Dagoberts son - ett konstnärsliv i DDR

Bilden ovan är troligen det enda som finns på Dagobert Biermann.

Dagobert vem?, undrar du. Inte så konstig undran eftersom han mördades  i Auchwitz-Birkenau någon gång 1943  bara 37 år gammal. Dagobert tillhörde den kommunistiska rörelsen i Hamburg i Tyskland under 30-talet, alltså den arbetarrörelse som den framväxande nazismen såg som sitt historiska uppdrag att krossa och utplåna.

Dessutom var Dagobert Biermann jude, vilket naturligtvis bidrog till hans död i förintelselägret.

Men Dagobert, tillsammans med hustrun Emma, hann ändå få en son den 15 november 1936  som de döpte till Wolf.

När jag gick i gymnasiet på 60-talet hade jag en lärare i tyska som under en lektion spelade upp en sång från en bandspelare, en sång som vi naturligtvis skulle försöka förstå den mer språkliga innebörden av, men jag blev som förhäxad av rösten och gitarrspelet. Det var alltså Dagoberts son Wolf Biermann som spelade och sjöng.

Något år senare gjorde vi en klassresa till Berlin. Jag hade tagit reda på att Wolf Biermann bodde på Chaussestrasse 131 i dåvarande ÖstBerlin. När jag väl passerat gränsövergången och knackade på dörren minns jag att Wolf Biermann såg mycket förvånad ut över att få besök av en spoling från Sverige, men han bjöd mig in i lägenheten och bjöd på té.

Eftermiddagen gled över i kväll och uppenbarligen tyckte han att det var kul att jag var där. Wolf Biermann var vid den här tiden en vispoet som inte fick uppträda i DDR och hans sånger spelades aldrig offentligt. Men i en hörna i vardagsrummet stod en Revox-bandspelare och en mikrofon med vilket han spelade in sina sånger som gavs ut i VästTyskland som LP-skivor i allt större upplagor .

Skrattande berättade han om hur hans kompis, som var duktig fotbollspelare, brukade sparka en boll innehållande ljudbanden vid ett givet klockslag på ett särskilt ställe vid Berlinmuren. Wolf Biermann var alltså en ”icke önskvärd” konstnär och intellektuell i DDR, han ansågs som alltför kritisk i sina sånger, visserligen inte fängslad. Men likväl fången i sin lägenhet. Ham var en nagel i ögat för statsdiktaturen i DDR.

Han hade själv valt, i början av 50-talet, att som 17-åring flytta till ÖstBerlin och han läste några år på Hubolt-universitet men kom i kontakt med intellektuella kretsar kring Berliner Ensemble, den teater där Berthold Brecht verkade fram till sin död 1956. Wolf arbetade under några år som regiassistent på den teatern i mitten på 50-talet.

Det är tre saker jag särskilt minns från den där kvällen på Chaussestrasse 131. Dels när han spelade upp sina tonsatta översättningar av Nils Ferlin – ”und ich habe ganz magera beine, und mager sind arme och halz”, dels porträttet på hans pappa Dabobert som han hade på hederplats i en välfylld bokhylla.

Men mest minns jag en gapig liten tjej som sprang omkring i lägenheten och med hög operaröst försökte väcka uppmärksamhet. Minns att Wolf röt till henne att hålla tyst flera gånger och så nåt om ”jävla styvdotter, det kommer att gå illa för henne..."

1976 fick Wolf Biermann efter mycket om och men utresetillstånd för att ge ett antal konserter i Väst. Han spelade då bland annat även i Stockholm. Men han nekades inresetillstånd tillbaka till ÖstBerlin!, alltså blev han persona non grata i sitt hemland DDR. Istället bosatte han sig i Hamburg, främst för att ta hand om sin gamla mamma, men han blev också en förkämpe för ”Die Grüne”, en framväxande miljörörelse och numera ungefär Miljöpartiet i Tyskland.

Idag, som 88-åring, pendlar Wolf Biermann mellan Hamburg och en liten stad i Sydfrankrike där han har ett hus och pysslar med att översätta bland annat Shakespeares sonetter.

För dig som är intresserad av hur Wolf Biermann låter bifogar jag två länkar. Den första är en av Wolf själv.

Den andra är hans styvdotter, den där gapiga ungen i lägenheten. Men som med tiden gjorde en egen sångkarriär.

