Det stämmer att det hände vid "Blå lagunen". Det sportdykföretag som var aktuellt använde inte parelinor. Hade dom gjort det hade det aldrig hänt.
Med vänlig hälsning,/per-erik

Tack för info! Då är det samma olycka som jag fick i tankarna när jag läste din blogg. Blå lagunen är fantastisk som badplats med sitt turkosa och klara vatten med fin sikt! Har varit nere på djupaste delen där och vill minnas att det var c:a 23 meter djupt, men sikten där nere var noll! Utan en parlina förlorar man snabbt kontakten med en eventuell pardykare som man av säkerhetsskäl kan vilja ha kontakt med. Konstigt nog så har dykklubbar eller dykutbildningar inga krav på parlinor, men jag tror att det härstammar från dykning i mer tropiska vatten där sikten kan vara enorm jämfört med den sikt som finns i våra vatten. Är sikten väldigt bra så ser man varann bra också och behovet av en parlina är inte alls lika stor. I räddningstjänsten hade vi i stort sett alltid en lina upp till en linskötare uppe på ytan där man dessutom via linan har en telefonkontakt med varann. Undantag fanns ibland vid vissa sökuppdrag där man ville kunna söka effektivare över stora ytor. Då kunde vi simma utefter botten med en parlina sträckt mellan två dykare för att på så sätt öka bredden på en yta man snabbare ville söka av, men även då hände det att en av dykarna hade en telefonlina upp till ytan till en båt, oftast för att kunna bli styrd av någon där uppe som kunde säga hur vi skulle simma där nere, som dykare vet man ofta inte alls hur man rör sig i stort.. Konstigt är det i alla fall det här med parlina och dykklubbar/dykutbildningar.. I det militära var det obligatoriskt så fort som man dök ihop med någon annan, dök man ensam så var det alltid en lina upp till ytan där en linskötare styrde dig via 'linsignaler' som gällde. Sorgligt är det i alla fall när sånt här händer, man blir berörd!
Hälsn!