Påskbekännelse: Mitt första, enda och största bidragsbrott
Tro det eller ej men en gång var jag en vig, smärt och fräsig ung man.
Det slumpade sig dock så att jag efter ett halvt års militärtjänstgöring i Sollefteå i ett anfall av politisk övertygelse (läs:villfarelse) vägrade fortsatt värnplikt.
Jag skickades hem från underofficersutbildningen med omedelbar verkan. Sen hände ingenting på ett år tills det en dag en dök upp en postutbetalning i mitt namn. Hela 2200:- med avsändaren ”milutrbidr”.
Jag fattade ingenting men hämtade ut pengarna, lät dem ligga orörda i månader för den händelse ”milutrbidr” skulle höra av sig.
Men ingenting hände och en dag slog jag till på en orange Crescent VM-cykel, en fantastisk hoj, lätt som ett frimärke och snabb som en vinthund.
Det måste ha varit på en raksträcka med vinden i håret som det slog mig; ”milutrbidr” betydde naturligtvis ”militärt utrustningsbidrag” att utbetalas vid den tänkta utryckningen året efter min vapenvägran.
Det hette ju ADB på den tiden, en tidig form av datakraft långt innan programmering var så avancerad som idag.
Antagligen hade blivit ett jäkla liv om jag inte plockat ut pengarna.
Tyvärr blev den orangea hinden stulen men livet gick vidare.
Jag fick dessutom plikta en månad i fängelse för vapenvägran några år senare.
Sen dess har militären aldrig hört av sig vare sig med inkallelseorder eller en fordran för en felaktigt utbetald ”milutrbidr”.
I flyktiga drömmar kan jag fortfarande sakna den orangea världmästarcykeln.
Motionshojen på pensionärsgymmet är en klen tröst i sammanhanget.
Jag hade fått en rätt stor men felaktig utbetalning. Jag tog kontakt med utbetalaren och förklarade varför utbetalningen måste vara felaktig - men man vägrade inse detta, och insisterade på att utbetalningen var riktig.
Men va´fasen!! Då sätter jag väl sprätt på pengarna! Viket jag gjorde... :-)
/per-erik
Det blir lätt så eftersom dina bilder alltid är bra.
Minns att hon (ganska vacker) fladdrade betänkligt mycket med knäna så att jag såg ända upp. Förstod nog varför
Kändes så där efteråt faktiskt men har nog aldrig haft några problem relaterat till min frisedel på 60-talet
nej, aldrig i livet tänkte jag som just tagit mig ur kyrkans grepp
efter långa förhör, faktiskt, om - varför
hade jag fixat universitets-intyg och slapp
inga pengar dock
men det var besvärligt och står säkert i något dokument
nu är jag för gammal
tack för din berättelse
/inger
- hawk