Det absolut sista julinlägget för i år... från mig!

Nedan något mer traditionella julbilder än de som jag har visat tidigare:

I årets julväder startas resan söderut, mot Stockholm. Vår Volvo från 1988 har nyligen gått igenom besiktningen utan anmärkningar och därefter har den servats och reparerats ( för en summa som vida överskrider bilens värde, på grund av ett litet missöde)  - färden går alltså som en dans och inte ens stockholmstrafiken ställer till problem på en julafton. 

.

I huvudstaden väntar en "alternativ" jul på en anrik lokal, bokad sedan många månader tillbaka. Dottern hade dagen innan varit och hjälpt till som volontär för att att ordna en annan typ av alternativ jul, dvs ett julfirande för alla som saknar familj, hem och medel för ett julfirande. Vi lever i kontrasternas värld.

.

På Skogskyrkogården flanerar vi i småregn och snålblåst för att titta på alla levande ljus och vi själva tänder ett ljus också.

.

In för att värma oss och det stillsamma stressbefriade julfirandet fortsätter. Rim läses, paket öppnas. Vi känner att vi kommer undan julen ganska lätt i år. Trots det blir det en sen timme innan vi är i säng.

.

Det lättsamma tar slut på juldagsmorgonen för det har bestämts att vi ska till julottan i Markuskyrkan i Björkhagen. Kyrkkaffe efteråt och då passar jag på att titta närmare på den fina interiören och arkitekturen.

.

Efter en tupplur och risgrynsgröt bär det iväg till Midsommarkransen/Telefonplan för ett julbesök hos gamla släktingar.

.

Hemåt i årets julväder. Jag fortsätter med mina desperata försök att fånga in Kista tower i flygande fläng.

.

Hemmavid satsar vi på mer julfirande i ytterligare familjekonstellationer. Glögg drickes och julmat ätes och rim läses och paket öppnas.

.

Och så firas förra årets "julbarn" vars födelse jag hade den stora äran att få fotografera när tiden var inne för att föda. Det är full fart på honom vilket blev en grannlaga uppgift ur fotoperspektiv. Skärpan lyser med sin frånvaro i de flesta av kvällens bilder... PS. Tips till tomten inför nästa år: tacksam för en kamera där jag klarar av att ställa in manuell skärpa även i dåliga ljusförhållanden... I Nikon D600 fixar jag inte det och dess autofokus är inte mycket att ha i svåra förhållanden. Pentax K7 har bra autofokus även i "mörkret" men att öka ISO lite mer är inte att tänka på med den (brusar ordentligt). DS.

Här hittar du en bild med en halvbra skärpa i alla fall.

.

Hemåt igen under en vacker stjärnhimmel (sic! - årets julväder är på upphällningen...!). Eftersom jag hade ett stativ med mig, för en gångs skull, skickade jag en önskan om att få fotografera den mörka prickiga natthimlen innan stadens ljus dränker allt det lysande. Den snälla chauffören svänger av in på en skogsväg. Ut för att fota med långa slutartider, det blir mest på måfå för jag ser ju ingenting i sökaren... Hoppades att jag skruvade skärpan åt rätt håll i mörkret... Är ändå ganska nöjd med mitt första riktiga försök att fotografera natthimlen, men jag får nog läsa på hur man ska göra egentligen.

.

Dagen efter vankas ännu en familjesammankomst, men det blir även tid över till att bekanta sig ordentligt med de julklappar man har fått; bland annat bläddrar jag återigen i den roliga fotobok som verkar numera vara en återkommande julklapp - samma tema som tidigare, men med nya färska bilder... och så en utmärkelse som "Årets fotograf 2013"... ;-)

Det tillhörande rimmet lydde så här:

Att fota är stort

Men nu är det gjort

Att fota fotografen är störst

Med detta var jag först

Utan Photoshop det gick vägen

Att visa årets fotograf i alla lägen

På mage, på rygg eller på tå

Inget av detta kan man förstå

Men titta i klappen så kanske det går

Dokumentationen du nu här får.

