En 23-årig fuling har firats! - Och snygga bilar vid ett slott!
Svensk design hyllades höromdagen här på FS i ett blogginlägg. Det mest intressanta i inlägget i fråga var hur ett föremål, som inte framstår som svenskt vid första titten - en äldre sportbil i det här fallet - kan tydligen i tankevärlden börja forma sig till något svenskt "på riktigt" när det uppfattas som snyggt (vad nu snyggt är för något...) och då man VET att det är svenskt. Här nedan dock någonting som är garanterat svenskt och som i princip uppfattas direkt som svenskt utan tveksamheter, av vem som helst, åtminstone är det så några årtionden till innan den kollektiva glömskan tar över tack vare generationsskiften. Som grädde på moset bjuder jag även på några färgglada utländska praliner!
Volvo 740 nedan är lite gammal (den nämnda sportbilen var mycket äldre) och det finns ingen tvekan om att den är svensk. Den här modellen lär ha varit en av de vanligaste modellerna i Sverige under ett stort antal år, inte så väldigt länge sedan. Just detta exemplar har ursprungligen körts av en äldre dam, sedan av en äldre herre, sedan av oss under många år. Den har inte gått särskilt långt (snitt ca 1000 mil/år) under sina 19 körår, därefter har den stått i princip stilla under fyra år. Nu ska denna 23-åring ut och slita på asfalten igen! Och nu har den firats ordentligt för den gick igenom besiktningen utan några anmärkningar för någon dag sedan! Det skedde visserligen via "fusk" = koll och smärre justeringar hos Volvo innan, men utan några större ekonomiska uppoffringar.
Under de senaste fyra åren har vi varit i valet och kvalet med vad vi ska göra med fulingen. Själv har jag alltid tyckt att denna modell verkligen är en av de fulaste bilar som existerar (bilden ovan är något förskönande, men bilder kan ju ljuga som ni vet....). Men just detta exemplar har också varit extremt pålitligt genom åren, ytskicket har varit bra (och är det fortfarande även om ett par skavanker finns) och på något sätt hade bilen blivit en kär familjemedlem och det har varit svårt att göra sig av men den. Nu har det bestämts: den blir kvar hos oss!
Parallellt med fulingen hade vi under många år en Volvo 745 (kombi) som jag tyckte var rena skönheten i linjerna! Konstigt egentligen hur olika man kan uppfatta två bilar när det bara är bakdelen som skiljer dem åt. Denna 745 gav upp till slut efter att vi hade kört den kring 45.000 mil (en gissning som är beräknad utifrån vårt körmönster, km- och hastighetsmätaren gav upp någonstans kring 33.000 mil och fungerade sedan endast sporadiskt vid några enstaka tillfällen, bl.a. vid varenda besiktningstillfälle otroligt nog....). Tyvärr hittar jag ingen bild på denna vår underbart vackra bil, men den var fint metallic ljusblå, min favoritfärg. Metallic var ju inte bra utifrån miljötänket, men det var inget aktuellt och känt ämne när vi skaffade bilen.
En vecka sedan klev vi in i en park genom den vackra grinden nedan.
Och plötsligt stod vi framför denna pampiga byggnad, Ängsö slott (Obs! stavningen korrigerats från det felaktiga Ängsjö till Ängsö! Det gamla namnet Engsö används också). Ingen överraskning dock för vi skulle ju göra en visit på slottet och i dess omgivningar.
Det som var en överraskning var samlingen med flotta bilar. Inget svenskt här dock för de håller till vid Ulva kvarn har jag hört... (några har gjort reklam för bilträffarna där i FS-bloggosfären). Vid Ängsjö fanns denna gång en "vanlig" Chevrolet, två stycken Chevrolet Corvette, en Dodge och en xxx (???) att skåda.
Snygga linjer. Rena färger. Pampiga som slottet i sig.
Har levt i tron att man måste hålla sig till det tidstypiska med allt i dessa veteranklassade bilar. Men icke - här ovan är beviset: stringtrosan var inte uppfunnen på 50-talet...
Så här ska det väl se ut på äkta vis? Bilden nedan är tagen förra sommaren på Stora torget i Sölvesborg vid en veteranbilsträff.
Tillbaka till Ängsö; här brummas det nu iväg efter fikat till specialpris - bilfolket har nämligen stående inbjudan dit på söndagar. Bilträffar kallas det, icke förvånande, och gäller nog inte oss vanliga bilägare utan veteranbilsägare.
Ut genom grinden med oss också! Där utanför möter vi både den svenska sommaren (sol och regn!) och den lilla vackra kyrkan som härstammar från 1300-talet. Mer om den och om det speciella slottet i ett kommande inlägg!
Jag har kört många tiotusentalsmil i olika blå, röda, gröna och silverfärgare 740:or. Jag gillade verkligen bilarna. Att kunna sladda i snö och grus. Nu är jag ändå glad att slippa be till Gud inför varje gång jag korsar moddstängen på en vintermotorväg. Men jag kan sakna att ha en bil där det gick att fixa allt själv.
Oftast är det en olycka eller rosten som sätter stop för 740:orna. Hoppas er lever länge. Billigare bil kan man inte ha.
Nu ska vi prova varianten att köra denna 740 och vid trängande situationer blir det en bil från bilpoolen!
Dock gillade jag inte körställningen, dålig skjutmån och lågt i tak när man är ganska lång.
Dock väldigt lik den bil som sedan kom fram.
Den första protyp som visades för styrelsen var denna:
http://www.volvotips.com/wp-content/uploads/Volvo_760_first_version.jpg
Här finns massor av mer information om 740/760:
http://www.volvotips.com/index.php/740-760-780/history-740-760-780/
/Per
/Torbjörn
Du vet väl att en riktig orienterare håller kartan upp och ner och hit och dit enligt hur färden går! Min slutsats är att din chef har nog varit en usel orienterare i sin ungdom, helt enkelt.
Men den slår inte formerna och linjerna på de äldre modellerna som är så vackra.
Hoppas du får en jättefin semester!
Ewa
Trevlig fortsättning på sommaren du med! Hoppas att vädret vänder till något lite stabilare, tror att både de som jobbar och de som är lediga skulle uppskatta det.
Men jag funderar på var ni var? Var det månne Ängsö? Om inte, var ligger Ängsjö
ÄNGSÖ ska det vara, man slinter lätt på tangenterna! Tack för påpekandet! Obs stavningen Engsö används också.