör jag bara mina övningar och tejpar så ska den ge med sig. Det kan ta lite tid bara. Det är även viktigt att jag inte anstränger foten mer än nödvändigt, vilket ibland inte alltid är det lättaste att hörsamma även om jag försöker fundera ut fotoutflykter som är relativt fotsnälla.

#2

Den här gången har jag tagit mig till Gårdhults naturreservat. Har varit här ett antal gånger. Det är ett litet trevligt reservat. Jag brukar oftast hålla mig ner vid ån Assman som rinner igenom reservatet, men den här gången kände jag att det var lite för långt att gå ner till den delen där det även finns lite fall och mer klippor. Jag höll mig istället på ett begränsat område ett bra stycke före dessa fall och klippor. Kände att foten nog hade fått lite för mycket stryk under Ölandsvistelsen. 

#3

Istället för forsande vatten blev framförallt träd jag kom att fotografera. Ja, lite vattenbilder blev det också från det övre stället vid Assman. Där är det dock svårt att få bilder. Mycket beroende på att det är svårt, för att inte säga rent omöjligt att komma till där det kompositionsmässigt skulle vara fördelaktigare. Fast ibland är det bara skönt att få komma ut i naturen en sväng.

#4

Sådana här tillfällen där det inte hänger på kniven att man få till en bild eller inte är också möjligheter att testa lite olika saker. Vid den första bilden i det här inlägget testade jag olika slutartider för att se vilken jag tyckte passade den här biten med forsande vatten. Vad som funkar bra vid ett tillfälle funkar kanske inte vid ett annat. Nu kommer jag inte exakt vilken tid var för just denna bild, men jag testade tider mellan ett par sekunder till ca 1/20 - 1/60. Skulle tippa på att tiden här rör sig om 0,5 s, möjligen 0,4 s. Genom att mer aktivt välja en tid jag vill ha kan jag styra det uttryck jag vill att den framforsande vattnet ska ha. Jag skapar därigenom bilden så som jag vill att den ska gestalta det jag upplever. 

#5

På tillbakavägen går vi in på en gammal fägata. Här finns en del träd och grupper av träd som jag fotograferar om och om igen. Kan inte riktigt bestämma mig för när jag klar med dem. Jag letar efter något som jag inte helt fullt kan sätta fingret på. Det är något som ligger där och maler lite vagt i bakhuvudet. Kanske är det tankar på det fotoprojekt som jag hade tänkt inleda under det här året som kommer upp till ytan emellanåt. Ett projekt som än så länge mer är på ett känslostadium än ett klart definierat. 

#6

Tankarna finns där men inte orden att knyta samman och strukturera dem till något konstruktivt. Jag tror dock är när jag återfått min fulla rörlighet k0mmer också tankarna att formeras till ord, som sätter samman projektets mening. Projektet måste han en mening om så bara för mig själv. Det är det som kommer att ge mig drivkraft att gå in i projektet med de ögon som jag behöver för att kunna skapa de bilder jag vet finns där men ännu inte är medveten om.

Lite tankar om framtiden en kväll i juni.

TheInvisibleJackal

April i Småland

Vid påsktid gjorde familjen en visit till mina föräldrar i Småland. Jag hade med mig kameran mest av gammal vana. Hade inte direkt några planer på att stolpa iväg någonstans med min hälsporre, men det kändes på något sätt dumt att inte ta med den. 

Ett 50-tal meter från deras hus finns det en liten hage, som längre fram brukas av ett obestämt antal får med tillhörande lamm. Dock icke än i år. Kanhända fåraktiviteten å denna hage ligger i träda detta år. Kanske har ulven slukat dem allesamman.  Eller så må de ha flytt fältet eller kanske blivit befriade av  ULL (Universal Liberation of Lambs).

Till den här lilla hagen lockades jag att ta med mig kameran av en stare som kikade ut från ett hål i ett träd på starars vis.

#2

Ett litet stycke längre fram var det möjligt att ta steget in själva hagen, vilket jag gjorde och den bäck som rinner igenom hagen fick därigenom också ett annat intresse från min sida. Även om jag ofta tyr mig till vattendrag ock liknande i min fotografering är det inte alltid som det vatten som kommer min väg fångar mitt omedelbara intresse.

#3

Jag följde sagda bäck motströms för att se vad det kunde ge. Den var inte bredare på sina ställen att jag kunde ta ett kliv över utan större besvär och ta en annan väg som till synes lättare väg tillbaka än den jag först anträdde. 

I denna min utforskargärning i det lilla kom jag uppå ett litet vattenfall. Stativet hade jag inte med mig. Det låg hemma. Genom att välja lägsta ISO och en riktigt liten bländare kunde jag få till en hyfsad slutartid som jag förmådde expediera på frihand med telezoomen. 

#4

Ackompanjerad av det trivsamma porlandet fortsatte jag mitt lilla utforskade.

#5

#6

Att stå och följa vattnets väg var lätt hypnotiserande. 

#7

Väl åter i föräldrahemmet såg jag en nötväcka sitt i trädet utanför köksfönstret. På vinst eller förlust tog jag en bild genom fönstret. Kanske inte den snyggaste av bakgrunder, men nötväckan slog an stilfull pose trots det.

TheInvisibleJackal

En stunds frånkoppling

En oktoberkväll efter jobbet förra året kör jag och hustrun iväg ner till havet. Hon för att träna på ICM och försöka få bilder till fotokursen som hon går och jag för att leka med slutartider och ND-filter. Havet var tillmötesgående såtillvida att det befann sig i rörelse. Det är alltid tacksamt när man vill använda slutartider som kräver stativ och trådutlösare. Fast den här gången ville jag ha något mer än att fånga ett mjölkigt hav. Det är så lätt att sätta dit det kraftigaste ND-filtret  man har och låta sig drivas iväg och tjusas av de långa exponeringstiderna som uppstår. Jag ville nu försöka fånga havets kraft men också dess lugn. Slutartiderna jag hitintills använt mig passade inte för detta utan istället fick jag experimentera mig fram till någon jag tyckte passade bättre för det jag ville. 

Det här är en typ av fotografi som jag uppskattar. Att leta efter något som man inte riktigt kan sätta fingret på, men som man ändå har en känsla av att just så vill jag fånga mitt motiv. Ett utforskande av kamerans och de övriga fotografiska tillbehörens möjligheter. Det blev inte många bilder, men jag känner att det har varit en mycket givande stund och jag umgås med tankar på att snart återvända för att fortsätta mitt utforskande. Klippor, stenar, stränder och vatten som rör sig har fångat mitt intresse på ett nytt sätt. Och jag är nyfiken på vart det kan föra mitt fotograferande. 

Nu har det tyvärr inte kommit att bli något fortsatt utforskande p g a min skadade höger axel. Den har blivit bättre, men ännu har jag inte tagit i min kamera. Det är nu drygt tre månader sedan jag senast höll i den. Häromdagen höll jag förvisso i min frus kamera. Den är något lättare än min egen. Jag tog inga bilder utan det var mer känslan av hålla i en kamera igen och känna att det går och för första gången på länge kände jag att det gick. Lite mödosamt, med det gick. Snart kanske det kan vara möjligt att ge sig ut med kameran och något av de lättaste objektiven. Jag när hopp om kunna börja fotografera igen inom en inte alltför avlägsen framtid.

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal