Tjuvstart....

... för Uppsala ljusfestival som egentligen startar på fredagen den 7 november.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Samma och ändå inte

Förra gången såg det ut så här på denna plats. Gatuvyn har antagit lite annorlunda utseende denna gång, folket är annat också, häromdagen när jag passerade slottet igen.

.

.

.

Ännu en gång...hoppa över om du är trött på ljusfestivalbilder...

De tar aldrig slut, foton tagna under ljusfestivalen Allt ljus på Uppsala.... (beklagar, kanske tycker några att det blir lite tjatigt med ljus...). Nu är turen kommen till den andra omgången vilket inträffade i november år 2010. Vid det laget hade jag övergett min Olympus E-500 och gått över till Pentax K-7. Huttrade ett par kvällar på borggården vid Uppsala slott inför det makalösa ljusspel som ackompanjerades av spännande musik. Huttrade; minns tydligt hur jag egentligen blev stelfrusen för det var rejält kallt, med väldigt många minusgrader. I mitt förra inlägg i går framförde jag anmärkningar på de mörkerfotoegenskaper som Olympus E-500 har; Pentax K-7 är inte heller idealiskt i detta avseende tyvärr. Den här gången var jag dock klok nog att ta med stativet så nog blev fotona tillräckligt skarpa för den som är lite petigare med det. Alla ser kanske inte skarpa ut i förstune, men -  titta på dörren. 

Ingen av bilderna visar slottets naturliga fasad även om kanske denna ovan är den som kommer närmast. Denna tegelvägg i installationen "rasade ihop" till slut, ungefär likt som Roger Waters The Wall gjorde på scenen, rätt verklighetstroget. Effektfullt (båda)!

Slottet brinner. I verkligheten har det brunnit i slottet i alla fall två gånger, åren 1572 och 1702.

Moderniteter på fasaden. Visst fanns det något TV-spel med dessa figurer, har något svagt minne av det i alla fall.

Geometri. Var lite förargad över det lysande fönstret högt upp denna kväll, men egentligen passar det nog bra att det lyste där.

Mer geometri. Inget stod still i denna ljusinstallation som pågick under 12 minuter (om jag nu minns rätt) och som startade om gång efter gång. Hade det inte varit så kallt så hade man kunnat fastna där för timmar, så fascinerande var alltsammans.

Lite vårkänslor spirade fram där...

... för att gå över till en prunkande sommar, mitt i den stränga novemberkylan.

Mer att se i en slottsmiljö

I mitt förra inlägg hamnade vi vid Ängsö slott vid Mälaren och nu är vi tillbaka där. (Obs ni som läste mitt förra inlägg, och kanske vill dit på en bilträff eller av andra anledningar, stavningen på slottsnamnet är utan j, antingen Ängsö eller den äldre formen Engsö).

Slottets arkitektur är rätt stramt och influenserna till byggnaden lär ha kommit någonstans ifrån Europa, såsom det har varit brukligt när medeltidens arkitekter ritade svenska slott. De kantiga formerna påminner om Grönsöö slott (tycker jag mig se) som ju ritades enligt franska förebilder (mer om detta slott i mitt förrförra inlägg). Ängsö slott byggdes i slutet av 1400-talet och byggdes om och till både på 1600- och 1700-talet. Hela byggnaden är ett museum idag, i motsats till Grönsöö slott.

Byggnaden innehåller mängder med salar och rum, mer eller mindre inredda, somliga med skyltdockor klädda i tidstypiska kläder från århundraden bakåt. Bilderna nedan är från de mindre inredda salarna, det var roligare att fota där...

Eftersom nästan alla våningsplanen har väldigt högt i tak hamnar man högt upp när man har kommit upp till fjärde våningen. Trevliga vyer öppnar sig runt omkring åt alla håll. Tyckte mig se att något vattendrag skymtade åt öster, men det var nog en synvilla eller så handlade det om en tillfällig pöl, uppkommen tack vare de större regnmängder som vi har nu fått under flera veckor. På grund av landhöjningen har nämligen slottet förlorat sina tidigare förbindelser till Mälaren, både österut och västerut.

Kyrkan intill är från 1300-talet och även de kvarvarande kalkmålningarna på väggar och tak är från samma århundrade. Förmodligen är denna kyrka, som så många andra kyrkor, byggda med slit och släp och tårar - folket i socknen beordrades via landskapslagar till att både bygga och underhålla kyrkor. Någon som vet mer om detta?

Den som är intresserad kan läsa om svensk kyrkoarkitektur här.  

Här nedan ses grinden mellan slottet och kyrkan. Ängsö kyrka har inte varit en regelrätt slottskyrka utan den har fungerat som en församlingskyrka. Kopplingarna mellan slottet och kyrkan har dock varit starka, t.ex. hade slottet rätten att utse kyrkoherde fram till 1922.

