Spegel, spegel på ...

Precis som många andra har även fotoklubben en Facebook-sida. För att få medlemmarna att engagera sig mer på sidan och visa upp sina foto där har en av medlemmarna börja lägga upp utmaningar om ge sig ut och fotografera olika teman, som man har en vecka på sig att lägga ut på FB-sidan enligt modellen en bild/medlem. Det första temat var vårkänsla. Där var jag inte med att lägga ut någon bild eftersom jag den senaste veckan tillbringat så mycket tid som möjligt inomhus p g a pollenbesvär.

Den här veckans tema som startade igår är speglingar. Först tänkte jag att det går nog inte heller. Dessutom stod det helt stilla i tankeverksamheten. Kunde inte för mitt liv begripa var jag skulle kunna hitta någon intressant spegling.

Igår kväll uttryckte min fru en stor längtan efter att fotografera backsippor.  I Möllegårds naturreservat någon mil eller två hemifrån växer det just backsippor på ett ställe. Det var länge sedan jag fotade några, så det lät kul. Fast jag var lite tveksam p g a den sista tidens pollenbesvär. Vi kollade väderleken och såg att det skulle vara klart och relativt vindstilla på söndagsmorgonen, men kallt. Någon minusgrad vid sju. Vi bestämde därför att vi kör hemifrån klockan sju så hinner det bli lite varmare. Det var i varje fall plusgrader när vi kom fram.

På vägen till backsipporna går man vid några ställen nära Nyrebäcken som rinner genom reservatet. Och där mitt framför näsan fanns plötsligt speglingarna.

Några backsippor blev det inte. De hade bara precis börjar sticka upp, men några speglingar blev i det varje fall varav jag valde att lägga den första bilden i den här bloggen på fotoklubbens FB-sida.

#2

#3

TheInvisibleJackal

Påskutflykt

Påsken är likt julen en högtid då man träffar släkt och vänner för att äta och umgås. Det har blivit något av en tradition att vi brukar träffas hemma hos svärmor. Förra året firade vi påsken hemma oss var och en. I år tänkte att vi kunde försöka träffas någonstans ute. Det har blivit det nya för att i alla fall kunna träffas överhuvudtaget. Frågan var bara var vi skulle träffas den här gången. Det framkom en rad olika förslag. Har ni inte redan listat vart vi styrde kosan så pekar trädet ovan ut var vi är den här gången.

#2

Där bakom skymtar vårt utflyktsmål.

#3

Sofiero!

Åka till Sofiero i början av april kan det vara lönt kanske någon undrar. Jag kan inte sticka under stol med att var lite klenare med blomprakten än vad man är van vid. Även om inte det fanns något speciellt i blomväg att njuta av, är Sofiero ett mycket trevligt ställe med fina omgivningar. Det väcker också en del minnen från tidigare besök med fantastiskt blommande rhododendron och konserter. Senast jag var där på konsert var när jag och min kusin var och såg ZZ Top. Dessförinnan var jag och min kära fru och såg Norah Jones samt Bob Dylan. Möjligheten att gå på olika konserter är något jag verkligen saknar i dessa tider.

#4

Även om det inte finns några blommor är det alltid lika spännande att gå på stigarna som leder in bland rhododendronen

#5

och titta på alla förvridna stammar under lövverken.

#6

Ta en stenlagd stig och se vart den leder.

#7

Det här var något nytt. Det får vi ta och undersöka närmare.

#8

Första ska vi bara hitta någonstans att äta den picknick vi tagit med.

#9

Det finns gott om möjligheter att slå sig ner

#10

fast det gäller bara att hitta någon som är trevligt och passar vårt lilla sällskap. Inte det lättaste alltid.

#11

Den där bron ja. Den måste vara tämligen ny. Den fanns inte sist vad jag minns i alla fall.

#12

Den gör en lätt kurva över en ravin.

#13

En ravin med gångstigar och rhododendron. Säkert en upplevelse att stå på bron och se rhododendronen blomma.

#14

Från slottets baksida kan man blicka över sundet på ett annat slott. Prinsen av Danmarks hem.

Så nära, ändå så långt bort.

TheInvisibleJackal

Längs med havet

Den här perioden med nästan-vår är svår att känna sig tillräckligt motiverad för att ge sig ut med kameran. Jag har svårt att hitta motiven, det blir att jag att låter kameran vara för det mesta. Den här dagen kom vi överens om att ta en promenad  i ett nygammalt område. Nygammalt på så sätt att vi nog inte har varit och promenerat där på 20 år minst. Trots att det är inte längre bort än vi ta oss med dit med cykel. Hur som helst idag tog vi och körde dit. Jag tog med min gamla kamera med det objektiv som satt på. En telezoom. Det är väl inte helt allround, men med lite fantasi kan även det funka. Det visade sig vara ett för dagen bra val.

