En 23-årig fuling har firats! - Och snygga bilar vid ett slott!

Svensk design hyllades höromdagen här på FS i ett blogginlägg. Det mest intressanta i inlägget i fråga var hur ett föremål, som inte framstår som svenskt vid första titten - en äldre sportbil i det här fallet - kan tydligen i tankevärlden börja forma sig till något svenskt "på riktigt" när det uppfattas som snyggt (vad nu snyggt är för något...) och då man VET att det är svenskt. Här nedan dock någonting som är garanterat svenskt och som i princip uppfattas direkt som svenskt utan tveksamheter, av vem som helst, åtminstone är det så några årtionden till innan den kollektiva glömskan tar över tack vare generationsskiften.  Som grädde på moset bjuder jag även på några färgglada utländska praliner!

Volvo 740 nedan är lite gammal (den nämnda sportbilen var mycket äldre) och det finns ingen tvekan om att den är svensk. Den här modellen lär ha varit en av de vanligaste modellerna i Sverige under ett stort antal år, inte så väldigt länge sedan. Just detta exemplar har ursprungligen körts av en äldre dam, sedan av en äldre herre, sedan av oss under många år. Den har inte gått särskilt långt (snitt ca 1000 mil/år) under sina 19 körår, därefter har den stått i princip stilla under fyra år. Nu ska denna 23-åring ut och slita på asfalten igen! Och nu har den firats ordentligt för den gick igenom besiktningen utan några anmärkningar för någon dag sedan! Det skedde visserligen via "fusk" = koll och smärre justeringar hos Volvo innan, men utan några större ekonomiska uppoffringar.

Under de senaste fyra åren har vi varit i valet och kvalet med vad vi ska göra med fulingen. Själv har jag alltid tyckt att denna modell verkligen är en av de fulaste bilar som existerar (bilden ovan är något förskönande, men bilder kan ju ljuga som ni vet....). Men just detta exemplar har också varit extremt pålitligt genom åren, ytskicket har varit bra (och är det fortfarande även om ett par skavanker finns) och på något sätt hade bilen blivit en kär familjemedlem och det har varit svårt att göra sig av men den. Nu har det bestämts: den blir kvar hos oss!

Parallellt med fulingen hade vi under många år en Volvo 745 (kombi) som jag tyckte var rena skönheten i linjerna! Konstigt egentligen hur olika man kan uppfatta två bilar när det bara är bakdelen som skiljer dem åt. Denna 745 gav upp till slut efter att vi hade kört den kring 45.000 mil  (en gissning som är beräknad utifrån vårt körmönster, km- och hastighetsmätaren gav upp någonstans kring 33.000 mil och fungerade sedan endast sporadiskt vid några enstaka tillfällen, bl.a. vid varenda besiktningstillfälle otroligt nog....).  Tyvärr hittar jag ingen bild på denna vår underbart vackra bil, men den var fint metallic ljusblå, min favoritfärg. Metallic var ju inte bra utifrån miljötänket, men det var inget aktuellt och känt ämne när vi skaffade bilen.

En vecka sedan klev vi in i en park genom den vackra grinden nedan.

Och plötsligt stod vi framför denna pampiga byggnad, Ängsö slott (Obs! stavningen korrigerats  från det felaktiga Ängsjö till Ängsö! Det gamla namnet Engsö används också). Ingen överraskning dock för vi skulle ju göra en visit på slottet och i dess omgivningar.

Det som var en överraskning var samlingen med flotta bilar. Inget svenskt här dock för de håller till vid Ulva kvarn har jag hört... (några har gjort reklam för bilträffarna där i FS-bloggosfären). Vid Ängsjö fanns denna gång en "vanlig" Chevrolet, två stycken Chevrolet Corvette, en Dodge och en xxx (???) att skåda.

Snygga linjer. Rena färger. Pampiga som slottet i sig.

Har levt i tron att man måste hålla sig till det tidstypiska med allt i dessa veteranklassade bilar. Men icke - här ovan är beviset: stringtrosan var inte uppfunnen på 50-talet...

Så här ska det väl se ut på äkta vis? Bilden nedan är tagen förra sommaren på Stora torget i Sölvesborg vid en veteranbilsträff. 

Tillbaka till Ängsö; här brummas det nu iväg efter fikat till specialpris - bilfolket har nämligen stående inbjudan dit på söndagar. Bilträffar kallas det,  icke förvånande, och gäller nog inte oss vanliga bilägare utan veteranbilsägare.

Ut genom grinden med oss också! Där utanför möter vi både den svenska sommaren (sol och regn!) och den lilla vackra kyrkan som härstammar från 1300-talet.  Mer om den och om det speciella slottet i ett kommande inlägg!

2012-07-10 00:17   froderberg

Oftast designas sedanmodellern först och sedan gör man en kombi. Volvo gjorde tvärt om och därför är kombin skönheten och sedanen det fula syskonet. Designen är så amerikansk den kan bli - det var ju också den viktigaste marknaden.

