När en bild blir tagen.

Möllegårds naturreservat norr om Halmstad är ett populärt utflyktsmål för många. Om det är möjligheten att köpa hemgjord glass eller naturen i området som lockar mest låter jag vara osagt. Vi brukar ta en glass efter vi varit och gått någonstans i reservatet. Ofta blir samma platser som besöks. Jag vet inte hur många gånger jag stått nere vid Nyrebäcken och tittat ut över vattnet, på träden och de speglingar som skapats. Jag skulle tro att jag har ett antal nästan identiska bilder. Omedvetet identiska och samtidigt inte då det är något som får mig att medveten uppsöka vissa vinklar och utsnitt gång efter annan. Är det en trygghetssökande, bildskaparosäkerhet som får mig att gör detta eller ett sätt att arbeta med ett motiv över en längre period?

Det händer att jag ibland tror mig ha tagit en bild, men när jag sedan letar i mitt bildarkiv finns den inte där. Utsnittet ligger så djupt inom mig att även om jag inte har en fysisk bild (e g digital) som ett vittnesmål för mig, finns ett minne hos mig om att ha tagit en bild ändå. Andra gånger tar jag medvetet inga bilder. Jag tycker att jag ändå har tillräckligt många bilder på det här utsnittet att jag på något sätt känner någon slags motivtrötthet. Att nu får det banne mig räcka med bilder härifrån. Åter andra gånger är det som om jag ser utsnittet för första gången och drabbas av en omedelbar förälskelse till utsnittet. 

Jag är oftast i Möllegård om våren, som den här gången i april, när löven bara har börjat spricka ut. När trädens grenar alltjämt är nakna, men det finns en ton, ett ljus som säger att det här är något annat än den tid som varit. En känsla av något nytt. Vår kallar man allmänt fenomenet. Och för mig är det den bästa av tider som nu tar sin början. Om ack så kort. 

#2

#3

#4

#5

Träd som sträcker sin nakna grenar mot himlen drar min blick till sig. Det är något i dess strävan efter mer ljus som slår an något inom mig. Jag vet inte vad ska kalla det. En blandning av vördnad, hänförelse och fascination. Jag har länge märkt att min dragning åt detta inte enbart tar sig uttryck i mina försök att fotografiskt återge det hela utan jag dras även till träds gestalter i andra sammanhang. Det var träden på omslaget till Sven Delblancs bok om Samuel, som fick mig att börja läsa Sven Delblanc en gång i tiden. En författare vars tidiga bortgång var en stor förlust för vårt litterära landskap. 

#6

#7

#8

TheInvisibleJackal

2023-07-27 08:50   Bjarne

Jag känner igen mig i funderingarna på om jag ska ta en bild till från samma ställe. Ofta blir det ändå så om jag tycker att motivet är värt det. Det blir aldrig precis samma utsnitt, vädret är lite olika, vegetationen lika så och ljuset varierar förstås. Ibland blir den nya bilden bättre, ibland sämre, ibland annorlunda eller lika bra. Fast ibland vet jag inte för jag jämför inte med tidigare bilder. Bara känslan av att skapa en bild kan räcka!

Fina bilder från en vacker plats. Jag gillar särskilt beskärningen i #3. Det blir snyggt med stammarnas former och det mönster de bildar.

Hälsningar, Bjarne

Svar från TheInvisibleJackal 2023-07-27 09:35

Tack Bjarne.
Väder och årstid spelar in hur utsnittet kommer att gestalta sig. Och det är aldrig detsamma så gestaltningen av utsnittet blir aldrig lika varandra. Jag jämför inte heller bilder utan det är snarare så att jag letar efter en komposition som jag gillar och många gånger verkar det som om jag har fastnat i just den kompositionen. Jag försöker bryta mönstret och hitta andra kompositioner, men det är svårt och jag de gånger jag försöker är jag inte helt övertygad om resultatet. Undermedvetet dras jag till att försöka upprepa mitt tidigare kompositionsfall. Skulle jag jämföra mina bilder över tid skulle det troligen inte skilja speciellt mycket på dem rent kompositionsmässigt.

Hälsningar Jörgen

2023-07-27 09:37   mojje

Även jag känner igen mig i dina tankar här, jag återvänder ofta till platser som jag varit vid åtskilliga gånger. På något sätt känner jag mig hemma på platserna, hittar lätt och motiven visar sig ofta på olika sätt beroende på ljus och väder. På något sätt kan jag inte låta bli att ta nya bilder på mina återbesök. Fantastiskt fina bilder här i ditt inlägg tycker jag!

Svar från TheInvisibleJackal 2023-07-28 10:08

Tack Morgan.
Det är väl det här som är styrkan i att känna en plats väl. Och svagheten, för även om jag känner en plats väl behöver jag en större dos inspiration många gånger för att komma förbi hemmablindheten och verkligen se platsen.

Hälsningar Jörgen

2023-07-27 14:11   Vibybo

Mycket vackert. Känner igen mycket i funderingarna.

Svar från TheInvisibleJackal 2023-07-28 10:10

Tack Stefan.
Ja, jag antar att det här är funderingar, som alla som regelbundet besöker olika platser med en kamera, har lite då och då.

Hälsningar Jörgen