Flyttdags

Hösten. Det är flyttider för väldigt många just nu. Bostadsort ska bytas mot en annan. Många väljer att flytta väldigt långt bort. Som 96-åringen Eva i Blekinge som häromdagen emigrerade till Thailand. Hon hade visst aldrig varit utomlands, men det verkade inte vara något hinder! Det var så ensamt på hemmaplan (förståeligt, inga jämnåriga kvar). Sonen med sin familj bor i Thailand så varför inte flytta?! En tuff dam, måste man säga!

Dessa flyttfåglar är också på väg. De kom i större och mindre grupper i solnedgången, väldiga mängder blev det totalt. Fast de var faktiskt på väg åt "fel" håll, norrut.

Det var väl bara en tillfällig flytt, över en natt eller två. Nu har ett par veckor gått sedan dess så kanske har de allesammans styrt kosan åt rätt håll vid det här laget.

Blev lite nervös...

I godan ro höll jag på med fotografiska övningar vid havet häromveckan. Skulle precis avsluta min session när en mink dyker upp. Har aldrig mött en mink tidigare. Den skuttar upp och ner bland stenarna vid vattenbrynet. Jag har 100 mm makroobjektivet på kameran. Upp med kameran för att fånga minken. Trycker av... Vad i....???!!!

Piip piip piip piip piip...  Suck.... Självutlösaren var på.... Aldrig är två sekunder så långa somvid stunder som denna. Tiden känns som en evighet. Minken tittar förstås också upp och undrar vad som är i gärningen. Attans! Nu är det kört. Ställer om från självutlösaren så snabbt det går och hoppas hoppas...

Mina böner hörsammas: minken fortsätter att skutta fram bakom stenarna och kommer uppenbarligen närmare och närmare där jag står. Jag försöker fota djuret de korta stunder som det visar sig, där det far fram mellan stenblocken.

Men, jag kände hur nervös jag hade blivit av detta överraskande möte. Dels ville jag ju få en riktigt fin bild och ingen tid fick spillas bort! Men; därtill undrade jag om minkar kunde uppföra sig aggressivt mot människor? Kanske i trängda lägen? Hur nära vågar jag försöka komma den?

I efterhand var det bara att konstatera att jag hade i mitt sinnestillstånd inte lyckats med få ett endaste riktigt bra foto. En av bilderna kan nog visas ändå även om skärpan inte är vad den borde, platsen var i alla fall rätt öppen och minken ser ut att fundera över vårt möte också.

Vet inte om minkar är farliga för halvstora fåglar, men dessa två fick i alla fall väldigt bråttom från platsen. Någon typ av andfågel (?), men vilken?

Då sitter man fast

Det bidde ett år till med silvermedlemskap på Fotosidan och således sitter man fast ett tag till... Roligt har det varit! Och 200 hundra blogginlägg har det också blivit vilket jag knappast planerade för då ett år sedan. Fira eller sörja; det är frågan...?

En nattlig stund i södra Sverige, i "härliga Hällevik".

Hemma hos reportage på hög höjd

Fast man bor uppe i höjderna kan det grönska ändå. Nu har vi här tiden när grönskan börjar gå över till andra färger, lamt grönt, gult, ilsket rött. Och besök får man av små flygfän som knappt har varit synliga här uppe tidigare. Konstigt vad?!

Makrofoto är inte besvärligt bara när man befinner sig i naturen. Man får lov att lägga ner sig även på en uteplats på 7. våningsplanen och det suger...

Det överraskande besöket (förstora gärna) behagade att landa på ögonhöjd i alla fall. Ett par av hans kompisar hånglade i ett bambusnår något senare, men då satt minneskortet i datorn och jag hann inte få några bilder...

 Svart vinbär till vänster (inga bär, stackarn kanske lider i sin kruka). Vildvin till höger.

 Några röda vinbär hänger kvar. Den verkar inte lika kinkig som svart vinbär vad gäller växtplatsen.

Ogräs i en annan kruka. Vi har t.o.m. ett nässelsnår där. Ursprungsväxten (körsbärsträdet) har tagit träfracken på sig/kastat in handduken/gått till de sälla jaktmarkerna... Nässlorna vet jag  inte hur de har tagit fäste i krukan, kanske följt med jorden. Tänker behålla dem för på våren kan man ägna sig åt kulinariska upplevelser med nässelsoppa exempelvis. Det röda bakom är vildvin förstås.

 En ensam krasseblomma, syns ju inte här att den är ensam.

Hösten utmanar

Den mörka tiden utmanar oss.

Stadsmiljöns nya inslag. Busskurar i modern tappning.

Svårt att välja. Färg? Svartvitt? Båda?

Vi behöver ljuset. Även från marken.

Ja, vi behöver ljuset! Även bland gatstenarna.