Jag har kört många tiotusentalsmil i olika blå, röda, gröna och silverfärgare 740:or. Jag gillade verkligen bilarna. Att kunna sladda i snö och grus. Nu är jag ändå glad att slippa be till Gud inför varje gång jag korsar moddstängen på en vintermotorväg. Men jag kan sakna att ha en bil där det gick att fixa allt själv.

Oftast är det en olycka eller rosten som sätter stop för 740:orna. Hoppas er lever länge. Billigare bil kan man inte ha.

Besvara

Svar från RHelena 2012-07-10 00:51

Gläder mig att vi delar uppfattningen om 740 resp 745! Vi har avverkat alla de klassiska v:na, dvs "villa volvo vovve" - villa är jag glad att slippa, vovve ska det nog bli igen i vårt hem, men de moderna Volvosarna har jag svårt för trots ett par olika försök. På vinterväglag tyckte jag bakhjulsdriften på de gamla Volvo-bilarna var en fördel oftast, man kände sekundsnabbt om det var osynlig is på vägen. Men som du säger; korsa moddsträngen kunde vara vanskligt, fick erfara det en gång i en situation med en sladd och omöjliga retursladdar därefter på E4 vid Kista. Ingen krock med medtrafikanter blev det tack och lova, istället landade jag i massor av nysnö vid sidan om vägen.

Nu ska vi prova varianten att köra denna 740 och vid trängande situationer blir det en bil från bilpoolen!

Svara

beetle 2012-07-10 00:53

Kom inte sedanen först, som modell 760?

Svara

Otten 2012-07-10 01:38

Jo visst var det så, långt innan kombin.

Svara

froderberg 2012-07-10 08:28

Visst kom 760 GLE sedan först, presenterades 1982 och kom ut 1983. Men kombin ritades först. Det är typiskt Volvo och skiljer sig mot hur andra prioriterar.

Svara

beetle 2012-07-10 13:44

Missuppfattade dig, först på ritbordet menade du. Har själv haft minst fem st 740:or vad jag kan komma ihåg. Fantastiska bilar med mkt låg driftskostnad och dom senare som var helgalvade var rosten heller inget problem.
Dock gillade jag inte körställningen, dålig skjutmån och lågt i tak när man är ganska lång.

Svara

Otten 2012-07-10 14:26

Fast jag håller inte helt med Magnus om det heller. Man ritade en conceptbil som var kombi men inte 745/765. http://www.volvotips.com/wp-content/uploads/Volvo_VCC_prototype_Estate_760_740.jpg
Dock väldigt lik den bil som sedan kom fram.
Den första protyp som visades för styrelsen var denna:
http://www.volvotips.com/wp-content/uploads/Volvo_760_first_version.jpg

Här finns massor av mer information om 740/760:
http://www.volvotips.com/index.php/740-760-780/history-740-760-780/

Svara

2012-07-10 00:51   Iwa

Säga vad man vill om USA men när det handlar om bilar så är det jänkare som gäller. Framför allt för den suveräna komforten.
/Per

Besvara

Svar från RHelena 2012-07-10 01:02

För att skaffa sig en jänkare krävs det väl att man har att särskilt sinnelag? Inbillar mig att det handlar om likadana egenskaper som träbåtsägare har, dvs tålmodighet samt entusiasm inför slit med att hålla klenoderna i bra skick. Sittbekvämligheten är faktiskt något som de de gamla Volvo-modellerna var bättre på än de moderna varianterna, enligt min mening. Det kan handla om att de moderna sitsarna har kommit mer att utformas på ett sätt som passar majoriteten av bilförare, men kvar blir några typer liknande mig som aldrig riktigt känner att det är helt bekvämt. I 740/745 har jag alltid suttit bra! Kanske inte lika bra som i en jänkare dock...

Svara

Iwa 2012-07-10 01:09

Förutom sätena är det den mjuka fjädringen som gör jänkebilarna så komfortabla. I USA är det meningen att man ska glida omkring i sakta mak. Till skillnad mot Europa där tanken är att man som bilförare skall hetsa fram som en skållad råtta. Därav den styva fjädringen i tyska bilar exempelvis. Håller med dig om tålamodet dock. När jag bodde i USA för ett drygt tiotal år sedan hade jag en gammal Pontiac Catalina -76:a. Underbar att köra - men den var jämt inne på lagning.

