Den utslängda handsken... sommarchock

Får väl hänga på temat för stunden här på FS - sommar och sommarkänslor - inför den stundande vintern. Snön ska ju börja falla vilken sekund som helst även på dessa breddgrader, har det lovats/varnats för i väderprognoserna. Efterlängtat fast ändå inte. Denna känsla "inte" har smugit sig in i mitt liv ett par år sedan, lite lite, sakta sakta.  Men när väl snön är där, vet jag att allt blir så mycket trevligare. Uppväxten med riktiga vintrar gör sig då påmind, vilka härliga vintrar!  

Livet är fullt av kontraster och därför får det nu bli en riktigt sommarchock med bilder norrifrån.

Vid sjön Pöyliöjärvi, Kemijärvi, finska Lappland. Där finns de härliga vintrarna! Och just här har jag skidat över sjön många gånger, särskilt minns jag de fina soliga marsdagarna.

Det finns playor även vid polcirkeln. Stadens badstrand ligger intill centrum, helt osannolikt lik hur den såg ut redan under min barndom. Vad annat...? Det regnade överallt i Norden i juli i år, men inte just dessa dagar och här (inte heller i svenska Lappland hörde vi). Sol och värme (23 grader) var man ju inte bortskämd med annars denna sommar. 

En traditionell undangömd stuga vid sjön Kitka i Posio kommun, den sydligaste delen av Lappland. Lokal kulinarisk upplevelse är muikku. Det handlar om småfisk som äts hela, med hull och hår, allra bäst blir de om man kan steka dem i en panna över en öppen eld, på plats förstås. Egentligen är fisken den vanliga sorten siklöja (= mujka på finlandssvenska), men i Kitkasjön blir de inte stora. Ju mindre desto godare (och dyrare)! Köp en burk muikkuja om du hamnar i Finland, finns i välsorterade butiker och även på flygplatsen i Helsingfors.

Hittar ingen info på svenska så det får bli engelska; Vendace is a small fish related to salmon, found in the countries surrounding the Baltic Sea. The fishermen usually aim to catch large fish, but the smaller the vendace the better. The small 5-7cm vendace are called “needle vendace”. The most famous of them – the “Wise Fish of Kitka” (“kitkanviisas”) – lives in the big, clean Lake Kitkajärvi in Kuusamo. Why is it so wise? It faithfully stays in its home lake, even though it could freely go off to Russia for a holiday. Best deep-fried or fried on a pan. - Obs! En del av Kitka ligger i Posio, en del i Kuusamo kommun. 

Tips för Dagnys fotofikagäng!

Både "magistern" Otten samt "fröknarna" Ewa och Lena P har annonserat om morgondagens fotofika. En liten repetition: lördag den 3 novemberg kl 10.30, Broströms kafé, Uppsala.

Man kan alltid passa på att göra något annat en fotofikadag också när man nu ändå är i gång. För den som känner för mer än bara snack om foto eller för en egen fototur i vår vackra Uppsala föreslår jag en sväng förbi Uppsala Fotografiska Sällskap. Där är det just i morgon en vernissage med utställningen med temat "Med fokus på oskärpa". Sex fotografer ställer ut tillsammans.

Tyvärr finns den mycket sevärda utställningen om övergivna hus inte längre kvar i lokalerna (sista dagen i onsdags). Sven Tegelmo och Urban Thorsell visade fascinerande bilder som många borde ha sett! HDR-bilder (vad jag förstod) i lugna avmätta färger, vackra bilder ur fula miljöer. Här nedan något av det de visade. Bilderna är bara en blek "kopia" av originalen, jag har dels förvandlat allt till sepia (många av bilderna var svartvita eller sepiatonade, några även med en aning färg), dels ger inte bildkvaliteten inte originalen rättvisa (Nokia N8 utan blixt). Och redigeringsverktyget är också det enklaste tänkbara här...

Hoppas att deras bilder dyker upp i något annat sammanhang också, för fler till glädje!

Från Sala.

Från ett mentalsjukhus i Dalarna.

Ett sågverk eller dylikt, någonstans.

Foton från min bästa kamera...Liksom...

... det vill säga den man har med sig...

Autumn leaves...

Svamp två meter upp...

Höstens romantik...

Isens tid är snart här...fast i kväll var det regn...

Mer höstbilder. En mindre fotoutställning finns just nu på Uppsala stadsbibliotek. Lite annorlunda årstidsbilder kan man väl säga....

Utställningen - fast med många fler bilder samt även videokonst med samma tematik - fanns utställd på Finlandshuset i Stockholm i vårvintras.

Upphovskvinnan till bilderna är Rosa Liksom. Hon betraktar nog inte sig själv som fotograf eller videokonstnär även om hon ägnar sig åt båda genrerna. Mest är hon allt en författare, hon har ju skrivit i alla fall 16 böcker och vunnit otaliga litterära priser. Att inte vara inskränkt i i sitt sökande efter uttrycksformer är väl det som kännetecknar en sann konstnär...? 

Här ovan samtalar Rosa Liksom med Johanna Koljonen i vårvintras. Ämnet var förstås hennes senaste roman "Kupé nr 6" som vann Finlandiapriset i december 2011. Läs den förresten! Så här skriver SvD om den.

