Många årstider under en dag -> till slut hamnade jag i Finkan också

Ibland har jag med mig kameran när jag cyklar till jobbet. Det brukar innebära vissa komplikationer. Sträckan i tid räknat förlängs från det normala 10-15 minuter till ett oändligt antal minuter. På lunchen riskerar man att inte få tid över för mat. Hemfärden ska vi bara inte tala om. Fast just det sistnämnda är inte direkt något problem nu eftersom det blir mörkt så tidigt.  

Enligt nedan såg i alla fall en av mina arbetsdagar ut ur en fotografisk synvinkel: många årstider rymdes inom en kort tidsperiod, rent utav inom några minuter egentligen.

Morgonen börjar som vanligt. Det är lite dimma. Vid Islandsbron är det inte så mycket folk och trafik, men det beror ju på att jag har en aning sena vanor. Det är väldigt grått och det är väldigt mycket höst i luften.

Cyklar genom Stadsparken fast det får man egentligen inte just här. Till mitt försvar kan jag anföra att jag inte gör det ensam. Jag höll t.o.m. på att bli påcyklad av en annan cyklist när jag var tvungen att bromsa in hastigt för att fotografera sommar.

Vid Studenternas hajar jag till.

Är det sant det jag ser? Nu blir det en liten omväg...

Ja, det var det, sant. Det är vinter. Snöskottning pågår.

Väl framme vid jobbet drar jag lättnadens suck. Här var det inte vinter i alla fall. Full höst med färgprakten! Vissa buskar vet dock inte hur de ska bete sig, jag syftar på de gröna här.

På lunchen mumlar jag något obestämt när ett gäng ska iväg till ett närbeläget lunchställe. "Gå ni, jag kommer efter!" Och det tänkte jag göra också. Det var bara det att jag tog ju kameran med när jag skulle följa efter.... Skulle fota den färggranna naturen längs vägen... Tyvärr fick jag syn på många färggranna saker. Allt var inte helt naturligt heller.

Som den här cykeln till exempel. Den krävde en närbild.

Och vägbrunnen här. Jag hade inte sett den tidigare fast jag hade passerat den nyss. Men efter att ha skådat den blåa cykeln var ögonen inställda på blått och allt blått syntes så väl.

En gul cykel! Vid det här laget hade jag blivit rejält efter kollegerna. De dricker väl kaffe redan.

Ingen idé att ansluta till deras sällskap, det är för sent. Mat? Hjälpen är nära! Finkan finns ju...

Och slutligen landar jag vid tangentbordet med en lunch från Finkan, med både nyttiga och mindre nyttiga inslag...

2011-11-04 22:47   Mats Andersson

Härliga bilder och trevliga reflektioner. Jag förstår hur du har det, jag blir också ofta efter;-)

Besvara

Svar från RHelena 2011-11-05 09:35

Tack Mats. Tror att många av oss likasinnade har problem med att bli efter...

Svara

2011-11-04 23:35   Pia-kristina

Finkan ser ut att vara ett trevligt ställe och fina bilder på vinter sommar .

Besvara

Svar från RHelena 2011-11-05 09:37

Alla gamla byggnader inom det här tidigare militära området har fått behålla sina namn. Därav Finkan. Stattet finns också, där finns en gymanläggning och ett fik/lunchrestaurang. Sedan finns Oscar II, Generalen osv... Tack Pia-Kristina!

Svara

2011-11-05 01:17   Gun-Inger Arvidsson

Jag ser inte tangenteran för jag ligger i sängen med två stearinljus som enda belysning. Däremot såg jag din härliga dokumentation. Visst är det precis som ha en kompis med sig när du är ute på detta sätt. Spännande men snön var det från någon ishall eller. Jag gjorde ibland exakt likadant när jag gick till mitt arbete.
Härligt ta fram bilderna ibland på den tiden fanns det inga datorer.
Ha det fint och bra nu i helgen hoppas Gun Inger

Besvara

Svar från RHelena 2011-11-05 09:39

Kombinationen med stearinljus, säng och dator låter som en udda kombination. Småfarligt... Digitala kompisar är på strövtag har vi allihopa!

Svara

2011-11-05 05:14   EGW

Ska man ut med kameran är det bäst att vara ensam, har jag märkt. Man blir ohjälpligt på efterkälken, och omgivningens otålighet tar död på inspirationen.

En maffig dimma, är det en konstfrusen skridskobana?

Besvara

Svar från RHelena 2011-11-05 09:41

Helst ska man vara ensam vid fototurer. Andra likasinnade att ha med är näst bäst om man har sällskap.
Det är konstgjorda isar man håller på att ta fram. Då det är rätt varmt i luften uppstod denna märkliga kompakta dimma.
Nu ska jag skynda till fotofikat snart! Hur går det med era fotofikor nuförtiden?

Svara

EGW 2011-11-05 17:38

Fotofrukost varje måndag klockan 10. Så de som måste gå till ett jobb kan förstås inte delta. Men vi kan vara så många som upp till 15 pers. Åtskilliga pensionärer, och så några som inte har fasta arbetstider. Ytterst ostrukturerat med fokus på det sociala. Men visst pratar vi en del om klubben och om foto också.

Stället vi träffas på har en storbildskärm där de ibland kör bildspel med bilder från klubbmedlemmarna.

För mig som är utböling på ön har fotoklubben inneburit en påtaglig ökning av vänkretsen. Och så fick jag en gammal analog kamera av en av medlemmarna. Jag håller på att testa den, men jag känner att analogfoto inte riktigt passar mig längre. Så jag lär ge den vidare till någon riktigt entusiast.

Svara

2011-11-05 09:00   Anders Törngren

Rauni.
Härligt dokumentärt!
Det finns en anledning till att jag bara har med mig kameran när jag verkligen har tid att fotografera..och då med tålmodigt sällskap...eller möjligen någon lika tokig..
Vad skönt att du både blev insläppt och utsläppt ur Finkan!
Ha en fin dag o..
Allt Gott! Anders Plåtare

Besvara

Svar från RHelena 2011-11-05 09:47

Jag väljer att inte ha med kameran varje dag numera till jobbet av samma skäl som du nu nämner. Finkan har nog varit en finka på riktigt en gång i tiden. Som jag skrev till P-K har alla gamla byggnadsnamnen behållits inom detta regementsområde. Kanske hette inte det här huset Finkan en gång i tiden, men ett fängelse var det. Och Stallet hette kanske inte Stallet, men stallet fanns i den byggnaden.
Ha det fint idag! Själv träffar jag likasinnade alldeles strax, över en kopp kaffe.

Svara

2011-11-05 15:44   Otten

Roligt beskrivet och underbara bilder.

Besvara

Svar från RHelena 2011-11-05 19:13

Man tager vad man haver. Gäller även i fotosammanhang! Tack Per!

Svara