Svara

2012-07-10 09:28   pic-tor

Trevlig läsning Rauni och bra att du håller ordning på kvinnornas underkläder :). Jag har själv aldrig ägt någon Volvo och mina bilkunskaper är mycket rudimentära. Men i slutet av 1980-talet var jag privatchaufför åt två chefer på SLU och rattade deras finaste direktionsvagn, en mörkblå Volvo. Modellbeteckning och årsmodell har jag glömt bort men bilen var en dröm att köra. Vi gjorde en tur till ett antal försöksstationer som SLU då hade i Ångermanland. Målet för resan var egentligen Skogsinstitutet i Bispgården som skulle "återinvigas" efter en rejäl upprustning. En av mina chefer, som orienterat i sin ungdom, skötte kartan och jag rattade. Tyvärr höll han kartan upp och ner och vi körde helt fel och kom fram ordentligt försenade.

/Torbjörn

Besvara

Svar från RHelena 2012-07-10 20:05

Mina bilkunskaper är inte av den nivå heller som en del andra verkar ha! Jag har förresten kommit att undra över vissa saker med de nutida bilarna; varför ser de alla så likadana ut? Idag har jag stora svårigheter att skilja märkena från varandra, annat var det förr i tiden. Man såg förr direkt vad som var Saab alternativt Volvo alternativt Citroen alternativt Ford.... Och, jag tror inte att den här svårigheten beror på att jag har blivit äldre och "trögare"!

Du vet väl att en riktig orienterare håller kartan upp och ner och hit och dit enligt hur färden går! Min slutsats är att din chef har nog varit en usel orienterare i sin ungdom, helt enkelt.

Svara

2012-07-10 11:10   Hankki

Du har två stycken dodge, den gula är en 1970 Dodge Coronet eller Super Bee (Super Bee är också en coronet men har vanligtvis inget lull-lull utan bara en kraftig maskin) R/T tillägget skvallrar om kraftigare fjädring och bromsar (R/T=Road/Track)

Besvara

Svar från RHelena 2012-07-10 22:06

Aah, tur att det finns folk som vet mer än man själv. Fotosidan är faktiskt bra för så mycker mer än foto! Tack Hans!

Svara

2012-07-10 11:23   Ewa Kirjavainen

Vilken pärla, om det inte vore för modellen så skulle man tro att den var fabriksny! :-)
Men den slår inte formerna och linjerna på de äldre modellerna som är så vackra.
Hoppas du får en jättefin semester!
Ewa

Besvara

Svar från RHelena 2012-07-10 22:10

Eller hur?
Trevlig fortsättning på sommaren du med! Hoppas att vädret vänder till något lite stabilare, tror att både de som jobbar och de som är lediga skulle uppskatta det.

Svara

2012-07-10 15:54   janolof

Jag är ju uppvuxen med Volvo, 3 PV och 2 Amazoner och jag lärde mig köra på Amazon, men de senare kantiga modellerna har jag ingen erfarenhet av, Jag tycker faktiskt de är fula med all sin kantighet. Och vad gäller miltal kan jag bara ståta med en Saab som passerat 30 000 mil.

Men jag funderar på var ni var? Var det månne Ängsö? Om inte, var ligger Ängsjö

Besvara

Svar från RHelena 2012-07-10 22:21

Började själv fundera vilka Volvo-modeller vi har avverkat, i alla fall dessa: 245 - 360 - V50 samt V70, utöver de ovannämnda 740 och 745. Någon av dem som två olika bilar. PV och Amazon har funnits i makens familj. De är väldigt charmiga. Fast vackra; vet du 17....
ÄNGSÖ ska det vara, man slinter lätt på tangenterna! Tack för påpekandet! Obs stavningen Engsö används också.

Svara

2012-07-10 18:39   Otten

http://www.fotosidan.se/blogs/ottenfotoblogg/apropa-raunis-volvo-740-har-inte.htm

Besvara

Svar från RHelena 2012-07-10 22:26

Ljuger inte din bild också? Jag börjar nästan att tro att 740 är vacker i alla fall. Färgen och bakgrunden i din bild har nog med saken att göra...

Svara

Otten 2012-07-10 22:33

Ja det är verkligen så, att i vissa vinklar är den nästan snygg. Min var extrautrustad med orginal reflexramp mellan bakljusen och 760s grill (kromad istället för svart på 740) och kartongblå. Så jag tycker den var riktigt snygg, då iallfall.

Svara

2012-07-10 22:42   Pia-kristina

Har också haft en 740 blå metallic. Den var ok att köra, kändes trygg. I Olofström där jag är uppväxt rullade de många Volvo, de anställda kunde köpa med viss rabatt och i Göteborg kunde de köpa tjänstebilar som var ur bruk. Min pappa köpte där en 760 gle i en mörkgrön färg som hade varit som utställningbil. Den hade all dåtida lyx. Den var väldigt skön att köra.

Besvara

Svar från RHelena 2012-07-11 00:18

Ok att köra...? Bra, säger jag! Förstår väl om ni hade extra många volvosar som rullade runt om folk fick rabatt samt hade tillgånt till f.d. tjänstebilar! 760 hade jag faktiskt inte hört talas om innan jag skrev mitt inlägg. Eller så har man bara glömt att ett sådant fanns också.

Svara