Politiken i bilden
Det har blossat upp en smärre diskussion om politiska åsikters lämplighet här på Fotosidans bloggar. Detta med anledning av Göran Tonströms inlägg i sin blogg häromdagen. Han skrev om sin till avsky gränsande uppfattning om firandet av nationaldagen. Inlägget illustrerades med ett gäng utsökta bilder.
Titta en sekund på bilden ovan. Fyra romska barn på ett barnhem i Rumänien. Ingen märkvärdig bild. Snarare en aning oskarp och med alldeles för stort korn för att falla alla i smaken.
Likafullt är den en viktig bild i all sin enkelhet. Därför att den har en politisk dimension. Det är en bild av alla de ungar som inte fanns under diktaturen. De barn som gömdes, som förklarades efterblivna, de som inte passade in i diktaturens människoideal. No good-barnen.
Situationen var knepig. Det var mörkt, sent på eftermiddagen och jag var tvungen att chansa på exponeringen. Föreståndaren var dessutom jävligt jobbig. Hon sprang efter mig, ryckte i rocken och skrek NO!, NO!, NO!, så fort jag lyfte kameran. Men den här bilden tog jag likafullt.
Vari består då den politiska dimensionen?
För mig är det enkelt. Rumänien - efter att diktatorn Nicolae Ceausescu störtades, var som ett öppet sår. Det var ett bråddjup av mänskligt elände och det handlade framförallt om barnhemsbarnen. Jag hade möjligheten att befinna mig just där och just då. Med kameran.
Att i någon mån försöka visa hur det såg ut kan man naturligtvis göra på flera sätt. Men gemensamt är att man har något att berätta, man tycker något och som fotograf ser man aldrig någonting objektivt. I en 15-dels sekund blir bilden möjlig och det är intuitionen, ljuskänslan, kontakten med motivet som styr. Men bakom intuition, och att du tar just den bild du tar, ligger massor av förberedelser, kunskap och känslor. Din samlade erfarenhet. Och däri finns naturligtvis alltid en politisk dimension.
Det syns nämligen alltid i bilden vem du är och vad du står för. Sen kan man göra det mer eller mindre bra sett ur ett mer insnävat fotografiskt perspektiv.
Man kan också alltid välja att inte ta bilden.
Men att den politiska dimensionen inte skulle finnas med i den bild man tar, eller väljer bort, har aldrig föresvävat mig.
-affe
Ha det bra!
Jon Anders
/Krister
Sten
Läser förnärvarande en självbiografi av Sebastiao Salgado, “De ma terre a la terre” (på originalspråket, verkar inte vara översatt till svenska ännu), där han berättar om sitt tidiga politiska ställningstagande, som också bidrog till att bli freelansande fotograf. Han beskriver sina projekt i fattiga och utsatta delar av världen och har med sina bilder synliggjort de vidriga förhållanden, som många människor levt under (och fortsätter att leva i). Salgado, en av de stora fotojournalisterna (fått otaliga utmärkelser) talar självklart om problemen i världen och åskådliggör dem med sina bilder.
Vore inte det naturligt att på fotosidan.se, Skandinaviens största fotosida, kunna diskutera och illustrera företeelser i samhället, utan att det ifrågasätts?
Svarar på ditt inlägg, men fler fotobloggare skriver också läsvärda bidrag och tillsammans med starka och väl valda bilder, blir bloggsidorna intressanta att bläddra i.
Salgados senaste utställning ”Genesis” visas på Fotografiska i sommar.
Katarina