Tillit
I Sverige och Skandinavien har vi sen gammalt hyfsad tillit till varann. Vi tror staten om gott. Inte alla, och vi som ändå gör det vet att allt inte är perfekt, men har för det mesta viss tilltro till andra. Det ändras. Tilltron minskar i stort och smått. Nästan alla låser om sig i stället för att lämna dörren olåst. Eller som pappa och mamma, låste noga och hängde nyckeln på en spik vid dörren till sin fritidsstuga. I stan är det kodlås överallt. Förr var det öppet åtminstone dagtid.
I går blev jag av med matkassen! Jag hade handlat kattmat, mjölk, bananer och glass av en sort min fru gillar för kronor 178.58. På vägen hem fick jag syn på ett fotomotiv, ställde ifrån mig kassen på en torr och skyddad plats och tog 3 bilder. Sen var kassen borta. Ohjälpligen borta. Jag klarar att bli av med 178.58. Idag får handla ny matkasse. Tilliten är inte skakad i grunden. Men sånt här sliter på den. Elsparkcyklarna är värre.
Bilderna är kvar, här en av dom.
Drottninggatan i Norrköping. Kamera Pentax K-1. Objektiv Carl Zeiss Jena Flektogon 20 mm. 1/4 sek. ISO 200. Bländare 8.
https://sverigesradio.se/artikel/6693364
/B
"Varför fostrar vi våra barn och vårdar våra sjuka och tar hand om våra gamla? är fortfarande en bra fråga.
Och jag väntar fortfarande på att de högljudda förespråkarna för vinstdriven välfärd ska ställa sig den."
Min grundinställning är att tro gott om människor och att lita på dem, och under mina 62 år har jag bara blivit lurad/bestulen en gång (på Tradera), i alla fall vad jag vet. Man kanske har blivit lurad någon gång utan att ha fattat det. Och då menar jag lurad ekonomiskt eller att man har lidit annan skada.
//Anders
I samband med Covid tappade jag tilltron till Regionens toppläkare som beordrade vårdcentralen och boendet där min fru bor att inte skicka någon som behövde vård till sjukhus.
Samtidigt finns jättefina människor överallt!
Under mina fyrtio år i Sverige har jag tappat min plånbok fem gånger, på den tiden man hade riktiga mynt och sedlar i den, och fått plånboken tillbaka, fem gånger, i "originalskick".
Man får hoppas att tjuvens katt gillade ett gratis skrovmål och frun blev nöjd med dina bilder från shoppingturen.
/ Helmut
Det finns massor av hyggliga människor som vill väl. Jag o min fru har fått hjälp av fullständiga främlingar då det krisat till sig. Jordisk änglar finns!
Häromdan blev jag direkt förvånad. Stenskott på rutan. Bolaget If (som jag bytt till sen LF ville chockhöja avgiften) ställde upp helt utan krångel (som LF förr). Ryds bilglas lagade lilla skavanken utan att ta betalt. Vadå, jag ska väl betala sa jag. Äsch det var så lite sa den den tatuerade mannen bakom disken, vi bjuder på det.
Det är många saker numera som är borta, saker som har med tillit och gemensamhetskänsla att göra.
/Gunnar S
Har nu lyssnat på två versioner av En Vintersaga och ska kolla Jerry Williams också.
"Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind."
Själv har jag blivit ficktjuvad så att jag bär alltid värdeföremål på ett så säkert som möjligt. Har inte med mer än nödvändigt. Rånad har jag blivit ett par gånger. Men slagit ned bovarna. Det här kommer säkert att upprepas för mig. Hälsar NL
Slagit ner bovarna! Respekt! (Jag vet att dom har haft taskig barndom etc men de flesta me taskig barndom har klarat ett hederligt liv ändå.) Ta det försiktigt.
Nu har jag handlat ny matkasse och fått så många fina kommentarer på bild o text att jag kan släppa incidenten. (Men jag släppte inte nya matkassen.)
Tidigt 60-tal och jag är i 10 års åldern ute vid brevlådorna vid vägen. Post Gösta som alltid hälsade på alla kommer på sin cykel. Pensionsdags. Står bredvid och ser på när han betalar ut den kontant till några. Samma sak när barnbidraget kom. Postväskan med mässing rören för mynt smitfull med sedlar. Som en boll.
Det fanns inte på kartan att någon då skulle kunna vara så nedrig att ta dem. 60 år sedan. Länge sedan men ändå inte.
Tack för din skildring, Post Gösta och hans konduktörsväska behövs nu igen.