Den utslängda handsken... sommarchock

Får väl hänga på temat för stunden här på FS - sommar och sommarkänslor - inför den stundande vintern. Snön ska ju börja falla vilken sekund som helst även på dessa breddgrader, har det lovats/varnats för i väderprognoserna. Efterlängtat fast ändå inte. Denna känsla "inte" har smugit sig in i mitt liv ett par år sedan, lite lite, sakta sakta.  Men när väl snön är där, vet jag att allt blir så mycket trevligare. Uppväxten med riktiga vintrar gör sig då påmind, vilka härliga vintrar!  

Livet är fullt av kontraster och därför får det nu bli en riktigt sommarchock med bilder norrifrån.

Vid sjön Pöyliöjärvi, Kemijärvi, finska Lappland. Där finns de härliga vintrarna! Och just här har jag skidat över sjön många gånger, särskilt minns jag de fina soliga marsdagarna.

Det finns playor även vid polcirkeln. Stadens badstrand ligger intill centrum, helt osannolikt lik hur den såg ut redan under min barndom. Vad annat...? Det regnade överallt i Norden i juli i år, men inte just dessa dagar och här (inte heller i svenska Lappland hörde vi). Sol och värme (23 grader) var man ju inte bortskämd med annars denna sommar. 

En traditionell undangömd stuga vid sjön Kitka i Posio kommun, den sydligaste delen av Lappland. Lokal kulinarisk upplevelse är muikku. Det handlar om småfisk som äts hela, med hull och hår, allra bäst blir de om man kan steka dem i en panna över en öppen eld, på plats förstås. Egentligen är fisken den vanliga sorten siklöja (= mujka på finlandssvenska), men i Kitkasjön blir de inte stora. Ju mindre desto godare (och dyrare)! Köp en burk muikkuja om du hamnar i Finland, finns i välsorterade butiker och även på flygplatsen i Helsingfors.

Hittar ingen info på svenska så det får bli engelska; Vendace is a small fish related to salmon, found in the countries surrounding the Baltic Sea. The fishermen usually aim to catch large fish, but the smaller the vendace the better. The small 5-7cm vendace are called “needle vendace”. The most famous of them – the “Wise Fish of Kitka” (“kitkanviisas”) – lives in the big, clean Lake Kitkajärvi in Kuusamo. Why is it so wise? It faithfully stays in its home lake, even though it could freely go off to Russia for a holiday. Best deep-fried or fried on a pan. - Obs! En del av Kitka ligger i Posio, en del i Kuusamo kommun. 

En 23-årig fuling har firats! - Och snygga bilar vid ett slott!

Svensk design hyllades höromdagen här på FS i ett blogginlägg. Det mest intressanta i inlägget i fråga var hur ett föremål, som inte framstår som svenskt vid första titten - en äldre sportbil i det här fallet - kan tydligen i tankevärlden börja forma sig till något svenskt "på riktigt" när det uppfattas som snyggt (vad nu snyggt är för något...) och då man VET att det är svenskt. Här nedan dock någonting som är garanterat svenskt och som i princip uppfattas direkt som svenskt utan tveksamheter, av vem som helst, åtminstone är det så några årtionden till innan den kollektiva glömskan tar över tack vare generationsskiften.  Som grädde på moset bjuder jag även på några färgglada utländska praliner!

Volvo 740 nedan är lite gammal (den nämnda sportbilen var mycket äldre) och det finns ingen tvekan om att den är svensk. Den här modellen lär ha varit en av de vanligaste modellerna i Sverige under ett stort antal år, inte så väldigt länge sedan. Just detta exemplar har ursprungligen körts av en äldre dam, sedan av en äldre herre, sedan av oss under många år. Den har inte gått särskilt långt (snitt ca 1000 mil/år) under sina 19 körår, därefter har den stått i princip stilla under fyra år. Nu ska denna 23-åring ut och slita på asfalten igen! Och nu har den firats ordentligt för den gick igenom besiktningen utan några anmärkningar för någon dag sedan! Det skedde visserligen via "fusk" = koll och smärre justeringar hos Volvo innan, men utan några större ekonomiska uppoffringar.

Under de senaste fyra åren har vi varit i valet och kvalet med vad vi ska göra med fulingen. Själv har jag alltid tyckt att denna modell verkligen är en av de fulaste bilar som existerar (bilden ovan är något förskönande, men bilder kan ju ljuga som ni vet....). Men just detta exemplar har också varit extremt pålitligt genom åren, ytskicket har varit bra (och är det fortfarande även om ett par skavanker finns) och på något sätt hade bilen blivit en kär familjemedlem och det har varit svårt att göra sig av men den. Nu har det bestämts: den blir kvar hos oss!

Parallellt med fulingen hade vi under många år en Volvo 745 (kombi) som jag tyckte var rena skönheten i linjerna! Konstigt egentligen hur olika man kan uppfatta två bilar när det bara är bakdelen som skiljer dem åt. Denna 745 gav upp till slut efter att vi hade kört den kring 45.000 mil  (en gissning som är beräknad utifrån vårt körmönster, km- och hastighetsmätaren gav upp någonstans kring 33.000 mil och fungerade sedan endast sporadiskt vid några enstaka tillfällen, bl.a. vid varenda besiktningstillfälle otroligt nog....).  Tyvärr hittar jag ingen bild på denna vår underbart vackra bil, men den var fint metallic ljusblå, min favoritfärg. Metallic var ju inte bra utifrån miljötänket, men det var inget aktuellt och känt ämne när vi skaffade bilen.

En vecka sedan klev vi in i en park genom den vackra grinden nedan.

