Länge sedan och ändå som igår

En gammal kompis - regissören och fotografen Kjell-Åke Andersson - skickade mig en bild idag. Han tog bilden av mig och Ulf Davidsson på hösten 1972, alltså för 52 år sedan. På ett sätt är det nästan en livstid sedan, i alla fall för mycket länge sedan,

Samtidigt, när jag ser bilden, känns den som igår. Ulf och jag blev nämligen snabbt kompisar på Christer Strömholms Fotoskola, vi bodde i samma kollektiv vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm, vände ofta på dygnet, fotograferade med likadana kameror (Nikon F), rökte röda Prince, drack dåligt rödvin och hade hur kul som helst. Två unga barder, Brothers in arms, kan man säga

Framtiden låg som en autostrada utan begränsningar framför oss, färdig att erövra. Tyckte vi då.

Det gick väl sådär.

Jag hamnade i alla fall så småningom på SVT i Sundsvall, lärde mig klippa film i Steenbeck-klippbord och filma 16-mm med en underbar kamera av märket Aaton. Det blev en hel del nyheter och dokumentärer innan jag i slutet av 80-talet blev skrivanda och radiospratande journalist, men med stillbildksameran som ständig följeslagare.

Ulf, (han med runda glasögonen på bilden) körde länge taxi på nätterna, flyttade under en period till New York och på lite krokiga vägar hamnade han i Madrid tillsammans med SVT:s Bosse Holmström på 80-talet med hela Mellanöstern som bevakningsområde. Detta var under perioden med de ständig inbördeskrigen i Libanon (1975-1990) och jag minns de dramatiska inslagen i tv och jag tänkte alltid att Ulf tog stora risker i jobbet när jag såg hans bilder och inslag. Han var ofta mitt i stridens hetta i en annan del av världen samtidigt som jag som satt och klippte en intervju med nån kommunalgubbe för regionalnyheterna...

Men vi höll kontakten ända till jag en dag i februari 1997 förstod att han var döende i en infektionssjukdom på ett sjukhus i Madrid. Under vårt sista telefonsamtal, veckan innan han lämnade jordelivet, frågade han om jag ville ha hans gamla Nikon F, nu när han snart inte behövde den längre. Och så blev det.

Den (samma Nikon F som på bilden) finns numera på en hederplats i mitt kameraskåp. Den är fortfarande fullt fungerande trots hårda tag i Beirut. Och så är det. Vissa saker håller och lever kvar, om inte annat för gammal vänskaps skull.

2024-10-14 20:00   Erik Madsen

Hej Per-Erik.
Fin historia och bilder.
Ulf var nog väl medveten om att NIKONen skulle vara i goda händer och att den skulle värderas högt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från per-erik åström 2024-10-14 20:15

Tack för vänliga ord Erik.
Allt gott/per-erik

2024-10-14 20:09   syntax

Fantastisk story!
Gripande - för mig som befinner mig i ett passande åldersegment... :-)

Svar från per-erik åström 2024-10-14 21:41

Tack Peter.
Allt gott/per-erik

2024-10-16 13:03   mombasa

Tidigt sjuttiotal, ack ja. När mycket tog sin början och det låg framför fötterna. Fin bild och text som väcker minnen från den tiden.
/Gunnar S