Ett unikt glas

Den kallas allmänt för ”Kyssen”, en av fotografen Christer Strömholms mer kända bilder. En underbar svartvit bild, skarp som ett rakblad och en närgången studie av mänsklig intimitet.

Christer Strömholm (1918-2002) har en framskjuten plats i den svenska fotohistorien, både som fotograf och som rektor för den fotoskola han drev under mellan 1962 och 1974. Den skolan fostrade några av samtidens främsta fotografer, Yngve Baum och Anders Petersen för att nämna två i en lång rad andra.

Christer Strömholm tyckte inte om mörkrumsarbete, Jag vet, eftersom jag satt i hans lilla mörkrum på Borgmästargatan i Stockholm vintern 1973/74 och kopierade hans transvestit-bilder för en bok och en utställning i Paris.

Det som slog mig då var att hans negativmaterial var stringent och att varje ruta  var noga genomtänkt. Hans sätt att fotografera var disciplinerat och han slösade inte på exponeringarna. Skärpan var det sällan något fel på även om exponeringarna ibland åkt hiss upp och ner.

Jag lärde mig mycket om kopiering under de där nätterna vid en liten Leitz Valoy under den röda mörkrumslampan. Inte minst om sättet att fotografera, hur man närmar sig människor och att ”säkra negativet”.

Detta är nu snart femtio år sedan och med förvåning ser jag den pågående fotoauktionen på Skånes Auktionsverk där ”Kyssen” nu är till salu. Dessutom signerad med Christers karaktäristiska tumavtryck.Priset är när som jag skriver detta 18.500:-.

Och inte nog med det. På auktionen säljs även hans Sumicron M 50 mm f 2 för 6.500:-

Auktionen avslutas om lite drygt 24 timmar och vart priserna slutar vet ingen.

Men trots att jag inte plåtar med Leica så rycker det i köptarmen.

Christer Strömholms Summicron-glugg har sett en hel del och har tagit unika bilder.

Att äga den är fullt jämförbart med att äga Eric Claptons gamla och väl inspelade svarta Fender Stratocaster.

2022-09-18 09:05   N Thomas Meldert

Avancerad galenskap =) Vet du var Christers negativ finns?

Svar från per-erik åström 2022-09-18 09:12

Ja, all Christers fotografiska kvarlåtenskap förvaltas av hans två söner Joakim och Jacob. Christer Strömholm Estate.

syntax 2022-09-18 09:40

Jag tycker att Christer Strömholm mest åstadkommit fula bilder.

2022-09-18 12:07   Johan Pihl

Intressant läsning, kul att du har kopierat hans bilder. Gillar vekligen Christer Strömholms transvestit-bilder, och köpte boken "Vännerna från Place Blanche" då jag var ung, som jag bläddrat mycket i.
Förutom Leica M, så använde han väl också en Leciaflex? Och om jag förstått rätt så använde han också en liten Minox då han tog bilderna i Paris? Om han växlade mellan en Leica M och en Minox, så kan jag förstå att exponeringarna ibland åkt hiss upp och ner :)

Svar från per-erik åström 2022-09-18 13:54

Hej. Christer hade flera olika Leicaor genom åren. Bl a Leica M5, den med inbyggd exponeringsmätare. Och en tidig Leicaflex och en Minox. Tekniken, framkallning och kopiering lät han andra stå för. Filmen var nästan alltid Tri-X!, framkallad i D-76. Pappret Agfa Brovira i olika hårdhetsgrader. Hans stora styrka, enligt mig, var hans förmåga att para ihop bilder på bokuppslag och på utställningar. Han sa ofta att ”bilderna ska tala med varandra”. En konst i sig.
Han gjorde också en serie polaroider under senare år som är verkligt fina.
Han började fotografera rätt sent i livet efter att ha försökt sig på måleri under tidiga år.
Med vänlig hälsning/per-erik

2022-09-18 18:06   mombasa

Intressant läsning. Strömholms betydelse för svenskt 1900-tals fotografi är odiskutabel. Måste vara ett roligt minne och erfarenhet att fått kopiera hans negativ. Är det ens möjligt att komma närmare en fotograf.
För trettio år sedan bodde vår Parisvän fortfarande intill Place Blanche. Ett roligt minne av kaféerna, restaurangerna och klubbarna dessutom med Christer Strömholms bilder aktiverade i bildminnet.
Trevlig blogg som satte igång mycket.
/Gunnar S

Svar från per-erik åström 2022-09-18 19:25

Ja, det var mycket lärorikt att "läsa" hans kontaktkartor. Han jobbade mycket konsekvent, visste vad han var ute efter. Till skillnad från andra fotografer upplevde jag honom därför som "sparsam" med själva tagningarna, på varje kontaktkarta fanns det därför minst tre/fyra bilder som är klassiker idag.

Allt gott/per-erik