Mina bilder och tankar för dagen

Gnistor ur minnets skrymslen

Jodå, fortfarande finns fortfarande en och annan fabrik kvar utefter Norrlandskusten. Den här ligger norr om Härnösand, i början av Höga Kusten och det är mest vattenånga som kommer ur skorstenarna numera.
En enkel bild jag tog med en mobilkamera, ingen märkvärdig bild alls.
Likväl minns jag en annan tid då allt var annorlunda.
”Det är härifrån jag kommer”, brukar jag tänka i sena nattimmar när sömnen inte vill infinna sig.
Det var här som farfar slet i barktrumman på massafabriken under hela sitt liv. Han fick visserligen en klocka när han slutligen gick i pension men jag minns aldrig att han hade den på sig.
Och det var här som morfar blev svartlistad från samma fabrik efter kriget för att ha sålt Norrskensflamman.
Han blev inte gammal men genomgick en religiös omvändelse och slutade sitt liv som bassångare i Filadelfiakören. Det skulle alltid vara knäpptyst när högmässan sändes på radions enda kanal.
”Det är härifrån jag kommer”, brukar jag tänka. Det var här jag växte upp omväxlande hos mina mor - och farföräldrar efter att pappas hastigt avlidit 1954.
Tunnbröd och vattlingon. En pilbåge i eneträ och ett dragspel av märket Curtini. Små saker jag minns. Visserligen stora då men egentligen bara hastiga gnistor ur minnets mörka skrymslen. Som att farbror Davids motorcykel hade växelspaken på höger sida av den blå bensintanken och att vi plockade mängder av röda vinbär när farmor skulle koka saft.
Morbror Roland, som alltid skulle vara märkvärdig, hade en liten Agfa-kamera och visade bleka diabilder från semesterresan i Norge. Det var fortfarande flera år kvar innan den fjärde semesterveckan blev lagstadgad och innan bröderna Cartwright dök upp i den svartvita TV:n.
”Det är härifrån jag kommer”, brukar jag tänka i den sena nattimmen.
Kommen ur enkelt ursprung.
Med en ständig längtan bort.
Samtidigt; en sämre barndom kunde jag haft.
./.

Inlagt 2023-02-05 12:12 | Läst 1227 ggr. | Permalink
Jag gillar den bruna tonen i din bild, och så här var det. Industrirök och grusväg.
Det är andra tider nu. Jag kommer ihåg att i min barndom pratades det om begåvningsreserven, dvs arbetarbarn som aldrig fått chansen att studera. Så är det inte nu.
Å andra sidan är kuststräckan från Söderhamn och uppåt kantad av förfallna industriruiner. För att inte tala om Ångermanälvens stränder. Det vi har kvar är kvicksilver och tjocka mattor av cellulosa i vattnet utanför fabrikerna.
Svar från per-erik åström 2023-02-05 14:43
Ja det är andra tider nu. Och,ändå är 50-talet ibland så närvarande när jag tänker till en stund. Det var liksom där det moderna Sverige tog fart.
Tack för ditt inlägg/per-erik
Fin berättelse omkring en bild!
/B
Svar från per-erik åström 2023-02-05 15:28
Tack!
Ses/per-erik