Lite mindre ensamt

Det här porträttet tog jag av fotografen Christer Strömholm i mitten av 80-talet. Christer var vagabonden och målaren som sedermera kom att ägna sig åt fotografi, blev rektor på "Fotoskolan" (Kursverksamheten Fotoskolan vid Stockholoms universitet) mellan 1962-74. Hans fotografiska livsverk kan diskuteras, vissa menar att hans bilder är fula och motbjudande, andra betonar hans betydelse för svensk fotografi generellt. Själv kan jag bara säga att han betytt mycket för mitt sätt att se och använda fotografin som uttrycksmedel. Han hade en särskilt förmåga att se det som så att säga låg bakom bilden. Jag gick på Fotoskolan mellan 1972-74 och minns veckoredovisningarna där bilder, metod och avsikt diskuterades intensivt. Ömsöm vin, ömsom vatten men alltid lärorika.

Många berättelser och myter skapades och florerar fortfarande om Christer Strömholm, alltifrån att han skulle ha varit aktiv nazist som ung pojkspoling på 30-talet till hans umgänge med transsexuella människor i 50 - och 60-talets Paris. Sant är att han ofta var på resande fot och att hans bilder är syn för sägen i det avseendet. Men jag minns honom främst som en man från en annan tid, med en annan uppfostran men alltid nyfiken på sin samtid. Och att han hade en räv bakom örat. Idag skulle man nog kalla honom streetsmart. 

Efter tiden som rektor på Fotoskolan fortsatte han med sin egen fotografi, hade stora utställningar och gav ut böcker både i Sverige och utomlands. Frankrike blev hans andra hemland och han pendlade ofta mellan Stockholm, Paris och en liten by nere i Provence. Han avled efter ett långt liv 2006

Porträttet av honom tog jag i samband med ett radioprogram som jag gjorde i mitten på 80-talet, ett program i en serie som hette "Vändpunkter" och som sändes i RiksRadion. Det var ett försök att öppna upp om sanningarna bakom myten Christer Strömholm och det väckte en viss uppmärksamhet när det sändes.

Det jag minns vid det här fotograferingstillfället, förutom Christer själv, är den vackra kvinns som också fanns med i rummet och att Christer sa; "Kom hit och lägg din hand på min axel, så känns det mindre ensamt"...

När jag nu ser på bilden ser jag inte bara Christer Strömholm, den erfarne och vittbereste myten. Jag ser också en äldre människa utan behov att maskera sig längre.

Ingen regel utan undantag

Jag gör i princip aldrig professionella fotojobb, alltså beställningsjobb. Tror mig inte kunna, vill inte, behöver inte. Jag håller mest på med mina egna bilder och håller det mesta för mig själv.

Men  idag gjorde jag för ovanlighetens skull ett undantag. Fotoggrafen Catharina Gotby behövde få sitt porträtt taget och hörde av sig. Hon har ett gediget CV som fotograf bakom sig, flera uppmärksammade böcker osv. Därför sa jag ja. Egentligen ett mycket enkelt uppdrag eftersom Catharina bor alldeles i närheten där jag bor. Ljus från ett köksfönster, en alldeles för skarp Zeiss-glugg på en Fuji X-T5 inställd på Raw. Det var allt, plus lite efterarbete för att minska ”digitalskärpan” och en försiktig toning. Inte svårare än så. Hoppas hon blir nöjd.

Allhelgonadagens afton

Allhelgonadagens afton, blåst och regn vid Mariatorget, Södermalm i Stockholm. Jag testar en ny optik - Zeiss Touit 50 mm, f2,8. Inte så tokig…