Sparsmakad vinter - smaka på den!

Inspirerad av Bengt B:s blogginlägg och den lista som han presenterade (Obs ej hans egen!) kände jag för att publicera än mer blombilder, solnedgångar etc, men det blev tvärstopp för planerna när jag tittade ut. Så här blir det i stället:

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Naturen är ju svartvit!

Förra inlägget blev väldigt grön så dessa bilder får bli en motvikt. De är väldigt nya också, som en omväxling, tagna i går morse.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Våren kom och gick... och kom

Den här veckan hade jag tänkt fotografera vårtecken från måndagen till fredagen, som veckans tema (dagens bilder på Blipfoto). Var bortrest större delen av den föregående veckan, men jag var ändå väl underrättad hela tiden om att våren hade nått hemstaden. Jag såg framemot att få plocka fram makroobjektivet för att föreviga allt det fina i naturen och som uppenbarligen hade dykt upp under min frånvaro!

.

14/3 - Det började bra, på fredagen efter hemkomsten, hittade en liten krabat med mycket vårkänslor bland färgglada vårblommor.

.

15/3 - På lördagsmorgonen var det fortsatt fint, lite snö hade kommit under natten, men vad gör det?!

.

16/3 - På söndagen gav jag mig ut på blåsippsjakt i den bistra blåsten, i en skyddad vrå fann jag några blyga "violer", ej utslagna dock idag för det var kallt!

.

17/3 - Temaveckan började på måndagen för mig; vi vaknar upp i en helvit värld! Vart tog våren vägen?! Och så flög mitt vårbildsprojekt sin kos! Eller?

.

18/3 - Tisdag.

.

19/3 - Onsdag. Detta var bara början, på kvällen såg det ut så här . Och då hade stadstrafiken med bussarna slutat att fungera. Och DET är något som jag har lite svårt att förstå eftersom några jättemängder med snö var det ju ändå inte frågan om... Ok då, bussarna har ju inga riktiga vinterdäck egentligen och det finns ju backar här i stan och snöröjningsresurserna kan ju inte hållas på samma nivå som vid Polcirkeln... Framförallt resursfrågan spelar nog en stor roll, tillsammans med att kaos uppstår lättare när väldigt många människor drabbas. Vid Polcirkeln är det ju inte så många själar och då kan det aldrig bli totalkaos.

.

20/3 - Torsdag. Ganska sanslöst. Fast väääldigt vackert också....

Dagen därpå var ordningen återställd och vi skulle få uppleva vårkänslor igen, nästan som om inget hade hänt. Bortsett nu från att min temavecka hade förvandlats till att handla om "vintertecken"!

..

De var för tidigt ute...Lucior och andra...?

Både Lucior och annat julfolk var ute alldeles för tidigt i Sigtuna, då nästan en vecka sedan. Eller så var de helt rätt ute; snö och en aning kyla gjorde ju oss mottagliga för den rätta stämningen inför den annalkande julen.

Får man fota Luciatåget? Det gjorde jag nedan (näst sista bilden) och det kändes ok. De flesta närvarande var inte där i egenskap av curlande föräldrar, därför var det lite lugnt utan något kamerasmatter, man tittade, lyssnade, njöt av stunden, några filmade lite diskret, någon tog en bild eller två. Ett Luciatåg på en förskola/lågstadieskola blir en annan sak; minns fortfarande ett Luciafirande på vårt dagis då rena rama paparazzislagsmålet bröt ut när barnen tågade in. De små blev närmast totalchockade (bildbevis finns...) och vågade knappt sjunga sedan. Det är bara att erkänna att vi föräldrar inte precis bidrog till att skapa den fina stämning som kunde ha infunnit sig. Att blixtbombardera de små söta just mitt i det "heligaste" medför tyvärr att tillställningen förvandlas till en reportagesituation. Vi svårt fotostörda har dock ibland lite svårt att inse sådant, vår rätt att få våra bilder blir viktigast av allt...  Idag har vi fått verkligheten med bildspridningen via sociala medier som en komplicerande faktor, men det har flera andra berört redan i sina FS-blogginlägg. Ja, så mycket kan jag säga att jag har full förståelse för att begränsningar för fotandet införs på sina håll.

.

.Tomtemor och tomtefar i vimlet på julmarknaden.

.

.Det lyser inbjudande från Tant Bruns Kaffestuga.

.

Lucia vid Sigtuna Rådhus. Två Lucior....?! Det är väl inte enligt traditionen...  ;-)

.

Det har varit ännu en rabalder kring Luciatåg, tomtar och pepparkaksgubbar - läs gärna ledaren Kränkta Lucia i DN idag.... Händelsen i Bromölla framstår för mig som en liten illustration om  svenska skolans kris; var finns respekten för lärare och rektorer? En del föräldrar anser sig ha vetorätt  ("Så detta är rektors beslut om årets luciafirande? Det accepterar jag inte. Jag vill ha det så här i stället") eller så vill de att deras småttingar själva ska få bestämma. (Vilket framtidsscenario; en anarkistisk skola där varje förälder och barn ska fatta egna beslut om allt, baserat på en egocentrisk syn på tillvaron....) Och som kronan på verket har vi de historielösa som i vanlig ordning vill vinkla varje fråga av den här typen till att handla om invandring och mångkultur... Som om vi ens hade någon Lucia utan kulturella genomströmningar genom århundraden...