.

När man går upp i ottan vid juletid

Vintrig julstämning har lyst med sin frånvaro under helgerna, men ändå finns det juliga där...  Bäst före-datum går snart ut för dessa bilder...

.

.

.

..

.

.

.

..

.

.

.

.

.

.

..

.

.

En tid att minnas

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

........................................ GOD JUL! ...........................................

Förra året var det riktig julstämning med vitt på marken samt lantliv .

I år blir det riktig julstämning med grönt på marken och stadsliv!

.

GOD JUL på er alla!

.

De var för tidigt ute...Lucior och andra...?

Både Lucior och annat julfolk var ute alldeles för tidigt i Sigtuna, då nästan en vecka sedan. Eller så var de helt rätt ute; snö och en aning kyla gjorde ju oss mottagliga för den rätta stämningen inför den annalkande julen.

Får man fota Luciatåget? Det gjorde jag nedan (näst sista bilden) och det kändes ok. De flesta närvarande var inte där i egenskap av curlande föräldrar, därför var det lite lugnt utan något kamerasmatter, man tittade, lyssnade, njöt av stunden, några filmade lite diskret, någon tog en bild eller två. Ett Luciatåg på en förskola/lågstadieskola blir en annan sak; minns fortfarande ett Luciafirande på vårt dagis då rena rama paparazzislagsmålet bröt ut när barnen tågade in. De små blev närmast totalchockade (bildbevis finns...) och vågade knappt sjunga sedan. Det är bara att erkänna att vi föräldrar inte precis bidrog till att skapa den fina stämning som kunde ha infunnit sig. Att blixtbombardera de små söta just mitt i det "heligaste" medför tyvärr att tillställningen förvandlas till en reportagesituation. Vi svårt fotostörda har dock ibland lite svårt att inse sådant, vår rätt att få våra bilder blir viktigast av allt...  Idag har vi fått verkligheten med bildspridningen via sociala medier som en komplicerande faktor, men det har flera andra berört redan i sina FS-blogginlägg. Ja, så mycket kan jag säga att jag har full förståelse för att begränsningar för fotandet införs på sina håll.

.

.Tomtemor och tomtefar i vimlet på julmarknaden.

.

.Det lyser inbjudande från Tant Bruns Kaffestuga.

.

Lucia vid Sigtuna Rådhus. Två Lucior....?! Det är väl inte enligt traditionen...  ;-)

.

Det har varit ännu en rabalder kring Luciatåg, tomtar och pepparkaksgubbar - läs gärna ledaren Kränkta Lucia i DN idag.... Händelsen i Bromölla framstår för mig som en liten illustration om  svenska skolans kris; var finns respekten för lärare och rektorer? En del föräldrar anser sig ha vetorätt  ("Så detta är rektors beslut om årets luciafirande? Det accepterar jag inte. Jag vill ha det så här i stället") eller så vill de att deras småttingar själva ska få bestämma. (Vilket framtidsscenario; en anarkistisk skola där varje förälder och barn ska fatta egna beslut om allt, baserat på en egocentrisk syn på tillvaron....) Och som kronan på verket har vi de historielösa som i vanlig ordning vill vinkla varje fråga av den här typen till att handla om invandring och mångkultur... Som om vi ens hade någon Lucia utan kulturella genomströmningar genom århundraden...

Mina flickor har gått i skolor där tomtar och pepparkaksgubbar i Luciatåget var en icke-fråga, det fanns Lucia och tärnor och stjärngossar och det var inte mer med det. Bland sångerna fanns gott om Christmas Carols från Storbritannien, utöver de traditionella Lucia- och julsångerna. Inte helt traditionellt i alla delar, men väldigt vackert! Minns dock ett annat Luciafirande i sonens skola; ett musiklärarpar hade anordnat ett fint arrangemang där Lucia, tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar skred in som grupper, i den nämnda ordningen, låt för låt. Gissa dock känslorna hos de pojkar (och deras föräldrar) som tillhörde den sista truppen att komma fram; de hade fått vänta i kulisserna i 30-40 minuter för att sedan få närvara under ett par minuter när sista musikstycket framfördes...  Kanske tyckte det högkristliga lärarparet att tomtar och pepparkaksgubbar inte hörde hemma i Luciatåget och de valde att hantera det hela på det här sättet. Helt klart dock att denna Luciahögtid  inte blev något trevligt minne för några barn och deras föräldrar. Och några av oss andra fick en lite fadd smak av arrangemanget.

