Errol Flynn, Jan Myrdal, Vietnam och en svart Leica M2

Det var inte helt enkelt att växa upp på 50-talet i en liten kuststad i mellan-norrland. Min mor blev nämligen tidigt änka med två småbarn, jag och min bror. Dagis fanns inte på kartan och hennes jobb bestod i kvällsjobb i kassan på Folkan, stadens teaterbiograf.

Jag var nästan alltid med mor på kvällarna och jag såg väldigt mycket film, oftast uppe i maskinrummet hos farbror Gösta. Ibland minns jag att jag somnade i stolen bakom den lilla projektorluckan, kanske för att projektorerna sövde mig till sömns. Men farbror Gösta måste ha gillat mig för på lördagarna, när det var matiné, fick jag sitta i själva biosalongen. Jag minns filmerna som igår; främst ”Kapten Blod och Robin Hood” med Errol Flynn i huvudrollen. Enastående filmäventyr för en sjuåring. Att Errol själv i verkligheten var  en suput, en galen äventyrare och en omsusad kvinnokarl, och som snabbt skulle fallit platt inför dagens #Metoo-rörelse, hade jag naturligtvis ingen aning om då.

Ulf Davidsson, 1971

Långt senare, på Christer Strömholms fotoskola i början av 70-talet träffade jag Ulf Davidsson, vi blev snabbt dödspolare och närde samma dröm; Vi ville ut i världen, plåta krig och orättvisor och bli berömda fotografer. Idolen hette Don McCullin, den brittiske krigsfotografen. Vi var bara lite drygt 20 år gamla men vi tvekande inte en sekund. Världen stod i brand och USA:s orättfärdiga krig i Vietnam formade vår världsbild. Vi försökte föreställa oss våra framtida spännande bilder från Ho Chi Min-leden och Vietnams blöta djungler. Vi var liksom ämnade för detta, därom rådde inget tvivel!

Sagt och gjort; vi hade fått tag i skriftställaren Jan Myrdals hemtelefon och ringde upp honom en sen kväll. Han om någon borde väl kunna ge oss värdefulla kontakter inför resan tänkte vi.

-  Och ni tror att jag skulle ge er kontakter för att ni ska kunna resa till i NordVietnamn? Glöm det och väx upp!, löd hans lika korta som barska svar innan han slängde på luren.

Vi kom alltså aldrig iväg till Vietnamn och tur var väl kanske det. Även om Ulf med tider blev en duktig film- och nyhetsfotograf på SVT där han under flera år bevakade Mellanöstern tillsammans med Bosse Holmström. Både Ulf och Bosse är nu tyvärr döda.

Det är också Sean Flynn, Errol Flynns son. Han var nämligen en av alla dessa krigsfotografer i Vietnam. Hans öde är delvis oklart, men man vet att han ”försvann” i april 1970 under en reportageresa i Kambodja och att han dödförklarades några år senare.

Sean Flynn i Vietnam 1969

Härförleden dök det upp en sliten svart Leica M2 hos en japansk kamerahandlare. Den hade förvarats under drygt fyra årtionden i en låda i en liten lägenhet i Paris. En lägenhet som Sean Flynn hyrde och där han förvarade sina få tillhörigheter. Bilden på kameran väcker minnen hos mig. Remmen är tydligen tillverkad av en lina från en fallskärm och det ena fästet är av ringen från en handgranat.

Jag tänker lite stillsamt att hade det inte varit för surgubben Myrdal så hade vi nog sjutton tagit oss till Vietnam. Och dessutom hade Ulf precis en sån där sliten svart Leica M2 på den tiden vi var unga och galna och det skulle bege sig….