Mina flickor har gått i skolor där tomtar och pepparkaksgubbar i Luciatåget var en icke-fråga, det fanns Lucia och tärnor och stjärngossar och det var inte mer med det. Bland sångerna fanns gott om Christmas Carols från Storbritannien, utöver de traditionella Lucia- och julsångerna. Inte helt traditionellt i alla delar, men väldigt vackert! Minns dock ett annat Luciafirande i sonens skola; ett musiklärarpar hade anordnat ett fint arrangemang där Lucia, tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar skred in som grupper, i den nämnda ordningen, låt för låt. Gissa dock känslorna hos de pojkar (och deras föräldrar) som tillhörde den sista truppen att komma fram; de hade fått vänta i kulisserna i 30-40 minuter för att sedan få närvara under ett par minuter när sista musikstycket framfördes...  Kanske tyckte det högkristliga lärarparet att tomtar och pepparkaksgubbar inte hörde hemma i Luciatåget och de valde att hantera det hela på det här sättet. Helt klart dock att denna Luciahögtid  inte blev något trevligt minne för några barn och deras föräldrar. Och några av oss andra fick en lite fadd smak av arrangemanget.

.

.

Vid det här laget känner ju alla till att Lucia hörde ihop med katolska traditioner och togs trots det emot på 1700-talet hos oss. Den napolitanska folkvisan som vi känner som Sankta Lucia hade däremot ingen koppling till Lucia i sin originalversion; så kan det gå med traditioner! Själv är jag inte uppvuxen med Lucia, utan med medeltida Tiernapojat (Stjärngossar). Denna tradition lever starkast i norra Finland och då framförallt kring Oulu/Uleåborg.  Stjärngossarna fanns en gång i tiden i Sverige också och fördes över till Finland, sedan förbjöds julspelet i Sverige då det ansågs handla om katolskt tiggeri. Nu har Svenska kyrkan tagit initiativ till att få Stjärngossarna tillbaka. En CD-skiva med julspelet har getts ut av Västerås stift,  mer om det kan du läsa här .

I verkligheten har förstås julspelen med stjärngossar funnits i många delar av Europa och i olika former. I vissa områden har gossarna lyckats överleva på liknande sätt som i Oulu, t.ex. på några öar i Danmark och i mindre städer i Norge. I Sverige smälte stjärngossarna in i Luciatåget i stället.

Det finns en hel del Tiernapojat-filmer på Youtube, de allra flesta med halvdan kvalitet, men kolla gärna någon snutt av dem som jag listar nedan, det kan vara lite kul att få en liten uppfattning om vad det handlar om och hur spelen kan ha framförts  även i Sverige en gång i tiden. Det du absolut inte bör missa är heavy metalbandet Timo Rautiainen & Trio Niskalaukaus (= Trio Nackskott) version. Nästan allt i deras framträdande känns väldigt autentiskt så som jag minns Tiernapojat; stelt framträdande, högtravande, delvis våldsamt innehåll (Herodes), samma låtar, melodier och taltexter från år till år. Och här nu något nytt med heavy metal-inramningen! Det enda som inte finns med i deras version är första repliken som soldatchefen Knihti frågar publiken innan föreställningen börjar: Saako tulla laulamaan? (Får vi komma och sjunga?) - Publiken svarar då förstås "Joo!" (yngre publik) eller "Saa! / Saapi! / Saatte!" (äldre publik). Först därefter hämtar Knihti in de andra tiernapojat och spelet börjar.

-----------------------------------------

Madekosken tiernapojat -  Först ut en mycket traditionell Tiernapojat, den här gruppen vann årets tävling som den bästa traditionella gruppen (tävling i Oulu, men deltagargrupperna kom från många städer). Mycket bra sångröster, men jag tror att de kommer från musikklasserna i Oulu.

Annorlunda stjärngossar - småflickor som uppträder (en förändring har skett, på min tid sjöng inte flickorna Tiernapojat!).

Timo Rautiainen & Trio Niskalaukaus - lite heavy metal-stil... 

Gymnasiehumor - fyra killar har satt ihop en spexvariant för en julfest: en blandning av det traditionella, rap/hip hop, lite breakdance, pop, röster från vad vet jag varifrån, sabelfäktning... Skolkompisar är uppenbart roade, så är jag också, det är möjligt att man måste vara lite insatt för att fatta det roliga... ;-) Är ganska säker på att killarna har framfört den vanliga versionen många gånger i sina yngre dagar. Att de verkar ha rätt bra röster kan man ana sig till bland allt det fjantiga...

.

.

Visst längtar vi efter detta?!

Längtan, inte så mycket efter helgtiden i december utan efter det vita och alla ljusen som förgyller den mörka tiden.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.