Slutligen ett par lite "fristående" bilder tagna i slottsmiljön.

En 23-årig fuling har firats! - Och snygga bilar vid ett slott!

Svensk design hyllades höromdagen här på FS i ett blogginlägg. Det mest intressanta i inlägget i fråga var hur ett föremål, som inte framstår som svenskt vid första titten - en äldre sportbil i det här fallet - kan tydligen i tankevärlden börja forma sig till något svenskt "på riktigt" när det uppfattas som snyggt (vad nu snyggt är för något...) och då man VET att det är svenskt. Här nedan dock någonting som är garanterat svenskt och som i princip uppfattas direkt som svenskt utan tveksamheter, av vem som helst, åtminstone är det så några årtionden till innan den kollektiva glömskan tar över tack vare generationsskiften.  Som grädde på moset bjuder jag även på några färgglada utländska praliner!

Volvo 740 nedan är lite gammal (den nämnda sportbilen var mycket äldre) och det finns ingen tvekan om att den är svensk. Den här modellen lär ha varit en av de vanligaste modellerna i Sverige under ett stort antal år, inte så väldigt länge sedan. Just detta exemplar har ursprungligen körts av en äldre dam, sedan av en äldre herre, sedan av oss under många år. Den har inte gått särskilt långt (snitt ca 1000 mil/år) under sina 19 körår, därefter har den stått i princip stilla under fyra år. Nu ska denna 23-åring ut och slita på asfalten igen! Och nu har den firats ordentligt för den gick igenom besiktningen utan några anmärkningar för någon dag sedan! Det skedde visserligen via "fusk" = koll och smärre justeringar hos Volvo innan, men utan några större ekonomiska uppoffringar.

Under de senaste fyra åren har vi varit i valet och kvalet med vad vi ska göra med fulingen. Själv har jag alltid tyckt att denna modell verkligen är en av de fulaste bilar som existerar (bilden ovan är något förskönande, men bilder kan ju ljuga som ni vet....). Men just detta exemplar har också varit extremt pålitligt genom åren, ytskicket har varit bra (och är det fortfarande även om ett par skavanker finns) och på något sätt hade bilen blivit en kär familjemedlem och det har varit svårt att göra sig av men den. Nu har det bestämts: den blir kvar hos oss!

Parallellt med fulingen hade vi under många år en Volvo 745 (kombi) som jag tyckte var rena skönheten i linjerna! Konstigt egentligen hur olika man kan uppfatta två bilar när det bara är bakdelen som skiljer dem åt. Denna 745 gav upp till slut efter att vi hade kört den kring 45.000 mil  (en gissning som är beräknad utifrån vårt körmönster, km- och hastighetsmätaren gav upp någonstans kring 33.000 mil och fungerade sedan endast sporadiskt vid några enstaka tillfällen, bl.a. vid varenda besiktningstillfälle otroligt nog....).  Tyvärr hittar jag ingen bild på denna vår underbart vackra bil, men den var fint metallic ljusblå, min favoritfärg. Metallic var ju inte bra utifrån miljötänket, men det var inget aktuellt och känt ämne när vi skaffade bilen.

En vecka sedan klev vi in i en park genom den vackra grinden nedan.

Och plötsligt stod vi framför denna pampiga byggnad, Ängsö slott (Obs! stavningen korrigerats  från det felaktiga Ängsjö till Ängsö! Det gamla namnet Engsö används också). Ingen överraskning dock för vi skulle ju göra en visit på slottet och i dess omgivningar.

Det som var en överraskning var samlingen med flotta bilar. Inget svenskt här dock för de håller till vid Ulva kvarn har jag hört... (några har gjort reklam för bilträffarna där i FS-bloggosfären). Vid Ängsjö fanns denna gång en "vanlig" Chevrolet, två stycken Chevrolet Corvette, en Dodge och en xxx (???) att skåda.

Snygga linjer. Rena färger. Pampiga som slottet i sig.

Har levt i tron att man måste hålla sig till det tidstypiska med allt i dessa veteranklassade bilar. Men icke - här ovan är beviset: stringtrosan var inte uppfunnen på 50-talet...

Så här ska det väl se ut på äkta vis? Bilden nedan är tagen förra sommaren på Stora torget i Sölvesborg vid en veteranbilsträff. 

Tillbaka till Ängsö; här brummas det nu iväg efter fikat till specialpris - bilfolket har nämligen stående inbjudan dit på söndagar. Bilträffar kallas det,  icke förvånande, och gäller nog inte oss vanliga bilägare utan veteranbilsägare.

Ut genom grinden med oss också! Där utanför möter vi både den svenska sommaren (sol och regn!) och den lilla vackra kyrkan som härstammar från 1300-talet.  Mer om den och om det speciella slottet i ett kommande inlägg!