365 dagar sedan

Den 22 juni 2010 var det en sådan vacker kväll. Klockan var 22.09 exakt om kamerans klocka var rätt inställd. Kanske var den inte det för den gick nog vintertid. Ur led var tiden, kan man väl säga...

Morgonen därpå började med lite annorlunda frukost, någon fyllde år. Obs ej undertecknad dock. Klockan är 08.09 enligt kamerainformationen vilket jag inte tror på. Kameran är inte densamma som i föregående bilden, men tror att även denna bildförevigare gick vintertid.

Sedan var det ju Midsommarhelg också, ett par dagar senare, "den blomstertid som kommer". Psalmen passar väl inte ihop just med Midsommar, men har vi tur finns det blommor kvar till denna härliga helg och psalmen passar väldigt väl egentligen.

Nu känner jag för en Midsommarpaus från allt vad datorer och bloggande heter. Ska dock följa FS-bloggen lite hjälpligt via N8.    

Efter regnet... - här också...

Ordlösa speglingar. 

En fotokulturell lördag och annat smått på Söder

Det blev förstås ett besök i går på Galleri Kontrast, vernissagedagen för sommarutställningen. Som bonus belönade jag mig därtill med en visit på Fotografiska museet. Lite småaktiviteter på Söder tillkom dessutom. 

Till Galleri Kontrast anlände vi ett par timmar efter att portarna hade slagits upp och de mest ivriga hade hunnit avlägsna sig från platsen. De hade lämnat kvar sin värme i lokalerna vilket en ensam hårt vispande fläkt försökte skingra bort. En del folk kom och gick fortfarande, inga bekanta för mig dock. Kastade mig genast över de upphängda bilderna på väggarna. För att inte behöva stanna för länge i den jättevarma lokalen börja maken, strategiskt nog, att titta igenom bildspelen för att lokalisera min bild. Visserligen hade han ingen aning om vilka bilder jag hade skickat in, han hade inte sett dem överhuvudtaget heller, men jag gav en snabb beskrivning av alla tre.

Mitt huvudintryck av utställningen blev: en rätt "trevlig" utställning, bra blandning av olika typer av bilder med det angivna temat "Sverige - en idyll?". Hängningen fungerade trots det relativt snålt tilltagna utrymmet. Maken lokaliserade en av mina bilder så småningom och när jag såg den blev jag lite glad: den utvalda bilden var den jag själv gillade bäst av de inskickade. Men vad blek den var! Fel på skärmen i lokalen? Min skärm? Min bild har detaljer som behöver närstudier och dessvärre medger inte en bildvisning av det här slaget någon möjlighet till det. Men, kul ändå att den finns där!

Inga bekanta på plats som sagt (hade visst missat både Torbjörn och Jan-Olof), men kom snabbt i samspråk med ett par FS-medlemmar som också spanade efter sina bilder på bildskärmarna. En trevlig pratstund!

En matbit blev det sedan på uteserveringen vid korsningen Götgatan/Urvädersgränden. Vi hade spanat in stället redan någon vecka sedan.

Där satt vi och kollade miljön under tiden vi åt och drack. Vackert och stämningsfullt uppåt Urvädersgränd.

Spanade även på huset framför oss. Kontor? Bostäder? Verkade vara en blandning. Intressant placering för en luftkonditioneringsanläggning förresten. Inte direkt passande i miljön kanske.

Sedan vandrade vi neråt mot Slussen. Ett riktigt lämmeltåg av folk på väg från Galleri Kontrast till Fotografiska museet....?

Har inte sett att det skulle vara något fotoförbud på det Fotagrafiska museet och ingen information om ett sådant går att finna på deras nätplats heller. Säg till omedelbart bums om så är fallet ändå så plockar jag bort allt nedanstående taget där!

På Fotografiska museet möts man genast av Robert Mapplethorpes fotokonst. En del bilder ska ha chockerat folk på sin tid och lär fortfarande uppfattas som provocerande av somliga. Det är intressant att studera publiken när bilder kan uppfattas vara av det mer provocerande slaget; helt uppenbart hade folk lättare att ställa sig och titta på hans nakenstudier av kroppsbyggaren Lisa Lyon än motsvarande rätt närgångna studier av ett flertal män. Nakna eller nästintill nakna kvinnor är vardagsmat, annat är det på herrsidan. Man behöver inte ens studera denna uppdelning i bildvärlden utan det räcker att se sig om i stadsbilden, framförallt under sommartid.

