Köpte en semesterzoom och fick genast suddiga bilder!

Det finns "riktiga" långzoomar på marknaden. De kostar multon och är till för proffs/semiproffs. Eller för inbitna ornitologer med ett "bevisbehov" i prickandet av arter. Eller för paparazzi. Eller för några andra behov som jag inte kommer på just nu. Eller rätt och slätt; för dem med gott om penningar i plånboken. 

Sedan finns det semesterzoomar, eller man kan kanske kalla dem för solskenszoomar också. De är billiga och är till för sanna amatörer och/eller för dem som vill hålla i sina slantar av olika anledningar. Men så kräver de också mycket ljus (= sol). Möjligen kan en och annan duktig proffs/semiproffs göra rättvisa för ett sådant här billigt  objektiv, enligt devisen att "det har ingen betydelse vilken utrustning en duktig fotograf använder - hen kan ta bra bilder med vad som helst".  - Tro på den... den som vill...

Min nyanskaffade zoom är Tamron AF 70-300 mm F/4-5.6 LD Macro 1:2, lite av ett impulsköp även om en långzoom har funnits med i planerna, i någon avlägsen framtid. Impulsköp, varför det?Ja, ibland tycker jag att det är kul att köpa (inte alldeles för dyra) saker på det sättet. Här medverkade det låga priset (som gick ner ytterligare från det egentliga priset) - samt de omdömen  (bl.a. via FS) som jag hann ta del av - till beslutet på stående fot i butiken. Tyckte att just detta objektiv verkade perfekt med tanke på mina behov, dvs att den här typen av zoom inte kommer att bli mitt viktigaste objektiv utan en lite kul pryl för att testa annan typ av fotografering än vad jag sysslat med tidigare.

Redan på väg hem från butiken måste zoomen testas - tyvärr var det inte en solskensdag jag hade valt för inköpet och resultatet blev därefter - "helsuddigt"...!

Torkarbladen gick på den högsta hastigheten och mellan svepen blev det några bilder. Man kan ju undra vad bilden nedan ska föreställa... Svar: en lastbil någonstans en bra bit bort framför nosen på oss...

Väl på hemmaplan var det dock hur fint som helst, skärpan i bilden här nedan kan man dock klaga på hur mycket som helst. Så blir det när man ska fota sittandes i ett rörligt föremål och genom en halvskitig framruta. Man kan dock ana sig till att objektivet har potential... eller?

Rätt som det är hopar sig de mörka molnen på himlen igen. Vad annat, denna sommar!

Det snabba båtfolket kör undan ovädret med rasande fart, mot hemmahamnen...

De (sol)badande snor ihop sina badtillbehör och skyndar iväg.

Och så öppnar sig himlen.

Alla hinner inte undan...

Men solen tittar fram igen efter en stund och min zoom får försöka bevisa sitt ringa värde i snällare förhållanden.

Här lite närbildsnivå. Denna zoom ska kunna användas för makro förstås, enligt sitt namn, men själv kommer jag att välja mitt fasta makroobjektiv för det ändamålet i vanliga fall. Kanske kan zoomen komma till nytta vid fotografering av vissa insekter, t.ex. lättskrämda fjärilar. Dock verkar alal lättskrämda hålla sig borta denna sommar, tyvärr...

Avslutar med droppar på fönsterrutor - utan regn skulle man inte få njuta av deras skönhet.

Dagarna har bjudit på väldiga omkastningar i vädret just nu, både i går och idag. Solsken, regn, åska, solsken igen, hotfulla moln hopar sig igen. Det har blivit en del utryckningar för att fotogragera märkliga himlafenomen. Den mest makalösa av alla var en ordentlig tromb (amer. tornado) ute till havs på förmiddagen; tyvärr hann jag inte få någon bild på den, hann knappt se den, men maken och grannen bevittnade den ordentligt. Som vanligt fanns ju en del båtar ute, men det har inte rapporterats att någon skulle ha råkat illa ut. En liten båt har inte mycket att sätta emot om man råkar ut för detta naturfenomen. Så här såg tromben ut, hittade ingen färsk rättvisande bild så denna bild får duga. 

PS. En sak är jag något konfunderad över med mitt objektiv - den är sträv och "hackar" vid zooming. Finliret med att ställa in ett önskat zoomomfång är inte helt lätt. Enligt googlingsresultatet verkar jag vara ensam om detta problem. Antar att bekymret helt enkelt beror på att zoomen har legat ett tag och har börjat kärva, nu är det bara användning som krävs för att bota problemet. Det verkar i alla fall som den glider nu lite lättare än precis efter inköpet. Vad tror ni? Ska jag kanske ta kontakt med butiken så fort som möjligt? DS.

