Diversefotografen
Sparsmakad vinter - smaka på den!
Inspirerad av Bengt B:s blogginlägg och den lista som han presenterade (Obs ej hans egen!) kände jag för att publicera än mer blombilder, solnedgångar etc, men det blev tvärstopp för planerna när jag tittade ut. Så här blir det i stället:
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Så här vill vi ha det...
Längtar efter det vita och rena. Men det är mest det gråa och halvtrista som omger oss mitt i denna årstid som kallas för vinter. Får ta en tillflykt till foton tagna tidigare under säsongen. Den gemensamma nämnaren i bilderna nedan är dock inte snö egentligen, utan "guld". De är alla tagna tre veckor sedan i Stockholm, på Djurgården.
Passar nu på att frångå från ett löfte jag har gett mig själv; en av bilderna blev mitt val för dagens bild den aktuella dagen, och sådana hade jag inte tänkt lägga upp på FS alls under det pågående 365-året. Men löften är ju till för att brytas!
(PS. Slutord längst ner i inlägget. DS)
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Detta inlägg var tänkt att publiceras igår. I och med att en FS-medlem (som likaledes är en flitig deltagare på fotofikor, bl.a. Dagnys) förlorade sin far den dagen, kändes det bättre att publicera något som knöt an till kärleken till våra närmaste och sorgen när vi förlorar dem (även om min bild var ganska subtil i detta avseende). Alla har inte nära relationer till sina anhöriga, men man önskar att alla har någon eller några i sin närhet på ett sådant sätt att innerlighet och medmänsklighet finns i våra liv. Under resan genom livet förlorar vi några, i slutändan står vi på tur att gå samma öde till mötes. Att vara missnöjd med väder och klimat är trots allt bara något småirriterande och banalt i vår vardag, jämfört med allt annat som är viktigare i livet - inte minst våra medmänniskor.
.
Detta fantastiska torn!
Blicken uppåt höj!
.
Närmare så ser man texterna. Vackert och stilrent.
.
Ännu en ny vinkling, en välbekant vy på sitt sätt (tacka vet vi Per "Otten"!) Det här tornet tål att fotograferas hur mycket som helst!
.
När man sänker blicken och kameran - vad får man se då? Bilden är också ett exempel på vad som händer när man inte hinner byta inställningar, man vet att det blir en dålig bild, men ändå kan man inte låta bli... Bra kanske ibland; den här gillar jag skarpt (sic!). But who is the guy?
.
Dagnys fotofikasällskap har besökt tornet på Arlanda - se tidigare rapporter från Anders F E och Ewa. Eventuellt eventuellt blir det någon lite grundligare rapport från mig också när/om tid finnes (bilderna är klara i alla fall).
.
Ännu en gång...hoppa över om du är trött på ljusfestivalbilder...
De tar aldrig slut, foton tagna under ljusfestivalen Allt ljus på Uppsala.... (beklagar, kanske tycker några att det blir lite tjatigt med ljus...). Nu är turen kommen till den andra omgången vilket inträffade i november år 2010. Vid det laget hade jag övergett min Olympus E-500 och gått över till Pentax K-7. Huttrade ett par kvällar på borggården vid Uppsala slott inför det makalösa ljusspel som ackompanjerades av spännande musik. Huttrade; minns tydligt hur jag egentligen blev stelfrusen för det var rejält kallt, med väldigt många minusgrader. I mitt förra inlägg i går framförde jag anmärkningar på de mörkerfotoegenskaper som Olympus E-500 har; Pentax K-7 är inte heller idealiskt i detta avseende tyvärr. Den här gången var jag dock klok nog att ta med stativet så nog blev fotona tillräckligt skarpa för den som är lite petigare med det. Alla ser kanske inte skarpa ut i förstune, men - titta på dörren.
Ingen av bilderna visar slottets naturliga fasad även om kanske denna ovan är den som kommer närmast. Denna tegelvägg i installationen "rasade ihop" till slut, ungefär likt som Roger Waters The Wall gjorde på scenen, rätt verklighetstroget. Effektfullt (båda)!
Slottet brinner. I verkligheten har det brunnit i slottet i alla fall två gånger, åren 1572 och 1702.
Moderniteter på fasaden. Visst fanns det något TV-spel med dessa figurer, har något svagt minne av det i alla fall.
Geometri. Var lite förargad över det lysande fönstret högt upp denna kväll, men egentligen passar det nog bra att det lyste där.
Mer geometri. Inget stod still i denna ljusinstallation som pågick under 12 minuter (om jag nu minns rätt) och som startade om gång efter gång. Hade det inte varit så kallt så hade man kunnat fastna där för timmar, så fascinerande var alltsammans.
Lite vårkänslor spirade fram där...
... för att gå över till en prunkande sommar, mitt i den stränga novemberkylan.
Mer att se i en slottsmiljö
I mitt förra inlägg hamnade vi vid Ängsö slott vid Mälaren och nu är vi tillbaka där. (Obs ni som läste mitt förra inlägg, och kanske vill dit på en bilträff eller av andra anledningar, stavningen på slottsnamnet är utan j, antingen Ängsö eller den äldre formen Engsö).
Slottets arkitektur är rätt stramt och influenserna till byggnaden lär ha kommit någonstans ifrån Europa, såsom det har varit brukligt när medeltidens arkitekter ritade svenska slott. De kantiga formerna påminner om Grönsöö slott (tycker jag mig se) som ju ritades enligt franska förebilder (mer om detta slott i mitt förrförra inlägg). Ängsö slott byggdes i slutet av 1400-talet och byggdes om och till både på 1600- och 1700-talet. Hela byggnaden är ett museum idag, i motsats till Grönsöö slott.
Byggnaden innehåller mängder med salar och rum, mer eller mindre inredda, somliga med skyltdockor klädda i tidstypiska kläder från århundraden bakåt. Bilderna nedan är från de mindre inredda salarna, det var roligare att fota där...
Eftersom nästan alla våningsplanen har väldigt högt i tak hamnar man högt upp när man har kommit upp till fjärde våningen. Trevliga vyer öppnar sig runt omkring åt alla håll. Tyckte mig se att något vattendrag skymtade åt öster, men det var nog en synvilla eller så handlade det om en tillfällig pöl, uppkommen tack vare de större regnmängder som vi har nu fått under flera veckor. På grund av landhöjningen har nämligen slottet förlorat sina tidigare förbindelser till Mälaren, både österut och västerut.
Kyrkan intill är från 1300-talet och även de kvarvarande kalkmålningarna på väggar och tak är från samma århundrade. Förmodligen är denna kyrka, som så många andra kyrkor, byggda med slit och släp och tårar - folket i socknen beordrades via landskapslagar till att både bygga och underhålla kyrkor. Någon som vet mer om detta?
Den som är intresserad kan läsa om svensk kyrkoarkitektur här.
Här nedan ses grinden mellan slottet och kyrkan. Ängsö kyrka har inte varit en regelrätt slottskyrka utan den har fungerat som en församlingskyrka. Kopplingarna mellan slottet och kyrkan har dock varit starka, t.ex. hade slottet rätten att utse kyrkoherde fram till 1922.
Slutligen ett par lite "fristående" bilder tagna i slottsmiljön.