Mitt mörkrum, nu och då

När jag gick över till digital fotografi, såväl med kameror som med efterbearbetning, kom det att ta ett par år innan jag begrep vad jag höll på med. Eftersom jag är mer eller mindre teknisk idiot, därmed  mycket begränsad som fotograf om man ser till det tekniska. 

Jag har i princip aldrig gjort ett betalt fotojobb och jag har nästan aldrig fotograferat i färg. Under alla analoga år plåtade jag med en Nikon F med en 35:a, årgång 1968, Tri-X pressad till 1600 ASA och framkallad i High Sensitive och med en lös ljusmätare till hjälp när det behövdes. Ibland blev det bra, ibland inte. I mörkrummet hade jag en enkel Leitz Valoy med ett El-Nikkor förstoringsobjektiv och fotopappret var uteslutande Agfa Brovia och Orwo. Någon gång framkallade jag filmerna i Rodinal. Knappast ett imponerande fototekniskt CV, men det räckte för mig. Teknik var något jag hade i händerna, inte i huvudet eller som matematiska beräkningar. 

Mer än så kunde jag alltså inte, men jag lärde mig fortlöpande. När jag kopierade Christer Strömholms negativ i början av 70-talet var det en utmaning som hette duga. Hans kritiska öga var inte nådigt, men jag lärde mig att efterbelysa, pjatta och gnugga kopiornas högdagrar till förbannelse tills han blev nöjd.

Av Kenneth Gustavsson lärde jag mig hur man med hjälp av en nylonstrumpa och förbelysning av papper kunde skapa gråtoner och mjukhet i kopiorna på ett sätt som var helt unikt. Varken Kenneth eller Christer finns kvar i livet, men jag är evigt tacksam för vad de lärde mig.

Alltnog. Jag skaffade som alla andra en digitalkamera, en Mac-dator, Photoshop, Lightroom, plugins, skrivare och hela baletten. Och ingenting stämde. Kallt, opersonligt och det minsta jag drog i spakarna så stack bilderna iväg åt fel håll. Jag bytte kameror i tron att det skulle bli enklare, men ack nej. Försökte läsa in mig på raw-hantering, scannerteknik och utskriftsrutiner. Det blev inte bättre för det. 

Slutligen tänkte jag att renodling är vad det handlar om och därmed började resan in i det digitala mörkrummet på allvar. Det är bara bild det handlar om i slutändan. Vägen dit kan kvitta, tänkte jag.

Numera försöker jag därför göra det så enkelt som möjligt. Jag har gett bort den fina (och dyra) scannern. Istället plåtar jag av gamla negativ via ett macro-objektiv och en mellanring monterat på min Fuji XT-1  inställd på raw-format. Det går fort och smidigt och jag använder ett gammalt stadigt reprostativ, en f d negativhållare och en liten ljusplatta, fast monterat bredvid datorn för denna form av "scanning". Som fjärrkontroll för kameran använder jag en iPad med Fujis tethering-programvara via Wifi. Ungefär som gammal hederlig repro kan man säga. Därefter tar jag in raw-filen i Lightghtroom där jag har en inställning sparad som funkar för det mesta. Bilden är då ett negativ som ser ut ungefär så här;

Bilden fortsätter sedan till Photoshop för justering vad gäller tonomfång, kontrast osv. Oftast trycker jag bara på Photoshops autojusteringar och det är sällan det blir helfel.

Sen låter jag oftast Photoshop invertera bilden till positiv, en operation som sällan blir särskilt snygg. Det brukar bli ungefär så här - lite grått och oprecist;

Därefter börjar det roliga. I photoshop tar jag bort dammfläckar och repor, ibland t o m små störande bildelement (i det här fallet det snöre som löper över pojkens ansikte och det ljusa parti som finns bakom flickans kalufs). Ibland krånglar jag till det ännu mer med lager osv. Jag tycker det är helt ok till en viss gräns, men aldrig så att bildens innehåll allvarligt förvanskas.