En makrobildgåta med facit

En skönhet som har dragningskraft på humlor och fjärilar - makrofotografens drömväxt. Sensommarblommande, reslig, lättodlad.

En lättskött perenn som fick titeln "Årets perenn" anno 2006.

Veronicastrum virginicum = KRANSVERONIKA!

Färg? Det syns väl nästan... lila...

En bonusbild....

Mest landskapsbilder i detta avbrott i min pågående bloggtorka

Denna bildberättelse gör nedslag i de senaste tolv dagarna - endast en bild för varje dag - landskapsbilder mestadels. Vädret kräver att få komma med i rapporteringen, temperaturerna handlar om dagens högsta temperaturer.

Dag 1. Stockholm (-> Helsingfors), här Stockholms skärgård. En mulen dag som förvandlas till en solig eftermiddag och kväll. +18 C.  

Dag 2. Kobbar utanför Helsingfors på morgonen. Alla vädertyper bjuds på färden från Helsingfors till Oulu (Uleåborg), en sträcka på ca 60 mil. +16 C - +22 C.

Dag 3. Oulu -> Ranua. Jag trotsade inte det vedervärdiga vädret genom att fota ute, det fick bli en och annan terapibild genom bilrutan. Egentligen var de helt onödiga, likt bilden ovan... Temperaturen höll sig på nivåer ungefär som dagen innan.

Dag 4. Ranua. Mulet och regn, men på kvällen ser det lite ljusare ut. Dramatiskt till och med. +18 C.

Dag 5. Ranua -> Kemijärvi. Bilden är tagen kring 23.30, men så är ju detta norr om Polcirkeln. +22 C.

Dag 6. Kemijärvi. +24 C.

Dag 7. Kemijärvi. +24 C.

Dag 8. Kemijärvi -> Inari (Enare). Den mulna dagen övergår till regn. +16 C -> +10 C.

Dag 9. Inari -> Sodankylä. +8 C.

Dag 10. Sodankylä -> Posio. Det börjar arta sig när man reser mot de sydligare delarna av Lappland, temperaturen går upp från +8 C (mitt på dagen) till +15 C.

Dag 11. Posio -> Oulu. +18 C.

Dag 12. Oulu -> Helsinki (-> Stockholm). Uppehåll och soligt mestadels. +20 C.

Mer att se i en slottsmiljö

I mitt förra inlägg hamnade vi vid Ängsö slott vid Mälaren och nu är vi tillbaka där. (Obs ni som läste mitt förra inlägg, och kanske vill dit på en bilträff eller av andra anledningar, stavningen på slottsnamnet är utan j, antingen Ängsö eller den äldre formen Engsö).

Slottets arkitektur är rätt stramt och influenserna till byggnaden lär ha kommit någonstans ifrån Europa, såsom det har varit brukligt när medeltidens arkitekter ritade svenska slott. De kantiga formerna påminner om Grönsöö slott (tycker jag mig se) som ju ritades enligt franska förebilder (mer om detta slott i mitt förrförra inlägg). Ängsö slott byggdes i slutet av 1400-talet och byggdes om och till både på 1600- och 1700-talet. Hela byggnaden är ett museum idag, i motsats till Grönsöö slott.

Byggnaden innehåller mängder med salar och rum, mer eller mindre inredda, somliga med skyltdockor klädda i tidstypiska kläder från århundraden bakåt. Bilderna nedan är från de mindre inredda salarna, det var roligare att fota där...

Eftersom nästan alla våningsplanen har väldigt högt i tak hamnar man högt upp när man har kommit upp till fjärde våningen. Trevliga vyer öppnar sig runt omkring åt alla håll. Tyckte mig se att något vattendrag skymtade åt öster, men det var nog en synvilla eller så handlade det om en tillfällig pöl, uppkommen tack vare de större regnmängder som vi har nu fått under flera veckor. På grund av landhöjningen har nämligen slottet förlorat sina tidigare förbindelser till Mälaren, både österut och västerut.

Kyrkan intill är från 1300-talet och även de kvarvarande kalkmålningarna på väggar och tak är från samma århundrade. Förmodligen är denna kyrka, som så många andra kyrkor, byggda med slit och släp och tårar - folket i socknen beordrades via landskapslagar till att både bygga och underhålla kyrkor. Någon som vet mer om detta?

Den som är intresserad kan läsa om svensk kyrkoarkitektur här.  

Här nedan ses grinden mellan slottet och kyrkan. Ängsö kyrka har inte varit en regelrätt slottskyrka utan den har fungerat som en församlingskyrka. Kopplingarna mellan slottet och kyrkan har dock varit starka, t.ex. hade slottet rätten att utse kyrkoherde fram till 1922.

Slutligen ett par lite "fristående" bilder tagna i slottsmiljön.

