Som motvikt till gårdagens "skitiga" bild blir det två helt harmlösa idag

Det blev lite märkliga tankegångar gårdagens bild i mitt blogginlägg framkallade hos somliga: lumparminnen, huruvida man sitter eller står på toa när man tittar på fotografisk konst, fördelen med att sitta ner så att någon annan kan närstudera fotografierna över huvudet på den sittande, osv. En vanligen så fridsam fotograf dristade sig till att meddela att han skiter evenemanget som inlägget egentligen handlade om, och det bara för bildens skull! Där ser man vilken styrka bilder kan ha! (Obs Han skojar, jag VET...)

Idag tänker jag inte locka in er på några konstiga tankebanor. Mitt "året som gått"-rotande bland gamla bilder har lett till i alla fall att jag har hittat några trevliga bilder som får mig att minnas andra konstupplevelser än de som jag har upplevt i Galleri Londons lokaler (gårdagens inlägg). Konstresan förra hösten gick till Åland och den skrev jag om som en alldeles färsk nybörjarbloggare då i september förra året - här .

Ett moderniserat konstnärshem.

Ett konstnärshem; konstnären i fråga, Kjell Ekström är en akvarellmålare, akademiker, med erfarenhet av arbete med konst på annat sätt också, nu t.ex. som ledare för Önningebymuseet på Åland. Skrivit böcker har han också gjort. Och inte är han så värst gammal heller. (Yngre än jag; somliga hinner mycket här i livet!) Han var vår mycket kunnige "reseledare" runt Åland på diverse museer och utställningar. Sin ateljé har han intill hemmet i en annan byggnad. 

Varför står det bilar i vägen för det vackra gamla huset? Därför att de  "livar upp" bilden.

Bilden är från Önningeby där ett konstmuseum finns numera "till minnet" av de tider då många finländska och svenska konstnärer levde tillsammans i Önningebykolonin. Obs! huset här är inte ett museum utan konstmuseet inryms i en gammal ladugård, om jag minns rätt.

FS-medlemmen Håkan E har förresten skrivit här i bloggen om konstnären Victor Westerlund som var med och bildade Önningebykolonin . En bok har skrivits om Westerlund. Författaren? Ja, Kjell Ekström förstås. 

Evenemangstips 30/11 - Uppsala

Vet inte hur mycket reklam jag törs/får göra för morgondagens (onsdagens) föreläsning av Göran Segeholm... Vill minnas att det finns ett hyggligt antal sittplatser  på Slottsbiografen så några stycken ska nog få plats. Gratis inträde vad jag kan se... Om detta nu verkligen är till för icke-medlemmar också... Ni dyker upp på egen risk! Själv skippar jag kören och julsångerna utan några betänkligheter...

Närmare info om föreläsningen finns på arrangörens webbplats. Arrangör: Galleri London .

En miljöbild från arrangörens utställningslokal:

På allmän begäran - glöggrecept med eller utan vodka!

Allmän begäran är väl lite att ta i, men det är faktiskt två digitala FS-kompisar(EGW och Maria O) som har krävt bevisföring i form av ett glöggrecept efter gårdagens  blogg. Råkade då nämna att jag hade fått smaka på en god glögg som jag inte fick köpa. Det blir faktiskt två recept för jag vet inte riktigt vilken av sorterna jag fick i min mugg. 

Apelsinglögg

• 5 dl apelsinjuice
• 3 dl äppeljuice
• 2 apelsiner (i skivor)
• 3 msk honung
• 1 kanelstång
• ½ tsk lätt stötta kardemummakärnor
• 2 tsk färskriven ingefära
• ev 1 dl vodka

Blanda alltsammans i en kastrull (utom vodka). Värm försiktigt under omrörning tills honungen är upplöst. Låt sjuda 10-15 min. Sila av apelsinskivorna. Tillsätt ev vodka. Servera med en apelsinskiva i varje glas. Kan förberedas dagen innan.

Apelsin- och ingefärsglögg

 1 liter äppeljuice

• 3 sköljda skivade apelsiner
• 3 msk honung
• 3 kanelstänger
• 1 tsk lätt stötta kardemummakärnor
• 5 cm färsk ingefära i bitar (gärna krossade)

Enligt receptet ovan, men serveras förslagsvis med en kanelstång som dekoration. Ok att spetsa med vodka om man vill.