Dessutom, och nu är jag verkligen på hemmaplan, brukar jag använda den plug-in som heter Silver EFX som i praktiken är ett "riktigt" mörkrum för svartvitt. Efter lite olika varianter och test på bilden ovan kom den ut så här;

Snöret är borta, kontrasten justerad och en svag sepia-ton är pålagd. Precis om jag minns att jag såg de två barnen bakom ett husvagnsfönster i ett flyktingläger i Bosnien för drygt 20 år sedan. Min bild helt enkelt. Måhända tycker någon att den drar för hårt i svärtan eller bla bla, men det bryr jag mig inte så mycket om. Det är min bild som gäller för mig.

Jag vet också att om jag skulle ta samma bild, i en liknande miljö, med samma visuella avsikt fast med min digitala XT-1 idag, med motsvarande 35 mm optik i färg och i raw, så skulle jag antagligen dra likadant i spakarna, lägga på korn osv tills den landat ungefär som bilden ovan.

Jag är för tillfället i färd med ett projekt om syriska flyktingar och deras första tid på svenska flyktingförläggningar tillsammans med en författare. Målsättningen är att inom något år ha producerat både bok och utställning. Vi får se hur det går. Vi är bara i början av projektet, men jag tog en bild häromveckan av ett "gemenskapsrum" på det gamla fängelset i Härnösand som numera är flyktingförläggning.

Trots att det är en digital färgbild så blev den ändå så här - same same but different. Mitt sätt att plåta. Oavsett fotografisk teknik. Hade bilden varit tagen analogt så hade jag jobbat med den tills den såg likadan ut också.

Så enkelt ser jag på teknik.

2016-06-30 17:22   SallyIV

Jag har upplevt samma sak med min salig far i hans mörkrum där vi gjorde förstoringar från Leica, Bladare eller Sinar upp till 120*240 cm, svartvitt såklart.
Det var precis som du skrev, händer, hemgjorta spatlar av Masonite, fingrar, tror även förbelysning - äkta hantverk och man lärde sig se var man behövde skugga för att inte bränna ut ljusa partier. Så visst efterjobbade man analogt, inte sälla för att rädda en felexponering t ex!
De stora förstoringarna kom till med en jätte Durst och pappret spikat på vägg, förresten.

Nu kör jag Fuji och har noterat att med ISO 12 800 och då jpg får man inte en så dålig Tri-X känsla (jag har förresten negativ med 6 400 ASA som möjliggjorde befintlig belysning i studentrumets fester). Då tycker jag man kan slippa efterjobba, jag har lagt in någon bild i Fuji-gruppen som exempel.

Pixelpeepare och RAW-efterjobbare himlar säkert med ögonen, men jag vill inte lägga tid i PC:n. Jag fattar kanske inte vad jag kunde få ut, men duger Fuji's jpg så är det gott nog. En vacker dag har jag en bra fotoskrivare som kanske omvärderar min syn på detta.

Vi kan vidare notera att du kör med 35mm, tack för det - dagens zoomar ger ju möjlighet "att ta det där man inte kan annars" - resulterande i att en motivserie har olika brännvidder så de olika komprimeringarna av djupperspektivet gör en sjösjuk och inte alls speglar "så här var det". Optisk Pixel-peep.

-J!

Svar från per-erik åström 2016-06-30 18:15

Håller med dig om zoomoptik. Har aldrig plåtat med sådan, bara med fasta brännvidder. Mest med 35 mm. 23 mm på aps-c alltså.
Ska testa att trycka upp iso vid tillfälle.12.800 och jpeg låter enormt om man som jag tänker analogt.
Tack för dina ord.
Med vänlig hälsning,/per-erik

pic-tor 2016-06-30 19:46

"Vi kan vidare notera att du kör med 35mm, tack för det - dagens zoomar ger ju möjlighet "att ta det där man inte kan annars" - resulterande i att en motivserie har olika brännvidder så de olika komprimeringarna av djupperspektivet gör en sjösjuk och inte alls speglar "så här var det". Optisk Pixel-peep. -J!"

