Inte i Almedalen

Tisdag 2016-06-05 kl 18.45

Strax ska statsminister Stefan Löfven tala i Almedalen. Många kommer att lyssna.

Det gjorde den här pojken och kvinnorna också. Lyssnade alltså. På radio.

I ett tillfälligt flyktinglägen i en vacker skogsdunge en kväll i Bosnien.

Inte i Almedalen alltså.

Happy Eid

Idag tisdag avslutas den muslimska fastemånaden Ramadan, det kallas Eid al-fitr eller kort och gott bara Eid. Det är tre till fyra dagar av fest och högtid. I brist på en omständlig religiös förklaring kan vi likna dessa dagar vid en "muslimsk julhögtid".

Framförallt är den första dagen, alltså idag, en dag då vuxna brukar ge presenter till barnen. Eid är något alldeles extra för barnen helt enkelt.

Jag tänkte på det idag och kom ihåg den här bilden som jag tog i Gaza City, där våldet är ständigt närvarande men där de här två ungarna för en 125-dels sekund såg trygga ut. 

Därför önskar jag Happy Eid till alla oavsett religion eller andra övertygelser.

Idag och alla andra dagar!

Dokumentärt eller inte?

Jag skrev om mitt digitala mörkrum i bloggen igår och visade ett exempel på hur en av mina bilder togs genom processen. Det var en allt igenom dokumentär bild, men med några mindre justeringar gjorda  innan jag ansåg den färdig. Bl a suddade jag bort ett snöre som löpte över bilden, vilket jag ansåg motiverat.

Gode vännen Alf Johansson skrev då;  "Jag anser också att man skall få göra precis hur man vill med sina bilder, men om de skall ha ett dokumentärt värde tycker jag att det är viktigt att tala om vad man gjort och jag antar att du tycker likadant. :)"

Det intressanta är då var gränserna går, i praktiken hur mycket man "får" ändra. Jag ska ge ytterligare ett exempel.

Situationen var som följer; En ung mamma med ett barn sitter på huk och lyssnar uppmärksamt på en annan stående manlig person. Jag fäste mig vid kvinnans ansikte, såg bilden, satte mig själv på huk men precis i själva exponeringsögonblicket vände sig en person om och en del av hans jacka hamnade olyckligt över en del av kvinnans ansikte. Detta hände i ett flyktingläger i norra Irak för ganska exakt 20 år sedan. Bilden tog jag med min gamla Nikon F, 35 mm, Tri-X och jag insåg efter framkallningen och genom att titta på kontaktkartan att bilden inte funkade rakt av. Den analoga fotografin har som bekant sina begränsningar och att arbeta vidare med bilden ansåg jag lönlöst.

Men för några år sedan, då jag "digitaliserat" delar av mitt analoga arkiv plockade jag ändå in negativet i datorn:

Jag tänkte att det vore väl sjutton om jag inte skulle göra ett försök ändå. Bilden fanns ju där, låt vara med ett skönhetsfel. Efter att ha vänt bilden till positiv utan några som helst justeringar såg den ut så här:

Grådaskig naturligtvis, men hyfsat skarp. Jag bestämde mig för att göra ett försök. Först och främst att sudda den del av jackans snörning som olyckligtvis störde kvinnans ansikte. Lite pilljobb i Photoshop, men det gick. Därefter lite lagerhantering för att göra bakgrunden lite mindre skarp, lite delbeskärning för att lyfta fram det väsentliga, kvinnan och barnets uttryck. Slutresultatet blev så här:

Frågan är då om bilden, som jag tycker har en viss visuell kvalitet, ändå ska betraktas som "dokumentär" eller inte. Det enda jag vet själv är att det är så här jag minns att det såg ut den gången den togs. Det var så här jag mindes kvinnan med barnet. Är det ok att göra så här?

Jag tycker det, kanske inte du?

En sak till - du är välkommen att titta in på den gemensamma site - www.fyrafotografer.se, som Alf Johansson, Krister Klereus och Göran Tonström delar på nätet.