Den döende dandyn

Min lilja är inte mycket att ha längre, inte för det vanliga ögat. Kronbladen har fallit av, ståndare och pistiller likaså. Änddock finns det något där att se om man tittar noga efter, de sorgliga resterna av den forna skönheten, nu till synes skräpandes på fönsterbrädan och på golvet.

Det slog mig nu att jag kom aldrig att fotografera denna vackra blomma när den var som vackrast, i full blom alltså. Men lite vacker är den väl även utan sin prakt?

De tidigare bilderna på liljan finns här:

Skönheten finns där livet vissnar

Mina 111111-bilder...

Min makrofotografering förvandlades till fågelfoto

För att komma dit man vill

För att ta sig dit man vill ska man ta sig genom ett slättlandskap. 

När slättlandskapet har tagit slut står den där. Skogen.

I skogen finns en del att förundras över.

För att komma ut från skogen finns det en liten väg att vandra.

Sedan är man tillbaka i åkerlandskapet. Dimman har inte lättat, tiden har stått still. 

Mina 111111-bilder... och lite uppgifter för er...

Tog mina 111111-bilder  i morse fast då visste jag inte att jag höll på med just 111111-bilder, hade nämligen inte läst FS och därmed hade jag inte sett heller att dagen var speciell ur fotoperspektiv. Tog mina bilder mellan kl 08.18 och 08.26. Visserligen visar bildernas filinformation ett klockslag en timme senare, men det beror på att jag ändrar inte tid mellan sommar- och vintertider i kameran (kamerorna). Borde jag? Vad gör ni och vad är ert argument för att låta bli eller att ta sig besväret att ändra? 

Varför jag tyckte mig ha tid att ta bilder i morse berodde helt enkelt på att jag lyckades ta mig upp en aning tidigare än vad som var nödvändigt. Stativet med kameran stod uppriggad sedan förrgår kväll när jag tog nattliga fotografier på en lilja i fönstret. Hade då använt manuella inställningar i kameran och behöll detta i morse, korrigerade bara exponeringstiderna så de skulle passa morgonljuset bättre. Liljan stod mot ljuset, men en diffusor fanns bakom. Diffusor = en plisségardin = ett slags persienn. Hade jag haft mer tid hade jag arrangerat om alltsammans så att ljuset kom från en bättre vinkel etc, men SÅ mycket tid hade jag inte!

Provade olika exponeringstider och exponeringskompensationer och hade tänkt redovisa dem i samband med presentationen av bilderna. Vid redigering kom jag dock förändra somliga av bilderna till den grad att den typen av uppgifter skulle helt sakna existensberättigande. Nöjer mig med att uppge att tiderna blev relativt långa, bländare 2.8, ISO 200-400, exp.kompensation +/- 0 till 0.3-0.7. Objektivet är mitt makrodito på 100 mm.

Ni behöver inte tycka något om bilderna, men det skulle vara intressant att höra om någon av bilderna tilltalar någon av er något mer än resten av bilderna... Då tänker jag främst på valet var färger. Eftersom jag är begåvad med en lindrig art av färgseendedefekt kan det ibland vara av intresse att höra hur andra uppfattar mina val av färger. 

Jag har mina personliga favoriter bland bilderna nedan, men de får vara hemligheter. 

Bilderna 1 och 2.

Bilderna 3 och 4.

Bilderna 5 och 6.

Upptäckte förresten vid morgonens fotografering något jag inte har noterat tidigare: antiskakfunktionen i min Pentax är inte i funktion när man väljer helmanuella inställningar. Är detta vanligt i andra kameramärken? I morse var ju inte detta något problem när jag använde ett stativ, men att makrofota på fri hand med manuella inställningar blir nog ingen hit direkt för min del.

Noterar en lustighet på tumnaglarna på de oredigerade bilderna i fråga när jag tittar på dem i min dator. Tumnagelbilderna är spegelvända, dessutom har de liggande format trots att jag har tagit dem i i stående format. Hur kommer detta sig? Detta fenomen har aldrig förekommit tidigare. Det objektiv jag använde senast före makroobjektivet var en 35 mm:are och tumnaglarna ser fullständigt normala ut.