Det blev två recept, osäker vilken man bjöd på i butiken, ingen vodka i alla fall fanns det i. Och som sagt, det var ju ganska otroligt att butikens fruktansvarige hade gjort glöggen själv. Detta kan nog bara hända på landet. Fick sedan häftet med lite olika recept, men häftet var också "hemgjort", inget reklamhäfte...

Bilderna togs i går kväll, i morse och på eftermiddagen:

1. I går kväll när den första lilla blötsnön hade fallit; första advent! Uppsala slott.
2. I morse efter att jag hade vaknat alldeles för tidigt och var alldeles för tidig till jobbet också. Men tid till foto blev det längs vägen. Använde mitt ”bästa” stativ, dvs den jag nästan alltid har med till och från jobbet = cykeln. Stadsparken.
3. På eftermiddagen, inte så sent, men redan mörkt. Det ”bästa” stativet kommer åter till användning. Fyrisån, nedanför Islandsfallet vid Stadsparken.

Nu känner jag mig som en kokboks- och receptbloggare. Ohusligheten till trots. Är orolig för att den så allmänt spridda advents- och julhysterin greppar tag i mig nu; lovar att inte publicera några fler liknande blogginlägg! Kanske slipper jag farsoten om jag kan hålla mitt löfte... Vill inte heller vara någon smittspridare...

Och så infann sig första adventkänslan...

...tack vare en flytt..

Först skulle ett släp hämtas. Nix. Bokats men inte tillgänglig. Ett par samtal senare står det klart att vi får klara oss med två personbilar och utan ett släp, men det ska inte vara någon katastrof då det mesta av bohaget har redan flyttats. Under veckan blir det några extra turer i stället för de flyttande (inte vi själva).

Himlen har öppnat sig. Obs! Bilden här ovan är en färgbild, tagen sittandes i bilen, väntandes på släpet som inte fanns.

Himlen fortsätter att stå öppen, fast det är inte så farligt... Härifrån går flytten. Själv går jag över till svartvitt, lika bra det.

Vakthunden bevakar trafiken ut och in i porten.

Vad händer, vart tog matte vägen...? Snart iväg.

På väg. Stannar i ett halvstort samhälle för att inhandla något lämpligt tilltugg till adventsfikat. Full kommers och juliga aktiviteter pågår. Musikanter spelar julmusik. En förälder dansar med sitt barn. En julgran har inhandlats. Den beundras.

Ett flertal fyrhjulingar avsedda för yngre och äldre medborgare är ute i vimlet. Jesus är med på ett hörn, lämpligt nog. Stjärnan visar var han föddes.

Inne i butiken överraskas man av apelsinglögg, pepparkakor med ädelost och ris à la Malta. Allt gratis och utan köptvång. Apelsinglöggen var så god att den ville jag köpa, men det gick inte för den hade den fruktansvarige rört ihop alldeles själv. Fick receptet!

Fler överraskningar: tävlingsdags - konstfärdiga pepparkaksbyggnader, rösta på din favorit!

Väl ute fortsätter musikanterna att spela, men nu har man lämnat de juliga sångerna och gått över till "Rulla in en boll och låt den rulla...."

Vi rullar ut på småvägar. Ett annalkande oväder når oss. Nu regnar det på riktigt.

Väl framme sitter vi kvar i bilen, ingen mening med att kliva ut meddetsamma när regnet forsar ner.

Slutligen ger regnet upp, kartonger och påsar bärs in. Glöggen värms. Det är första advent.

PS. Precis efter att jag publicerade inlägget ett par minuter sedan kom ett meddelande att det SNÖAR där ute, i den lilla uppländska byn. Så lägligt, på första advent! DS.

Bevare oss för sura tanter och förbittrade gubbar!

Det började ju så fint fast bilden (nedan) blev ju dålig. Jazz- bluesbetonad musik, man vaggades in i en fin stämning. Duktiga musiker (Trio X), hemliga gäster som visade sig vara Viktoria Tolstoy, Jojje Wadenius och James Hollingworth. Visserligen såg vi i princip ingenting för vi hamnade längst bak i salen, sena som vi var, men akustiken var bra och det var inte det minsta problematiskt att höra musiken och det trivsamma mellansnacket. 

Halvvägs äntrar två damer in, sätter sig vid ett bord längst bak, de har köpt mat, klirr klirr och klink klink. Men så är det, man får faktiskt äta här. Men de pratar också, högt, så att åtminstone vi längst bak börjar titta på dem lite undrande, vet de inte var de är, på en konsert på UKK... Bland alla dessa hundratals människor är de två de enda som INTE lyssnar på den oerhört vackra lågmälda låten som Viktoria Tolstoy sjunger. Kanske visste de inte att det är HON som sjunger.