Hon heter Nina Hagen….

https://www.youtube.com/watch?v=GSw5H4tY29A&list=RDGSw5H4tY29A&start_radio=1

https://www.youtube.com/watch?v=IqgcByaNyhc

./.

2024-11-21 16:34   alf109

Intressant historia.
/Affe

Svar från per-erik åström 2024-11-23 06:58

Tack/per-erik

2024-11-21 16:55   syntax

Häftig och intressant historia - tack för den.
Som du säkert anar dig till är den politiska inriktningen inte riktigt min politiska inriktning.
Likväl är det min politiska inriktning att den politiska inriktningen är i sin fulla rätt - vilket inte gavs i förtryckarstater som DDR.
Jag är alltid öppen för att lyssna på alla.

Svar från per-erik åström 2024-11-23 06:54

Tack Peter. Din grundinställning = alltid öppen för att lyssna på andra - är sympatisk.
Trevlig helg/per-erik

2024-11-21 19:19   mombasa

Vilken historia! Så dyker Lena Granhagens insjungning av "Uppmuntran" upp i bakhuvudet (https://open.spotify.com/track/0G3SZJNTdHJAmXCOTZxaT0?si=68yl2JH8SVKJFARcPCvrcA&context=spotify%3Aalbum%3A6yU7zgFQFz31ke10bTVHNf ).
Och Nina Hagen var en upplevelse på scen.
/Gunnar S

Svar från per-erik åström 2024-11-23 06:56

Tack Gunnar. Jo, den där plattan där Lena Granhagen sjöng Biermann och Theodrakis har en särskild plats i minnets skivback.
Allt gott/per-erik

2024-11-21 19:45   Lena Holm

Nina Hagen minns t o m jag. Intressant historia att få ta del av.
Hälsningar Lena

Svar från per-erik åström 2024-11-23 06:58

Nina Hagen lever fortfarande och har hälsan. Unik artist. Unik styvpappa.
Med vänlig hälsning/per-erik

2024-11-21 20:02   Frekeman

Jag ska också be att få tacka för denna intressanta historia om människoöden.

Mvh
Fredrik

Svar från per-erik åström 2024-11-23 07:00

Inget att tacka för. Nöjet är helt på min sida.
Med vänlig hälsning/per-erik

2024-11-21 21:01   morgondotter

i gymnasiet, där mötte jag honom också
och tyckte om såväl text som musik - Nina har jag varit på fler konserter med, alltid en upplevelse -
dom finns båda i min historia
så spännande du berättar, jag känner igen tiden

Svar från per-erik åström 2024-11-23 07:01

Tack ska du ha Inger.
/per-erik

2024-11-21 21:48   Erik Madsen

Hej Per-Erik.
Ännu ett intressant blogginlägg - gillas.
Jag läser och tittar på allt jag kan hitta om andra världskriget. Dina texter har den speciella kvalitet att du har upplevt det du skriver om.
Jag har lite kunskap om Berthold Brecht och hans koppling till Danmak.
Från Wikipedia:
Han hade ett förhållande med danskan Ruth Berlau, som han träffade i Svendborg. Bertolt Brecht hade vänskap i Danmark med danska dramatiker, journalister och författare och besökte regelbundet Köpenhamn.
Efter nazisternas maktövertagande 1933 lämnade Brecht sitt hemland. Flera av hans verk, som Versuche och Hauspostille und Songs, brändes demonstrativt i en bokbrasa samma år. Han stannade först ett tag i Österrike och Schweiz innan han våren 1933 bosatte sig i Danmark, där han stannade i sex år.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Du kan ta bort det om det är för mycket.

Svar från per-erik åström 2024-11-23 07:04

Tack Erik Brecht är alltid intressant, en stor dramatiker i en dramatisk tid. En del av Europas historia.
Allt gott/per-erik

2024-11-22 07:01   sodeto

Intressant läsning. Få som kan skryta med att ha varit hemma hos Nina Hagen...

Tommy S.

Svar från per-erik åström 2024-11-23 07:07

Tack Tommy. Det tog lång tid innan jag begrep att Biermanns styvdotter var Nina Hagen. Unik artist med en tordönsröst. I grunden är hon utbildad operasångerska.
Med vänlig hälsning/per-erik

2024-11-22 10:42   Arne50

En otrolig historia som gjorde min dag! Och berättat på ett lysande sätt. Tack!!!

Svar från per-erik åström 2024-11-23 07:08

Tack och varsågod Arne.
Med vänlig hälsning/per-erik