Beskedet
Rafik kom som asylsökande till Sverige för snart två år sedan.
Han kom från Bangladesh, på flykt efter en militärkupp i landet. Han är utbildad på universitet i Dahka (där det bor ca 7 miljoner människor) i datasäkerhet och han hamnade i en åtta kvadratmeters liten holk på en tillfällig flyktingförläggning i lilla Härnösand med 24 kronor om dagen, plus institutionsmaten och hyran betald. En ekonomi som innebär en veckas sparande för en biobiljett utan lösgodis.
Som asylsökande är det inte heller obligatoriskt med SFI.Rättare sagt. asylsökande får inte gå på svenska för invandrare oavsett hur lång väntan på besked blir. Men Rafik lärde sig ändå svenska. Han sparade ihop till två lexikon, ett bengali-engelskt och ett engelsk-svenskt. Han tog på måfå ut en bok ur bibliotekshyllan. Det råkade bli "Kärleken", en riktigt fin roman av Theodor Kallifatides. Rafik satt varje dag på biblioteket och första sidan i "Kärleken" tog honom en hel dag att översätta och begripa. Viskande brukade han fråga bibliotekspersonalen hur man uttalade orden. Talböcker hjälpte honom också på traven med uttalet.
Efter drygt ett år hade han läst, översatt och förstått allt Kallifatides skrivit och gett ut. Att tala med Rafik kändes därför nästan som att tala med en bok. Han talar en mycket belevad, elegant och litterär svenska med en lätt brytning.
Häromdagen kom beskedet om avslag från Migrationsverket. Rafik får inte stanna i Sverige. Han kan visserligen överklaga i domstol men han har statistiken emot sig. Vart han tar vägen vet allra minst han själv.
"Jamen, det är väl självklart att inte alla kan få stanna", säger någon. "Jag tycker inte han borde släppts in överhuvudtaget", säger en annan. "Det här landet håller på att gå åt helvete med alla flyktingar!". säger den tredje, den som för övrigt alltid kryssar Sverigedemokraterna i alla tänkbara val och webb-enkäter. Den där tredje som aldrig går att föra ett vettigt och civiliserat samtal med.
Jag säger inte så mycket, bara att jag blir berörd av Rafiks öde. Och jag tänker att nog råder det väl ändå trots allt en liten brist på it-säkerhetsfolk på den svenska arbetsmarknaden? Jobben ska ju gå först har statsministern lovat. eller,,,,?
Vi hade dessutom fått honom i princip gratis eftersom hans uppväxt och utbildning redan är betald. Nu kom inte Rafik så långt att han fick stanna, men om han hade fått göra det och kanske hade kommit till en anställningsintervju så hade alla i rummet - jag lovar, häpnat över ett samtal fyllt av rätta adverbial och kasus i en utsökt meningsbyggnad.
Ja, det var bara det jag ville skriva ikväll... en måndagkväll i skitmånaden november 2016.
Bilden av Rafik bjuder jag på.
/Affe
Är det det intellektuella som är viktigt, att du snabbt kan bidra. Eller....jag önskar jag visste. Jag önskar att det inte borde väljas eller icke väljas.