Min man tänkte gå och be damerna tala lite tystare, men jag satt närmast så gick fram och sade tyst: "Ursäkta, men det hörs väldigt tydligt när ni pratar". Den ena damen tittar upp och svarar:"Man får prata här! Det här är ett fik och det här är gratis och därför får man prata!" VAD svarar man på sådant...? Njaa, ingenting förstås. Uppenbarligen saknar somliga människor totalt känsla för vad som försiggår runtomkring dem och de kanske tycker dessutom att man inte behöver ta hänsyn till andra människor. Ja ja, kanske drog damerna ner på volymen lite, sedan blev det lite svängigare musik också så de lyckades inte snacka sönder alla låtar i alla fall.

 James Hollingworth, Viktoria Tolstoy, Jojje Wadenius längst fram, de tre andra är medlemmar i Trio X.

Min mobilbild blev sämre än den skulle behövt vara, se förklaringen nedan... En dålig bild tycker jag lämpar sig för diverse lekar, här har lomoeffekt lagts på, lite kontrast osv - allt fixat i mobilen. PS. Lomo tycker jag extra mycket om, kanske skulle jag skaffa en lomokamera... DS.

Dags för sista låten, tog mig framåt i salen längs kanterna där många stod och tittade, många med kameror också. Vid några pelare togs det bilder. Tog mig fram till en pelare också för att få ett par bilder med min mobil. Ville inte stå ivägen för bakomvarande, men det kan inte hjälpas, någon sekund kanske de får stå ut med detta. Då kände jag en SPARK bakifrån! Tog min bild, vände mig om, såg på herren som hade sparkat mig. Urskuldande viskade jag att jag hade suttit längst bak under hela konserten och hade i princip inte sett någonting, därför ville jag i alla fall få en bild nu under den sista låten.

Gick sedan åt sidan och lyssnade färdigt. Apploder. Under tiden insåg jag att den sparkande herren tillhörde ett sällskap, jag hade inte stått i vägen för honom det minsta, men däremot säkerligen för deras vänpar. Gick fram till paret sedan och bad om ursäkt, men sade också att det hör väl inte till god sed att sparka andra människor, vad det än är frågan om. Det blev ett litet samtal, bl.a. visade det sig att jag var ju inte den enda som hade tagit bilder just där, antar att det var ackumulerat vrede som jag hade fått ta emot... Men ändå, att välja att gå till handgripligheter utan ett ord... De var lite besvärade av det hela, allra mest "den sparkande herren" som vände ryggen till och ville inte alls visa vem han var i det här läget...

Vad tänker man efter att ha stött på sådana här människor, propert klädda, i mogen ålder, kanske kring 65 allesammans, både damerna och den våldsamme herren. Somliga äldre människor tenderar att klaga på hur nutidens ungdomar saknar hyfs. Det är inte första gången jag har kunnat konstatera att vissa äldre anser sig ha rätt att uppföra sig precis hur oförskämt som helst eller utan att man behöver ta så mycket hänsyn till andra människor. De här två händelserna, och framförallt den andra, tar dock priset!

Det är möjligt att jag uppfattades av herren varandes yngre än vad jag är (det händer); alltså kunde min ryggtavla och jeans och mobil signalera en yngre person i hans föreställningsvärld, en person som man inte behövde visa den minsta lilla respekt för. Kan inte låta bli att tänka på hur det hade varit om jag i stället för mobilen hade haft min systemkamera med (gärna med telezoomen på) för med hjälp av den hade jag kanske upplevts som "respektabel". Har märkt tidigare i alla fall att det fungerar så i vissa liknande situationer. Kanske har ni liknande upplevelser?

Sedan drog vi iväg till en hamburgerrestaurang för någon annan mat skulle vi inte hinna få då nya äventyr väntade för kvällen. Fullt med ungdomar på hamburgerstället, oordning i köerna, men allt ordnade sig till det bästa då det inte var några sura miner och alla hjälptes åt att hålla räkning på vilkas tur det var att få beställa... Tur att vi har trevliga ungdomar som vi kan ställa vårt framtidshopp på!

PS. Sura tanter och förbittrade gubbar kan man ibland hitta i de yngre generationerna också så man går aldrig säker... DS.