Många årstider under en dag -> till slut hamnade jag i Finkan också

Ibland har jag med mig kameran när jag cyklar till jobbet. Det brukar innebära vissa komplikationer. Sträckan i tid räknat förlängs från det normala 10-15 minuter till ett oändligt antal minuter. På lunchen riskerar man att inte få tid över för mat. Hemfärden ska vi bara inte tala om. Fast just det sistnämnda är inte direkt något problem nu eftersom det blir mörkt så tidigt.  

Enligt nedan såg i alla fall en av mina arbetsdagar ut ur en fotografisk synvinkel: många årstider rymdes inom en kort tidsperiod, rent utav inom några minuter egentligen.

Morgonen börjar som vanligt. Det är lite dimma. Vid Islandsbron är det inte så mycket folk och trafik, men det beror ju på att jag har en aning sena vanor. Det är väldigt grått och det är väldigt mycket höst i luften.

Cyklar genom Stadsparken fast det får man egentligen inte just här. Till mitt försvar kan jag anföra att jag inte gör det ensam. Jag höll t.o.m. på att bli påcyklad av en annan cyklist när jag var tvungen att bromsa in hastigt för att fotografera sommar.

Vid Studenternas hajar jag till.

Är det sant det jag ser? Nu blir det en liten omväg...

Ja, det var det, sant. Det är vinter. Snöskottning pågår.

Väl framme vid jobbet drar jag lättnadens suck. Här var det inte vinter i alla fall. Full höst med färgprakten! Vissa buskar vet dock inte hur de ska bete sig, jag syftar på de gröna här.

På lunchen mumlar jag något obestämt när ett gäng ska iväg till ett närbeläget lunchställe. "Gå ni, jag kommer efter!" Och det tänkte jag göra också. Det var bara det att jag tog ju kameran med när jag skulle följa efter.... Skulle fota den färggranna naturen längs vägen... Tyvärr fick jag syn på många färggranna saker. Allt var inte helt naturligt heller.

Som den här cykeln till exempel. Den krävde en närbild.

Och vägbrunnen här. Jag hade inte sett den tidigare fast jag hade passerat den nyss. Men efter att ha skådat den blåa cykeln var ögonen inställda på blått och allt blått syntes så väl.

En gul cykel! Vid det här laget hade jag blivit rejält efter kollegerna. De dricker väl kaffe redan.

Ingen idé att ansluta till deras sällskap, det är för sent. Mat? Hjälpen är nära! Finkan finns ju...

Och slutligen landar jag vid tangentbordet med en lunch från Finkan, med både nyttiga och mindre nyttiga inslag...

En snygging i en solstol

Uppehåller mig i samma tema som i går, dvs strand och sol - mycket sommarkänsla. Folk av alla sorter ligger och steker sig i strandstolar; varför inte fota dem? Eller någon av dem i alla fall? Som den här snyggingen. Kanske räknas han inte till "folk" direkt, men en plats i solstolen har han helt uppenbart reserverat.  

Han ligger där i solstolen och verkar trivas i lite skugga. Jag känner mig som en smygfotograf.

Jag vill ju inte vara någon suspekt smygfotograf så jag kliver fram och visar öppet min kamera och att jag fotograferar.

Han verkar inte bry sig... 

... utan stirrar bara på mig, helt utan att blinka faktiskt. Vilken typ!

Har i all hast bytt till makroobjektivet för att få bättre skärpa. Just nu känns bättre skärpa som något väldigt viktigt. Dessutom vill jag komma närmare honom...

När solen når honom ser jag verkligen hur fantastiskt fin han är! Vilka ögon!

Närmar mig från andra hållet, lite profilbilder på nära håll är ju kul att få.

Han är inte ett dugg besvärad. Jag börjar misstänka att han har en kraftig ådra av exhibionism i sig.

Han smaskar med munnen när jag kommer närmare. Hör i och för sig inget ljud, men jag ser ju att han smaskar. Vad kan det betyda? Gillar han mig? Förbereder han en attack?

Testar lite försiktigt hans reaktioner genom att fotografera honom från olika håll. Han bryr sig inte. Han verkligen bryr sig inte ett dugg om min närvaro.

Han och hans släktingar betraktas som en föda på sina håll, lättfångade sådana dessutom vad jag förstår av vårt möte. Han är en dyr delikatess, sägs det också.

Hur jag vet att det är han? Njaa, det vet jag ju inte. Kanske var det hon.