Och plötsligt stod vi framför denna pampiga byggnad, Ängsö slott (Obs! stavningen korrigerats  från det felaktiga Ängsjö till Ängsö! Det gamla namnet Engsö används också). Ingen överraskning dock för vi skulle ju göra en visit på slottet och i dess omgivningar.

Det som var en överraskning var samlingen med flotta bilar. Inget svenskt här dock för de håller till vid Ulva kvarn har jag hört... (några har gjort reklam för bilträffarna där i FS-bloggosfären). Vid Ängsjö fanns denna gång en "vanlig" Chevrolet, två stycken Chevrolet Corvette, en Dodge och en xxx (???) att skåda.

Snygga linjer. Rena färger. Pampiga som slottet i sig.

Har levt i tron att man måste hålla sig till det tidstypiska med allt i dessa veteranklassade bilar. Men icke - här ovan är beviset: stringtrosan var inte uppfunnen på 50-talet...

Så här ska det väl se ut på äkta vis? Bilden nedan är tagen förra sommaren på Stora torget i Sölvesborg vid en veteranbilsträff. 

Tillbaka till Ängsö; här brummas det nu iväg efter fikat till specialpris - bilfolket har nämligen stående inbjudan dit på söndagar. Bilträffar kallas det,  icke förvånande, och gäller nog inte oss vanliga bilägare utan veteranbilsägare.

Ut genom grinden med oss också! Där utanför möter vi både den svenska sommaren (sol och regn!) och den lilla vackra kyrkan som härstammar från 1300-talet.  Mer om den och om det speciella slottet i ett kommande inlägg!

Irriterande sockrig sommardokumentation

Solen skiner oftast när man väljer att göra någon sommarutflykt till ett intressant besöksmål. Det medför att det inte blir några spännande bilder tagna utan i stället tränger sig det somrigt sockriga på med all kraft. Det hände ett par veckor sedan när vi kom till Grönsöö slott. Dagen var visserligen inte utan vädermässiga lynnigheter heller, men vi hade valt ut en tidpunkt då man slapp att kura under paraplyer och hålla i hatten. 

Vid entrén står drottning Kristinas lind, planterad 1623. Stamomfånget är imponerande 340 cm (!!!), men trädet måtte ha gått av flera gånger om genom århundraden, ganska lågvuxet är det. Bredvid står drottning Silvias lind, en mycket tanigare variant, av förklarliga skäl då det planterades så sent som 2003. Denna lind är uppdriven från ett skott av sin åldriga drottninggranne.

Slottet ligger vid Mälaren mycket vackert.

Det kinesiska snäckhuset är från 1786 och helt unikt! Huset är invändigt klätt med snäckor, bl.a. importerade från Ostasien.

Trädgården är vacker med både vildare delar och striktare geometriska avdelningar (barockstil, antar jag, ingen bild här dock). 

I det tidigare brännvinsbränneriet huseras en kafé idag. Dagen som vi var där skötte slottsfamiljen  ruljansen. Ingen anstormning med folk var det denna dag och hade tydligen inte varit det tidigare under sommaren heller (vädret; där ser ni - folk håller sig undan när lågtrycken har parkerat sina banor över oss). 

Själva slottet är byggt 1611 efter franska förebilder. Dess forna fyra torn förlorades vid reparationer på 1700-talet. Slottet är en levande miljö med lantbruk, fruktodlingar etc och ägarfamiljen bor också på själva slottet. Under sommaren har man möjlighet att komma in i vissa delar av byggnaden.  Utöver trädgården, de vackra omgivningarna med promenadstigar och slottet bör de aktuella utställningarna ses vid besöket! I år vagnar och slädar från olika epoker, "Damast och dräll", dvs bordstextilier samt Georg Odners fotoutställning (samarbete med Hasselbladsstiftelsen).

Avslutar bildserien med detta pampiga träd som står i slottsträdgården.

Folk och fä längs Fyrisån...

... och lite längre söderut, i går eftermiddag.

Folk. Dessa gossar har varit med förr. I förra blogginlägget.

Klassiska fågelmarker vid Fyrisån, i närheten av Kungsängen. Fä.

Folk (= "en" ur folket), men även fä där borta.

Kompisar till fä i förra inlägget. Ser ni vad jag ser här, det lite lustiga?

Både folk och fä. Hunden älskade fisket. Som hen skuttade omkring!

Mer av flygande fä i fågelmarkerna.

Folk. Det såg besvärligt ut det här, vid ett varv  vid inloppet till Fyrisån.

Tjejer på bryggan, mysigt mysigt i sommarvärmen. Folk var det ju.

Hela familjen på vårens första (?) båttur. Många medlemmar av folket.

Första doppet klart för somliga och andra väntar på sin tur. Mer sommar åt folket!

Fjärden på Ekoln ligger blank som ett nybonat golv. Paddeln är bra att ha om man inte har någon "järnsegel" att sätta på. Den lilla båten rymde hela fyra stycken av folket. (Ekoln = sista delen av den långa Mälarvik som sträcker sig från Stockholm till Uppsala).

ETT PAR BONUSBILDER TAGNA MED N8 VID FYRISÅN, I KVÄLL:

Bastuflotten nästan mitt i stan kommer till användning emellanåt. Här för försommarens första dopp (antagligen det "första").

Eller så kan man bara sitta och njuta, med bästa kompisen. De må stoja hur mycket de vill där på andra sidan.

Jag kände igen den - den röda juliga hängmattan...

Pia-Kristina hade letat rätt på en sådan fin julig hängmatta . Snabbt som bara den var jag tvungen att leta reda på en egen... 

Men här ligger ju faktiskt någon...! 

En rätt gullig typ dessutom...