Tankar kring en sotig gammal bild

En bild av romska barn på ett barnhem i Rumänien, tog jag för mer än 30 år sedan. Ingen märkvärdig bild. Snarare en aning oskarp och sotig och med alldeles för stort korn för att falla alla i smaken.

Likafullt är den en viktig bild i all sin enkelhet. Det är en bild av några av alla de ungar som inte fanns under diktaturen. De barn som gömdes, som förklarades efterblivna, de som inte passade in i diktaturens människoideal. No good-barnen.

Situationen var knepig. Det var mörkt, sent på eftermiddagen och jag var tvungen att chansa på exponeringen. Föreståndaren på barnhemmet var dessutom jävligt jobbig. Hon sprang efter mig, ryckte i rocken och skrek; NO!, NO!, NO!, så fort jag lyfte kameran. Men den här bilden tog jag likafullt när hon vände sig bort för en kort stund. Jag tog den, inte bara för min egen del, utan för att försöka berätta om hur barnhemsbarnen hade det, hur de såg ut och hur de framlevde sina dagar. Den kom att publiceras i flera tidningsreportage.

Rumänien var - efter att diktatorn Nicolae Ceausescu störtades - som ett öppet sår. Det handlade framförallt om barnhemsbarnen. Jag hade möjligheten att befinna mig just där och just då. Och jag hade kameran med mig, en analog Nikon F med en 35:a, laddad med Tri-x

Att i någon mån försöka visa hur det såg ut kan man naturligtvis göra på flera sätt. Men gemensamt är att man har något att berätta, man tycker något och som fotograf ser man aldrig någonting objektivt. Att, som det här fallet, och på en 15-dels sekund blir bilden möjlig och det är intuitionen, ljuskänslan och kontakten  med motivet som styr. Men bakom intuition, och att du tar just den bild du tar, ligger din samlade erfarenhet. Och någon sorts politisk dimension, hur du ser på världen helt enkelt.

Det syns i bilden vem du är och vad du står för. Sen kan man göra det mer eller mindre bra sett ur ett mer insnävat fotografiskt perspektiv.

Man kan också alltid välja att inte ta bilden. Vilket också är en form av val och ett ställningstagande.

Men att den politiska dimensionen inte skulle finnas med i den bild man tar, eller väljer bort, har aldrig föresvävat mig.

Bilden speglar ditt sätt att se på människorna.

Må så vara att resultatet bara blir en svartvit och sotig bild med stort korn.

2024-02-22 16:48   mombasa

En ruskig bild och mycket gripande. Man kan naturligtvis hamna i resonemang om korn och svärta, fotografer har en viss benägenhet för det. Men rent krasst, här blir sot och korn så tydliga berättarkomponenter.
Du gjorde ett bra val när du tog bilden.
/Gunnar S

Svar från per-erik åström 2024-02-22 22:38

Tack Gunnar. Ibland blir det bra trots omständigheterna. Lika delar tur och lite”känsla” när det går snabbt. Jag minns att jag framkallade filmen efter 1600 asa för säkerhets skull (därav kornigheten) Idag hade en digitalkamera skött både skärpa och exponering galantare, skarpare och mer exakt. Om det hade blivit en bättre bild vet jag inte… lika lite som jag vet vilket liv ungarna på bilden kan ha idag. Många av barnen tillhörde den romska minoriteten som än idag lever i utsatthet i det hörnet av Europa. Att romska barn var så många på barnhemmen berodde på att föräldrarna ofta tyckte att de hade det bättre där än i sina hem…
Fotografen Åke Eriksson gjorde en bok häromåret om romernas situation i östra Europa som väl beskriver livet för dem.
Allt gott/per-erik