Provianterat

Ett tillfälle att proviantera i det östra grannlandet resulterade i tunga resväskor hem. Men vad gör det, nu klarar vi oss ett tag framöver.

Morgonen börjar med någon god gröt, t.ex. med "talkkuna" (skrädmjölsgröt). Det är viktigt att hålla sig till rätt "fabrikat" (lantgård), Pietolas är bäst tycker jag. Talkkuna förekommer bara lokalt i vissa delar av Finland. Rågbröd ska också finnas på bordet, gärna även "rieska" = kornbröd.     

Karelska piroger är goda med äggsmör, de kan ätas t.ex. som mellanmål, men är vanliga i alla lite mer festliga sammanhang också. En modern variant i form av "cocktailpiroger" finns numera som festtilltugg. Pirogerna med risgrynsgröt gillar jag bäst. Man kan förstås göra piroger själv, men de kräver lite mer pysselsinne än vad jag har...

Dryck: "Kotikalja" är en vanlig måltidsdryck av typen svagdricka, en maltdryck som är lite söt. Själv gillar jag den inte alls. Ingredienser för lättsam tillagning åkte med tack vare den äkta hälften som är pursvensk, HAN har fattat tycke för drycken. Själv gillar jag ”sima” som dricks framförallt vid Valborg. Den är söt och väldigt läskande. Sima är väldigt lätt att göra själv även utan nedanstående halvfabrikat, enda kruxet är väl att man ska passa den tidsmässigt för att den inte ska jäsa vidare till ett annat tillstånd...

Gott kaffe ska man ju dricka. Vi hade med extra många paket hem av just Presidentti p.g.a. inkomna beställningar från kaffeälskare i vår omgivning. 

Till kaffet kan man äta kaffeost, eller som maken säger, gummiost. Denna ost är just tilltugg till kaffet, småbitar kan kan läggas i kaffet eller större bitar äts vid sidan om, kanske med hjortron. Denna delikatess förstod jag mig inte på i min ungdom, men numera är det annorlunda. Tyvärr blev osten kvar i mammas kylskåp...

Viktigast av allt, lite onyttiga barndomssmaker. Tyvärr har en del sorter försvunnit, andra har genomgått en makeover via nya recept och förlorat på det, men vanlig lakrits och choklad är i alla fall säkra kort fortfarande.

Någon där ute som har bytt från Olympus E-500?

På förekommen anledning  - strul ibland med med min Olympus E-500 - går jag i kamerabytartankar. Har trivts extremt bra med min Olympus och även med de tidigare analoga varianterna jag har använt. Ni som har gillat Olympus E-500, men bytt upp er antingen till ny Olympus alternativt till något annat märke; vad är era erfarenheter?

Det jag har uppskattat med Olympus E-500 har varit bl.a. de lättanvända menyerna, storleken (liten) och vikten (rel. lätt). Minus har varit liten sökare, jag har haft svårt att ställa in MF (kommit in i åldern när det inte längre är så lätt kanske), besvärande brus fr ISO 400.

Vill gärna ha tips om en kamera där jag kan få behålla de ovannämnda bra sakerna, men de mindre bra sakerna blir bättre. Gärna ett steg upp kvalitetsmässigt, vad det nu må innebära... Ett stort utbud av objektiv är inte så viktigt, men det vore utmärkt med bra kvalitet i grundobjektiven. Vad jag förstår har ju Olympus varit bra på sådant.

Här diskuterar den äkta hälften och jag vilken kamera skulle passa mig bäst. Vi diskuterar även hur långa de gemensamma promenaderna med hunden kan vara, typ hur många fotopauser man kan ta per kilometer.