Du, och Per-Erik, verkar inte begripa hur ett zoomobjektiv, t ex 24-70 som är vanligt förekommande, fungerar. Det är fotografen som bestämmer vilken brännvidd som ska användas. På dig verkar det som om zoomen ser till att du får "att en motivserie har olika brännvidder". Obegripligt och korkat skrivet. Du kan t o m låsa zoomen på 35 mm, eller vilken annan brännvidd som helst mellan 24-70. Oerhört praktiskt. Att tala föraktfullt om zoomobjektiv är ett uttryck för ren och skär snobbism. Själv använder jag både fast optik och några zoomar. Dagens zoomar är i många fall lika bra, och ibland t o m bättre, än motsvaranda fast optik.

SallyIV 2016-06-30 20:44

Torbjörn, Nää, vad ä detta, snobbism? Jaja, jag har kortzoom men det var inte det jag menade, det är perspektivförvrängningen jag hänger upp mig på. Storleksmässigt kan man ju heller inte jämföra en modern zoom med t ex ett fast Summaron 35/3,5 eller Industar 50/3,5. Så med tr ex dem slipper jag vara korkad och låsa zoomen på 35mm och bära en massa glas i onödan. Hejdå!

-J!

Svar från per-erik åström 2016-06-30 20:56

Bäste Torbjörn Olsson, låt nu var och en bli lycklig på sitt sätt.
Även om jag "inte begriper" zoomobjektiv. Det var verkligen inte min avsikt att reta vare sig dig eller någon annan. Och säkert är dagens zoomar minst lika bra som alla fasta objektiv i världen, bara det att jag inte fattat det.

Dock - en viss erfarenhet av zoom-optik har jag. Från alla de år då jag arbetade som filmfotograf på SVT. Det var anlogt till tusen, 16mm, Arriflexkameror och Eclair. Ett gäng dokumentärfilmer blev det, massor av nyhetsinslag etc, så visst har jag en del erfarenhet av zoomoptik. Men på stillbild tycker jag lik förbannat inte att det funkar för mig. Du får försöka leva med att alla inte är som du.

mvh/per-erik

pic-tor 2016-06-30 23:09

Att ljusstarka zoomar är relativt tunga, det argumentet köper jag. Det hade du väl kunnat skriva från början och inte det andra förvirrade tramset.

pic-tor 2016-06-30 23:11

Bäste Per-Erik Åström, du får naturligtvis använda precis vilka objektiv du vill. Jag blev bara förvånad över att du som erfaren fotograf stämde in i Jörgens tramserier om zoomar.

SallyIV 2016-07-01 07:37

Jag uppskattar inte att bli kallad korkad, att skriva tramserier, det hör inte hemma här. Anser du jag hängt ut någon på samma sätt som du gör med mig, så beklagar jag. Inlägget rör egentilgen hur man vill avbilda (perspektiv) och där går åsikterna isär, troligen är jag färgad av att ha, som Per-Erik, börjat på Hedenhös med fasta brännvidder + min far som var yrkesfotograf inom arkitektur/anläggningsdokumentation.

-J!

pic-tor 2016-07-01 08:18

Jörgen, jag har fotograferat med fasta brännvidder ända sedan ungdomen, zoomar först på senare tid. Jag kan inte förstå skillnaden mellan att fotografera med en fast 35:a och en zoom inställd på 35 mm. Förutom att ett fast objektiv oftast är lättare och mindre än en zoom. Därmed är det slut på diskussionen för min del.

Svar från per-erik åström 2016-07-01 08:26

Jag ber dig hålla en bättre ton i dina inlägg Torbjörn. Jörgen skriver inga "tramserier". Han berättar hur han upplever zoomoptik och att han föredrar fasta brännvidder. En uppfattning jag delar. Du kallar det "korkat".
Det är det inte. Inte ett dugg. I mitt fall bygger det på en bestämd erfarenhet och mitt sätt att fotografera.
Du behöver därför inte "bli förvånad" över att jag delar Jörgens uppfattning. Dessutom skriver Jörgen om gamla mörkrumsminnen på ett sätt jag känner igen och uppskattade.