Bilderna på kvinnor i afganska kvinnodräkter då, varför? Förklaringen är enkel: estetik. Dräkternas djupblåa färg fascinerade henne och hon ville placera dessa kvinnor i den vackra finska naturen. Utställningens bilder i vårvintras visade också mestadels dessa kvinnor antingen i det vintriga snöiga landskapet eller i sommarens grönska. En rogivande meditativ videoinstallation med de långsamt vandrande blåtäckta kvinnorna i både vinter- och sommarnatur var fängslande.

Rosa Liksom heter förresten egentligen Anni Ylivaara och härstammar från finska Övertorneå. Som student i Helsingfors hade hon ett rum längs samma korridor som några finlandssvenska flickor. Det mest populära ordet som dessa tjejer använde var "liksom", det lät kul! Därför fick Liksom bli hennes författarpseudonym så småningom.

Samtalet kom in på många ämnen, även på språk. Vi fick bland annat höra att finländare, härstammandes från ett litet land, måste kunna många språk, fyra stycken minimum. Utöver finska och engelska även svenska... och ryska!

Hastiga höstbilder

Mobilen är räddaren i nöden numera när förstahandskameran heter Olympus OM-1. Fotografierna från den sistnämnda mognar ju långsamt, det gäller generellt den här typen av kameror vilket ju har nämnts här på FS några gånger. Kan intyga att det är sant! Särskilt när man inte äger framkallningstillbehör själv. Ska det gå undan så träder N8 in. Här ett litet axplock med N8-foton från den senaste tiden.

God natt!

En rapport till från Dagnys fotofika... med ett spöke som sällskap...

Det spökar*** här på FS... hade precis skrivit färdigt hela inlägget och så var allt borta utom det allra sista med EN bild och texten därtill... Mycket konstigt eftersom jag hade sparat alltsammans flera gånger om! Och jag sitter vid en alldeles ny oförströrd dator dessutom så jag kan inte skylla på den heller...

På väg till Dagnys - det är härligt med färgklickar på hösten!

Jag kände mig iaktagen. Förmodligen var känslan ömsesidig.

Claes brofotografen och Malcolm (?), Ewa också. Alla fotofikabekanta sedan tidigare fast inte så mycket att man är säker på alla namnen...

Tobbe, Annelie och Mårten; den sistnämnde fick representera ett nytt ansikte denna gång.

Affe till höger.

Tommy, Annelies hemmasupporter i mitten. En hundhörna uppstod här eftersom Mårten hade fina hundfoton på sin riesenschnautzer i sin dator och Annelies familj har en busig hundvalp av rasen puli. Och jag har haft både en schäfer (min favoritras) och en sheltie och ska bli en hundägare igen, jag bidar min tid... Inget fel på katter förstås heller, har haft två perserkatter (de är nästan som hundar - läraktiga och trogna sin matte/husse/familj!).

Engagerade diskussioner hör fotofikat till.

Ewa och jag gick efter fikat för att kolla på skor. Jag hade inte råd att köpa dessa fantastiska dojor (18.000 kr). De och så mycket annat inspirerande, skapat av konstnären Thomas Raschke, finns att skåda på Galleri Kaleido som är granne med Broströms kafé i Godsmagasinet (vid stationen i Uppsala).  

Ute på stan skulle jag inte ta några foton, hade ju bara N8 med mig och den kommer inte riktigt till sin rätta i detta höstljus med starka kontraster. Ändå fann jag mig springandes efter denna fina bil... Tror att Ewas fotande triggade igång mig (något ska man ju skylla på...)

Vårt mål var en vernissage med en samutställning av några fotografer på UFS (Uppsala Fotografiska Sällskap). Utställningens tema var fotografiska verk framställda via cyanotopi. Här berättar Morgan (min f.d. fotokursvän) för Ewa om bilderna på utställningen och förstås om cyanotopin också. Både Ewa och jag hade några favoritbilder här, men vi fotointresserade (vi som fotar själva) köper ju inte varandras bilder... Det fick vi också en anledning att prata om ett litet slag!

Sedan hamnade vi en liten stund i en diskussion i mörkrummet med en annan UFS-medlem. Om vaddå? Ja, bl.a. om varför det är så mycket lättare för många fotografer att diskutera teknik än innehållet i fotografierna. Vi kom fram till det sannolika svaret: det är så mycket enklare att lufta tankar kring tekniken än de mjuka frågorna i bildskapandet... Tekniken har sina bestämda ramar, men estetiken som hör bildinnehållet till flyter på något vis ut och gör diskussionen mycket knepigare och "känsligare". Förresten diskuterade vi även om huruvida man ska döpa eller inte döpa sina bilder med namn... Olika åsikter fanns! Kanske är det sammanhanget där fotona visas som avgör? 

Och så var dagen nästan slut, klockan hade blivit mycket. Jag skulle varit borta en timme eller två och så blev det nästan fem timmar ... En vanlig fotofikadag med andra ord! :)

***Någon berättade vid fikat att det var en del konstiga fenomen som har dykt upp på FS, t.ex. att  man kunde hamna på helt felaktiga sidor när man klickar på vissa saker etc. Något som ni har upplevt; apropå detta som hände med mitt försvunna inlägg...?