Över till en annan visning: Jacqueline Hellmans bilder på skärmar med en tillhörande berättelse som den avbildade hade talat in. Gripande. Denna utställning var mer än en fotoutställning, ett slags installation egentligen i ett enkelt format.

Circle of Memory av Elianor Coppola och några medverkande till är en konstnärlig installation med ett starkt fotografiskt inslag. Installationer är en konstform som tilltalar mig mycket, kanske på grund av att de ofta utgår från fantasifulla utvidgningar av begreppet konst och ger starka minnesbilder. 

Missa inte gången in i det "okända" mörkret i installationen! Många går miste om den faktiskt, noterade jag...Väl framme väntar en meditativ upplevelse, föga med foto att göra med. Allt här i livet behöver väl inte handla om foto?

Sedan är turen kommen till Edward Burtynsky och hans "oljiga" värld... Delstudie här nedan...

... och efter det Jacob Fällenders analoga tolkningar från flera världstäder som flyter samman.

Efter museibesöket blev det en liten titt hos det unga par vars flytthjälp vi var någon vecka sedan. Det var inte lika många kartonger framme nu som då. Bilden från flyttdagen någon vecka sedan.

Flyttbestyren är alltid bökiga, att packa logiskt håller ett tag, men sedan kan det bli huller om buller. Sprit + skor? Kanske hör de ihop ändå på något outgrundligt sätt?  

"Vad gör hon?" tycks någon där bakom tänka... När man hjälper till med en flytt har man varken sin bästa eller näst bästa kamera med, men väl N8, turligt nog....

I slutet av flyttdagen blev det den en runda på Söder. Stockholm har så många sidor att visa upp! Och lika fint var det igår, kan jag intyga!

Några valpposéer

Vila vila, inget kan väcka mig ur törnrosadrömmen....

Först ligger jag så...

... och sedan si...

...ett litet tag nästan på rygg...

... men huvudet orkar inte med det....

... och någon väcker mig....

                              ... och yrvaken och suddig känner jag mig....

Därefter blir det mycket lek och bus och fotografen knappt hänger med...

                                                      Ingen ork, vila åter...

Äntligen ett fotoförbud som man begriper!(?)

Fortsätter att samla på fotoförbud, det är faktiskt en ganska intressant hobby. På den kortkorta raska lunchpromenaden idag stötte jag på något som jag aldrig har sett tidigare. Hela 16 individer i två grupper, med var sin ledargestalt. Upp med kameran (dvs N8 igen), snabbt som ögat. Men nix, det gick inte! För jag måste skaffa tillstånd från varje hundägare!

Visst! Att jag inte tänkte på det... Fantasin skenade iväg....:  Lille Fido kan ju hamna på nätet och ta illa vid sig... Kanske får grannens Triksi se hur bra Russi har det på dagtid? Eller någon kanske känner igen Lenas Ajax och får därmed reda på att stackars vovven lämnas till ett hunddagis fast hon har sagt att mormor tar hand om jycken... Eller chefen ser att Nisses Missie går där fast Nisse har sagt att hunddagiset har stängt idag och därför stannar han hemma. Eller ... 

Nej, fantasin tog slut väldigt snabbt nu... Kan någon hjälpa mig?

Att TV3, eller om det nu var TV4, eller båda två, eller fler kanaler därtill, släpps in på sjukhusen för att göra realitysåpor är ok. Patienterna ger ju sitt tillstånd för exponeringen, kanske i ett upp-och nervänt mentalt tillstånd (att hamna på sjukhuset vänder upp och ner vem som helst), men de får skylla sig själva. Och råkar någon som inte har gett tillstånd flimra förbi i rutan och kolar vippen sedan, vaddå, det tar han väl ingen skada av sedan!?

Integritetsfrågan är för viktig för att slarvas bort! Fram för fler vettiga fotoförbud!

Vi som numera inte har någon hund kvar, tråkigt nog, har noterat att hundägare kring hemmakvarteren inte längre känner igen oss... Vi har blivit "osynliga"! Ett bevis för att det är hunden som gör människan och inte tvärtom?