Naturen är ju svartvit!

Förra inlägget blev väldigt grön så dessa bilder får bli en motvikt. De är väldigt nya också, som en omväxling, tagna i går morse.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Firar med dimmbilder

Några bilder från kvällen, en promenad genom en dimmig stad:

.

En bro över Fyrisån, den bro vars namn är så svår att komma ihåg trots att det borde vara lättast av alla - St Olofsbron (gatan heter St Olofsgatan!).

.

Vänder blicken söderut när jag står på bron, mot Upplandsmuseet och Kvarnfallet. "Verandan" i förgrunden är en båt som man kan färdas med under en varm årstid, förstås norrut eftersom den klarar knappast Kvarnfallet.

.

Ja, norrut, där skymtar Jernbron. Till vänster en byggnad med namnet KFUM-borgen där bland annat en konsertsal finns. Den eminenta kören Oprhei Drängar huserar i huset. En restaurang finns här också numera.

.

"Allt ljus på Uppsala" pågår för fullt fortfarande, här en liten glimt av det ljusspel (med musik) som är till nöje för förbipasserande på Västra Ågatan, strax norr om Kvarnfallet.

Detta blogginlägg är nr 501 för min del på FS, därför firar jag. Förra inlägget var förstås nr 500 och något mer att fira, kan tyckas, men har man dålig koll så har man... 

.

Blott 43 minuter gammal

Ni som har läst mitt förra inlägg vet redan vad rubriken syftar på...

Ber om att få återkomma senare med närmare beskrivning om hur det är att fotografera en förlossning. En sak är dock säker - det är mycket speciellt!

Har skapat nya etiketter barn och bebis för mina blogginlägg - ett nytt tidevarv har börjat... ;-)

Slowfoto i faslig fart - fast det blir ju bromssträckor också

Håller på med att fräscha upp ungdomens mörkrumserfarenheter för fullt, jag går nämligen en regelrätt kurs i ämnet just nu.  Det hela startade med en avdammning av en av kamerorna på prydnadshyllan, valet föll på Olympus OM-1 som det ju har väsnats en del om här på FS någon månad sedan (jag deltog en aning i väsnandet också).  Två exemplar hade jag att välja på, men det visade sig att det nyinköpta batteriet (som krävs för ljusmätaren enbart) inte väckte något liv i ljusmätaren i den ena kameran. I den andra kameran gick det inte att få upp luckan till batterifacket...

Nästa steg: Börja fotografera. Att fota igen med en kamera där greppen kändes så välbekanta är en fin känsla. Att exponera utan ljusmätare kändes däremot väldigt ovant, men det var bara att kasta sig in i hemligheterna med Sunny f16-metodologin. Första rullen togs i faslig fart med en 50 mm optik, en förmiddag och en eftermiddag - samma dag.  Hade fått för mig att filmen var på 24 bilder, men eftersom filmen "aldrig" tog slut var den ju uppenbarligen på 36 rutor. Vilken sort? Tri-X 400; tror att fler än jag har hört sorten nämnas här på FS...? ;)

Modet växte betydligt under den första fotorundan, trots att inget resultat fanns att skåda. Alltså, nästa rulle tog jag ett par dagar senare, nu med en 100 mm optik. Det blev lite mer huvudbry vid exponeringar därmed, men man ska väl våga...

Första rullen fick jag framkalla häromdagen - vad glad jag blev att det fanns bilder där! Var ju beredd på det värsta scenariot med att allt hade blivit totalt felexponerat bortom all räddning. Så illa var det ju inte tack och lov.

Nu är jag mitt i slowfasen - väntar på nästa kurstillfälle när vi tar itu med våra framkallade filmer och får uppleva den verkliga sanningsminuten.

Bloggbilden här tog jag något år sedan på en fotokurs (digitalfoto). Vi hade fått studera Anton Corbijns bilder och i anslutning till detta skulle vi öva oss i att ta ett antal bilder i hans anda och visa för varandra nästa gång. Här ett exempel på hur jag tänkte; fotot är taget med min föregående systemkamera, som JPEG,  och på den tiden hade jag inte tillgång till varken PSE, GIMP eller annat mer avancerat redigeringsverktyg. Förmodligen skulle jag kunna göra något mer med bilden nu, men jag låter bli, den speglar ändå min fotografering då och är därför ett slags "tidsdokument".  

Ett antal dagar sedan fick jag se filmen Control av Anton Corbijn (medlemsvisning på UFS - Uppsala fotografiska sällskap). Rekommenderar! Det jag inte visste innan, men vet nu är att filmen är verklighetsbaserad och handlar om sångaren Ian Curtis i bandet Joy Division. Filmen lyckades förmedla väl den ångest han så uppenbart plågades av, mer och mer ju mer framgång bandet nådde. Skådisen i filmen är förresten mycket lik den verkliga Ian Curtis.

En makrobildgåta med facit

En skönhet som har dragningskraft på humlor och fjärilar - makrofotografens drömväxt. Sensommarblommande, reslig, lättodlad.

En lättskött perenn som fick titeln "Årets perenn" anno 2006.

Veronicastrum virginicum = KRANSVERONIKA!

Färg? Det syns väl nästan... lila...

En bonusbild....