.

.

Vid det här laget känner ju alla till att Lucia hörde ihop med katolska traditioner och togs trots det emot på 1700-talet hos oss. Den napolitanska folkvisan som vi känner som Sankta Lucia hade däremot ingen koppling till Lucia i sin originalversion; så kan det gå med traditioner! Själv är jag inte uppvuxen med Lucia, utan med medeltida Tiernapojat (Stjärngossar). Denna tradition lever starkast i norra Finland och då framförallt kring Oulu/Uleåborg.  Stjärngossarna fanns en gång i tiden i Sverige också och fördes över till Finland, sedan förbjöds julspelet i Sverige då det ansågs handla om katolskt tiggeri. Nu har Svenska kyrkan tagit initiativ till att få Stjärngossarna tillbaka. En CD-skiva med julspelet har getts ut av Västerås stift,  mer om det kan du läsa här .

I verkligheten har förstås julspelen med stjärngossar funnits i många delar av Europa och i olika former. I vissa områden har gossarna lyckats överleva på liknande sätt som i Oulu, t.ex. på några öar i Danmark och i mindre städer i Norge. I Sverige smälte stjärngossarna in i Luciatåget i stället.

Det finns en hel del Tiernapojat-filmer på Youtube, de allra flesta med halvdan kvalitet, men kolla gärna någon snutt av dem som jag listar nedan, det kan vara lite kul att få en liten uppfattning om vad det handlar om och hur spelen kan ha framförts  även i Sverige en gång i tiden. Det du absolut inte bör missa är heavy metalbandet Timo Rautiainen & Trio Niskalaukaus (= Trio Nackskott) version. Nästan allt i deras framträdande känns väldigt autentiskt så som jag minns Tiernapojat; stelt framträdande, högtravande, delvis våldsamt innehåll (Herodes), samma låtar, melodier och taltexter från år till år. Och här nu något nytt med heavy metal-inramningen! Det enda som inte finns med i deras version är första repliken som soldatchefen Knihti frågar publiken innan föreställningen börjar: Saako tulla laulamaan? (Får vi komma och sjunga?) - Publiken svarar då förstås "Joo!" (yngre publik) eller "Saa! / Saapi! / Saatte!" (äldre publik). Först därefter hämtar Knihti in de andra tiernapojat och spelet börjar.

-----------------------------------------

Madekosken tiernapojat -  Först ut en mycket traditionell Tiernapojat, den här gruppen vann årets tävling som den bästa traditionella gruppen (tävling i Oulu, men deltagargrupperna kom från många städer). Mycket bra sångröster, men jag tror att de kommer från musikklasserna i Oulu.

Annorlunda stjärngossar - småflickor som uppträder (en förändring har skett, på min tid sjöng inte flickorna Tiernapojat!).

Timo Rautiainen & Trio Niskalaukaus - lite heavy metal-stil... 

Gymnasiehumor - fyra killar har satt ihop en spexvariant för en julfest: en blandning av det traditionella, rap/hip hop, lite breakdance, pop, röster från vad vet jag varifrån, sabelfäktning... Skolkompisar är uppenbart roade, så är jag också, det är möjligt att man måste vara lite insatt för att fatta det roliga... ;-) Är ganska säker på att killarna har framfört den vanliga versionen många gånger i sina yngre dagar. Att de verkar ha rätt bra röster kan man ana sig till bland allt det fjantiga...

.

.