En 23-årig fuling har firats! - Och snygga bilar vid ett slott!

Svensk design hyllades höromdagen här på FS i ett blogginlägg. Det mest intressanta i inlägget i fråga var hur ett föremål, som inte framstår som svenskt vid första titten - en äldre sportbil i det här fallet - kan tydligen i tankevärlden börja forma sig till något svenskt "på riktigt" när det uppfattas som snyggt (vad nu snyggt är för något...) och då man VET att det är svenskt. Här nedan dock någonting som är garanterat svenskt och som i princip uppfattas direkt som svenskt utan tveksamheter, av vem som helst, åtminstone är det så några årtionden till innan den kollektiva glömskan tar över tack vare generationsskiften.  Som grädde på moset bjuder jag även på några färgglada utländska praliner!

Volvo 740 nedan är lite gammal (den nämnda sportbilen var mycket äldre) och det finns ingen tvekan om att den är svensk. Den här modellen lär ha varit en av de vanligaste modellerna i Sverige under ett stort antal år, inte så väldigt länge sedan. Just detta exemplar har ursprungligen körts av en äldre dam, sedan av en äldre herre, sedan av oss under många år. Den har inte gått särskilt långt (snitt ca 1000 mil/år) under sina 19 körår, därefter har den stått i princip stilla under fyra år. Nu ska denna 23-åring ut och slita på asfalten igen! Och nu har den firats ordentligt för den gick igenom besiktningen utan några anmärkningar för någon dag sedan! Det skedde visserligen via "fusk" = koll och smärre justeringar hos Volvo innan, men utan några större ekonomiska uppoffringar.

Under de senaste fyra åren har vi varit i valet och kvalet med vad vi ska göra med fulingen. Själv har jag alltid tyckt att denna modell verkligen är en av de fulaste bilar som existerar (bilden ovan är något förskönande, men bilder kan ju ljuga som ni vet....). Men just detta exemplar har också varit extremt pålitligt genom åren, ytskicket har varit bra (och är det fortfarande även om ett par skavanker finns) och på något sätt hade bilen blivit en kär familjemedlem och det har varit svårt att göra sig av men den. Nu har det bestämts: den blir kvar hos oss!

Parallellt med fulingen hade vi under många år en Volvo 745 (kombi) som jag tyckte var rena skönheten i linjerna! Konstigt egentligen hur olika man kan uppfatta två bilar när det bara är bakdelen som skiljer dem åt. Denna 745 gav upp till slut efter att vi hade kört den kring 45.000 mil  (en gissning som är beräknad utifrån vårt körmönster, km- och hastighetsmätaren gav upp någonstans kring 33.000 mil och fungerade sedan endast sporadiskt vid några enstaka tillfällen, bl.a. vid varenda besiktningstillfälle otroligt nog....).  Tyvärr hittar jag ingen bild på denna vår underbart vackra bil, men den var fint metallic ljusblå, min favoritfärg. Metallic var ju inte bra utifrån miljötänket, men det var inget aktuellt och känt ämne när vi skaffade bilen.

En vecka sedan klev vi in i en park genom den vackra grinden nedan.

Och plötsligt stod vi framför denna pampiga byggnad, Ängsö slott (Obs! stavningen korrigerats  från det felaktiga Ängsjö till Ängsö! Det gamla namnet Engsö används också). Ingen överraskning dock för vi skulle ju göra en visit på slottet och i dess omgivningar.

Det som var en överraskning var samlingen med flotta bilar. Inget svenskt här dock för de håller till vid Ulva kvarn har jag hört... (några har gjort reklam för bilträffarna där i FS-bloggosfären). Vid Ängsjö fanns denna gång en "vanlig" Chevrolet, två stycken Chevrolet Corvette, en Dodge och en xxx (???) att skåda.

Snygga linjer. Rena färger. Pampiga som slottet i sig.

Har levt i tron att man måste hålla sig till det tidstypiska med allt i dessa veteranklassade bilar. Men icke - här ovan är beviset: stringtrosan var inte uppfunnen på 50-talet...

Så här ska det väl se ut på äkta vis? Bilden nedan är tagen förra sommaren på Stora torget i Sölvesborg vid en veteranbilsträff. 

Tillbaka till Ängsö; här brummas det nu iväg efter fikat till specialpris - bilfolket har nämligen stående inbjudan dit på söndagar. Bilträffar kallas det,  icke förvånande, och gäller nog inte oss vanliga bilägare utan veteranbilsägare.

Ut genom grinden med oss också! Där utanför möter vi både den svenska sommaren (sol och regn!) och den lilla vackra kyrkan som härstammar från 1300-talet.  Mer om den och om det speciella slottet i ett kommande inlägg!