Scanna och justera gamla negativ

Bilden av den gamla damen tog jag för ganska exakt 52 år sedan. Den kommer att ingå i en utställning jag har i höst på Galleri Fotografi i Stockholm. Jag minns att jag tog bilden med en Nikon F med en 35:a. Jag minns också att jag pressade filmen till 1600 asa och framkallade den i en framkallare som hette High Sensitive och som var populär på den tiden.

Då, I början av 70-talet var kraftigt korn något av ett tidens tecken och det störde mindre än vad det gör idag. Hårda kontraster likaså.

Problemet är att kraftigt korn stör mig idag, liksom överdrivna kontraster.

En komplikation är också att inscannade småbildsnegativ - jag använder den "finska burken" Valoi easy 35 - tenderar att ytterligare förstärka kornigheten och kontrasterna. Om det har att göra med att dåtidens analoga teknik - fotopapper, framkallar och fix - var "mildare" vet jag inte, men ett scannat negativ behöver hur som helst justeras i den digitala processen.

Det finns idag flera sätt att göra det på, mjukvaror och plug-ins för Photoshop och Lightroom finns det gott om. För att göra det enkelt för sig - och för att hjälpa en gammal fotografkompis som kämpar med ett unikt, men ack så kornigt och kontrastrikt material, från allaktivitetshuset Gamla Bro i Stockholm - testade jag lite justeringar i Camera Raw. Med iakttagande av viss försiktighet drog jag i spakarna för "texture" och "dehaze". Resultatet blev som bilden nedan. Fullt acceptabelt enligt mitt förmenande även om kornskärpan fick stryka på foten...

Kanske har någon annan andra egna små tricks att bidra med?

Å andra sidan

Tittar på en bild av en gammal svart Leica M3-kamera i en auktionskatalog.

Det är en enkel kamera och jag minns när jag för hundra år sedan blev  erbjuden exakt en likadan för 700:-, men tackade nej. Tyckte det var för dyrt.

Kameran på bilden i katalogen tillhörde Henri Cartier Bresson, en av de största fotograferna någonsin.

Vad den gick för?

Ingen aning.

En rejäl livslön sannorlikt.

Eller ännu mer.

Och jag som backade för några hundralappar….

Å andra sidan; någon Henri Cartier Bresson blev jag heller aldrig.

Anders

Anders Engman.

En legendarisk svensk fotograf.

Han bevakade Ungernrevolten -56 och Vietnamkriget med Barbro Alving

Fortfarande skarpa ögon, klok som en bok och en människa med ett eftertänksamt tilltal.

Porträttet tog jag häromåret.

Straff i straffet

Min kloka svärson

Jag har världens bästa och kloka svärson.

Han föddes i Teheran och kom som treårig flykting till Jakobsberg av alla ställen. Hela hans iranska släkt flydde undan den s k ”revolutionen” (läs mullornas diktatur) i Iran och spreds över hela världen.

Khahas dotter, mitt treåriga barnbarn, har därför kusiner alltifrån Vingåker över Manchester till San Diego. 

Khashas familj placerades som kvotflyktingar alltså i Jakobsberg och när han började skolan placerades alla barn med utomeuropeisk bakgrund i klasser i samma korridor. Den kallades för ”Gazaremsan” och skolledningen hade föga förståelse för att det under den tiden pågick ett hemsk krig mellan Irak och Iran, vilket naturligtvis färgade av sig på eleverna med många konflikter och bråk som följd. Perser och araber är som bekant ingen lek.

Khasahs strategi blev att lära sig svenska fort som ögat och att efter bästa förmåga hänga med ”svenskar”.

I skuggan av den svenska naiviteten - att betrakta alla flyktingar som av samma sort - i form av ”öppna era hjärtan”-attityden gick det trots allt bra för min svärson. Han skaffade sig en gedigen ekonomutbildning på universitetet, träffade min dotter, fick barn och är på många sätt mer ”svensk” än mig.  

Idag fyller Khasha år och jag ska ge honom två äkta Cohiba-cigarrer från Kuba i present. 

Det är han värd i en värld som ofta är mer komplex och motsägelsefull än vi önskar att den vore.