2016-06-30 18:08   duckphoto

Jättekul att läsa din text Per-Erik. Intressant att du tänker analogt trots att du numer plåtar digitalt. Snyggt slutresultat!

Hälsningar
Bertil

Svar från per-erik åström 2016-06-30 18:12

Tack Bertil!

2016-06-30 21:23   Bob Bovin

Hej,
Bilden på barnen är mycket gripande.
Jag ber om ursäkt, men jag hade stått ut med både hårbandet och snöret. Speciellt snöret är svårt att ta bort.
Allt detta är bara rent personligt tyckande och en smaksak.
Ha det bra
Bob

Svar från per-erik åström 2016-06-30 21:30

Tack Bo, det kan säkert kvitta, snöre eller ej. Nu gjorde jag som jag gjorde och tyckte det blev ok.
mvh/per-erik

2016-07-01 07:55   alf109

Fin bild, men konservativ som jag är tycker jag att den funkar lika bra (bättre?) med snöre och hårband. :)
Smaksak kanske men jag tycker att just snöret förstärker en känsla av utsatthet på något sätt och sedan kan man ju inte heller ifrågasätta det dokumentära? Börjar vi ta bort och/eller lägga till i bildytan hamnar vi alltid i en gränsdragningsproblematik tycker jag, hur mycket skall vi tillåta och räcker det med att jag själv anser att det dokumentära värdet inte går till spillo osv?

När det gäller val av objektiv så föredrar även jag, som du vet, fasta brännvidder. För min del handlar det ganska mycket om att det funkar bäst för mig att se och ta bilder då jag har brännvidden så att säga i ryggmärgen vilket krävs för mig för att kunna "se" bilden i stället för att behöva söka den genom kameran. För mig gör det att jag får en frihet där jag ser i stället för letar efter bilder. För andra kan det funka annorlunda givetvis.

/Affe

Svar från per-erik åström 2016-07-01 08:36

Diskussion om vad man får och inte får göra, ta bort eller tillägga kommer vi alltid att ha i den digitala bildvärlden. Det är subjektivt och subtilt. Själv är jag kanske inte fullt så konservativ som du är och tycker man kan få göra justeringar för att få bilden att fungera bättre.
Jag tror jag ska skriva om detta utifrån ett ännu tydligare exempel senare idag...
Håller med dig om optik. Men det vet du sedan länge ;-)
Hörs/pe

alf109 2016-07-01 08:39

Jag anser också att man skall få göra precis hur man vill med sina bilder, men om de skall ha ett dokumentärt värde tycker jag att det är viktigt att tala om vad man gjort och jag antar att du tycker likadant. :)

2016-07-02 19:11   Wolfgang

Jag tycker att det är en underbar och gripande bild! Personligen stör mig snöret som drar uppmärksamhet till sig, så det är bra att Du tog bort det, tycker i alla fall jag.
.
När det gäller fast optik vs zoom, så har jag i åratal bara använt fast optik, eftersom kameran blir mindre tung och jag får en stor bländare, typ 1,4 och 1,8, som ger mer ljus i sökaren. Det finns naturligtvis elektroniska sökare i vissa kameror, men sådana kameror har jag inte, eftersom jag gillar den optiska sökaren. Naturligtvis finns det zoomar med 2,8 som största bländaren, men de är mycket dyra.
.
Nu har jag köpt en Sigma Art-zoom 4/24-105 mm som är tung, men av god kvalitet och smidigt att fotografera med. Jag använder benen ändå och kan snabbt välja rätt brännvidd istället för gräva i ryggsäcken, vilket är smidigt på resor och uppdragsfotografering.
Vi får se hur länge mina fasta objektiv ligger i skåpet. 2 av dem har jag i alla fall sålt.