Ett hastigt möte

Jag har tillbringat veckan tillsammans med författaren Doris Dahlin i Härnösand med att fotografera flyktingar på de olika flyktingförläggningarna i staden.

Det handlar om människor som överlevde båtresor över Medelhavet, om människor som flytt från förtryck och terror. Det handlar om familjer som desperat kämpar för en framtid utanför de länder där det inte längre går satt bo. Som i Jemen, Syrien och Afghanistan.

Nu sitter dom i väntan på förläggningarna. Det är starka berättelser vi får ta del av och det är ett stort fotografiskt material som ska vaskas fram till en bok och utställning vad det lider. 

Samtidigt var förra veckan absurd. Media översvämmades av den nye amerikanske presidenten och turerna kring hans installation samtidigt som vi lyssnade till berättelser så långt från Donald Trumps aggressiva installationstal det bara går att komma.

Bilden ovan var f ö den sista jag tog innan jag packade ihop kameraväskan för den här gången. En liten flicka från Kabul, i en korridor på ett flyktingboende i en liten kuststad i Norrland. Måtte hon få ett bra liv.....

2017-01-23 18:23   Dubbelolle

Du är en riktig kämpe, stark bild är det också! Mvh, LO

2017-01-23 20:12   mombasa

Vi håller alla tummar för att det ska gå bra. Du gör ett värdefullt jobb!

2017-01-23 22:10   Mikael Jakobsson

Kan tänka mig att man tänker en del när man tar del av sådana här tillfällen och möter människor med livsöden man inte själv kan föreställa sig. Starkt gjort och stark bild!

2017-01-24 09:25   per-erik åström

Tack Lars Olov, Gunnar, Erik och Mikael för era uppmuntrande ord. Projektet sträcker sig över lång tid och handlar om hur det som flykting är att befinna sig "i väntan". Som det ser ut idag är det en osäker tid och Migrationsverkets kvarnar mal långsamt. Från det att man registreras som flykting tar det i allmänhet minst ett år innan man intervjuad och får beviljat eller avslag på sin ansökan om tillfälligt uppehållstillstånd. Under den tiden lever man på någon form av förläggning och utan de fyra sista siffrorna i personnumret. Man lever "på undantag" helt enkelt. En av förläggningarna är det gamla fängelset i Härnösand.... Vi vill berätta om hur det är att leva som flykting i en liten svensk kommun - Härnösand. Staden är dessutom en av de kommuner i Sverige som har flest flyktingar i förhållande till invånarantalet. I kommunen finns också flyktingar som har fått avslag, men som ända lever gömda i kommunen. De berättelser vi får oss till livs är gripande och kryper under huden. De bilder jag tar är bilder av människor vars livsöden är så långt från våra "normalsvenskars" som tänkas kan. Jag hoppas att de kommer att beröra. Att det kom att bli just Härnösand för vår del beror delvis på att både jag och författaren Doris Dahlin är uppvuxna i staden. Flera av Doris Dahlins romaren (Ordfront) har också hämtat miljöer och händelser från staden. En av hennes böcker heter "Skammens boning" och är väl värd att läsa.

2017-01-24 11:41   JeannaQ

Fantastiskt starkt av dig att ta dig igenom allt detta med kameran.
Det behövs mer närgången information för att man ska förstå sammanhangen.
Hoppet finns hos dig i alla fall och måste väl finnas hos De Väntande.
Har själv arbetat för liknande projekt men utan kamera 1995 med ett antal
bosnier på Öland.
Även skaffat husrum och arbeten till några, i Norrland.
Några fick gömmas med hjälp av några präster.
Så småningom kunde de återvända till sitt land
om de inte valde att stanna /fick permanent uppehållstillstånd.

Flickan på bilden ser blyg ut, men hoppet syns.
Kom hon ensam eller hade hon släkting med sig tro?
Mvh Jeanna

Svar från per-erik åström 2017-01-24 16:03

Hej - hon kom för en vecka sedan tillsammans med med sin familj. Från Afghanistan ursprungligen.

Med vänlig hälsning/per-erik

JeannaQ 2017-01-24 21:15

Kan tillägga att jag lyckades få ett par familjer att få stanna permanent i Sverige -
som redan hade fått 3 av 3 nej - genom att skriva brev med dokumentation
till invandrarverket om dem.
Besluten hävdes och de fick stanna alltså
och jag skrev under på att de var värda det.
Vad de visade mig i form av foton med sammanhängande berättelser,
var vidrigt att ta del av.
De grät floder av tacksamhet och bor numera i Svalöv.
Man kan påverka om man vill ...

Hur går det för din dotter?

2017-01-24 20:58   Pierre56

Det är viktigt att dokumentera detta i ord och bild, så att sanningen visas upp, och att dessa människor får en röst och blir sedda och hörda. Det ska bli väldigt intressant att få ta del av ert arbete.
Pierre