#2

På den här platsen kan man antingen gå på stranden längs med havet eller också går man på slingrande stigar bland dynerna. Vi valde att gå nere på stranden trots att det blåste en del motvind. Efter en stund såg jag hur en ljus fågel flög upp en bit framför oss. Jag hade ingen kikare med mig, men ving- och stjärtteckning sa mig att det var snösparv. Två stycken visade det sedan när jag fått fram kameran, som låg i väskan fortfarande eftersom jag inte hade närt några större förhoppningar om några bilder utan sett det hela mera som en rekognoseringstur.

#3

Snösparvarna kilade likt råttor hit och dit på stranden. Efter några bilder syntes tillvaron sig genast lite ljusare. Tänk vad en liten snösparv kan betyda.

#4

Vilken sörja!

#5

Inte undra på att man längtar bort ibland,

#6

fast man är en trut.

#7

På andra sidan Fylleåns mynning fanns det en plats att vila sina ben en stund. Så nära, men ändå så långt bort.

#8

Uppe på en dyn ett stycke på vägen tillbaka stod det tvenne färgglada stolar. Förmodligen ditsatta av några soldykare. Jag har alltid funnit det märkligt att när man kommer lite längre fram på året. Säg i början av april eller rent av redan i slutet av mars. Hittar man, när man både minst anar det eller vill det för den delen, ett halvgrillat par i mogen ålder, som sitter fettglänsande insmorda med grillolja vända mot solen. Termometern visar precis tvåsiffrigt. Paret sitter ändå där i en mundering som känns mer rätt vid +25 än vid +10. Själv har man rejäla skor på fötterna, oömma friluftsbyxor och alltjämt en fleece samt en wind stopper ity man har varit uppe sedan soluppgången och fotat måslort.

#9

Kråkfåglar ligger mig varmt om hjärtat. Därför blir ofta en bild eller två.

#10

Även träd är något jag tilltalas av och söker upp.

#11

Vårens första ängspiplärka flyger förbi och sätter sig på en taggig gren. Nyss hörde jag också en sånglärkas drill.

TheInvisibleJackal

Virsehatt igen

Snön är nu helt borta. Nästan i alla fall. I de mer skuggiga partierna ligger det små små borttynande rester från vintern som varit. Är det vår nu? Nja, inte riktig. Den står väl och vacklar och kan inte riktigt bestämma sig fullt ut, men den är nog inte alltför långt borta. Några sista dagar kyla annonseras komma de närmsta dagarna.

Än en gång har jag besökt Virsehatt. Den här gången tillsammans med min fru. Efter att ha gått en runda i området jag mig ner till Sennanån med stativ och ND-filter. Min fru gick bort till några träd och skakade. Hon har fastnat en del för ICM-fotografering den sista tiden och passar på när tillfälle ges att utöva detta fotografiska hantverk.

Jag hade väl närt en svag förhoppning om att kanske kunna få några bilder på Strömstare. Så blev det nu icke. Kanske en annan gång. Det är ett fint område så några mer turer blir det säkert längre fram i vår. 

TheInvisibleJackal

En eftermiddag vid havet

Jag hade en ledig eftermiddag en måndagen för nästan två veckor sedan. Då jag inte varit nere vid havet på ett tag, tog jag körde ner för att se hur det stod till. Det var kanske inte den vackraste av dagar och den annars så vita snön jag sett täcka landskap, träd och grenar på ett intagande vis förhöll sig bara skitig och allmänt ful. Så är det när vintern ska ömsa skinn och bli till vår.

#2

#3

#4

Till och med istapparna som jag kunde se vid en del stenar var smutsiga och såg allmänt hängiga ut.

#5

#6

#7

En gråtrut stod borta i tankar. Jag höjde kameran och tog ljudlöst en bild - KA-PLANG.

#8

Gråtruten fick spel och började veva med vingarna.

#9

En knölsvan simmade förbi undrande om jag var något att akta sig för eller inte.

#10

Några gräsänder stod på en klippa och lät sig emellanåt översköljas av någon våg. Jag styrde stegen mot bilen och körde hem till lite te och några nya böcker i läsfåtöljen.

TheInvisibleJackal