Jag skaffade detta shiftobjektiv av nostalgiska skäl. Föll pladask första gången jag tittade genom ett för 58 år sen. Då var priset helt utanför min räckvidd. Men mer i nutid har jag haft flera, ett 24mm Nikkor av sjuttiotalsmodell (som var sådär) och ett något lite senare 35mm Nikkor. Det var bra på filmtiden. Och sen några år detta Pentax.

Hela idén med shift börjar nog bli obsolet. Folk har vant sig vid "störtande linjer". Det där noga perspektivvalet angår nog mest en minoritet tittare.

Kollade din länk. Bilden såg bra ut då det gäller byggnaden! Kanske mer "okej" då det gäller lövverket.

Det är kanske inte riktigt så illa aberrationsmässigt i lövverket som det ser ut nedskalat, även om det finns där. Däremot är det längst ut inte särskilt skarpt. Såg efter och bilden är tagen på f/5,6 så det är inte jättenedbländat (självklart blir det bättre om objektivet är centrerat). Objektivet ifråga är 45/2,8, medan 24:an är 24/3,5. Sedan är det på D850, vilket är "något" mer avslöjande med 45 MP än de 12 MP Nikons småbildskameror hade 2008 * när man börjar skärskåda resultatet. :)

*24 MP i snordyra D3X var dock inte så långt borta, men rimligare pris dröjde till 36 MP i D800(e) 2012, som man kan gissa hade kommit året innan om det inte hade varit för tsunamin.

Att jag köpt objektiven är förstås inte för att jag behöver dem, utan mer av karaktären "villhöver". Roligare att sätta bilderna i kameran än att peka kameran upp i himlen och försöka få lagom mycket luft runt för att räta upp digitalt. Ibland blir det för mycket luft och ibland blir det för snålt så att man får svårt att få in byggnaden (eller vad det nu är) i bilden. Sedan kan man rent krasst sett göra både och med shift för "dubbel" effekt.

För min del som arkitekturintresserad var shiftoptik högt på önskelistan. Köpte faktiskt första shiftobjektivet en 28 mm Nikkor shift (inte 24mm, skrev fel tidigare) innan jag köpte tillhörande kamera, det blev en F3. Hade höga förväntningar på objektivet men de infriades inte fullt ut.

Har kollat på budgetbetonade tilt/shiftobjektiv men har inte trott på dom.

Nu tänker du väl fel? Antar att det du menar i K-5 är samma som finns i min Ricoh GR III och det är att kunna räta upp horisonten något om man råkar luta kameran i sidled. Det är inte alls samma sak.

Ett skiftobjektiv är i princip ett objektiv med mycket större bildcirkel än normalt. När man flyttar det från centrum väljer man att projicera en annan del av bildcirkeln på sensorn (eller filmen), vilket gör att man slipper luta sensorplanet relativt det man vill fotografera. Sedan finns det ju andra trick, som att använda funktionen för att dölja sin egen spegelbild eller (inom vissa gränser) gör ett panorama utan att flytta kamerahuset alls.

Tack Sten för bildbedömningen! Jag tycker faktiskt likadant!

Martins förklaringav shiftobjektivet är helt korrekt. Det har en större bildcirkel än normalt. Man kan sikta rakt fram (eller med fördel en aning uppåt) och sen förskjuta objektivets rörliga linspaket uppåt tills hela byggnaden kommer med i bilden. Det är som att fotografera med ett vidvinkligt objektiv och välja bildutsnitt redan i kameran så att sensorns alla pixlar utnyttjas.

Mitt Pentax Shift har en förstklassig mekanik för den funktionen. Man vrider på en ring som ser likadan ut som skärpeinställningsringen. Man kan också rotera hela paketet för andra situationer. Mattias Nikkor 28mm 3,5 har en konstruktion med synlig slid för shiftfunktionen. Den funkar OK om man är rädd om den, men om man trycker till i st f skruva med skruven blir sliden glapp.

Jag kan också rotera sensorn i Pentax K5 men dessutom förskjuta den i sidled, både uppåt och nedåt. Det är inte mycket, men kan till exempel rädda en bild på en hög byggnad när det inte går att backa mera och jag inte vill luta kameran uppåt. Jag misstänker att beroende på vilket objektiv som sitter på kameran så finns det en risk för vinjettering. Jag vet mycket väl vad tilt och skift innebär.
I senare modeller än min K5 har Pentax utvecklat det här så att man inom vissa gränser kan automatiskt kompensera för jordrotationen vid astrofoto.
På onsdag ska jag på uppdrag av UFS överlämna en bälgkamera (klappkamera) från 1916 samt en drös glasplåtar och bladfilmsnegativ till Nordiska Museet. Den kameran har faktiskt skiftfunktion, något som inte var helt ovanligt på den tidens bälgkameror.

Aha! Du har använt shiftfunktionen i Pentax, att man kan flytta sensorn för att ändra bildutsnittet. Klar överkurs för mig, har inte ens försökt. Den finns ju där men vad jag förstår kan det bli blir det vinjettering om objektivets bildcirkel inte räcker. Med Pentax K5 som ju har aps-format på sensorn borde vilket FF-objektiv som helst funka bra.

(Försökte använda funktionen på min K-1 för nattfoto av himlen men misslyckades totalt. Om jag gör ett nytt försök behövs helt andra förberedelser, typ ställa in allting medan det är ljust och sen testa i mörker.)

Klappkamera till Nordiska Muséet! Häftigt. Vad jag kan förstå använde den tidens arkitekturfotografer ofta stativ, riktade kameran en liten aning uppåt och sen shiftfunktionen för att få med hela motivet. En metod som fungerade bra då och fortfarande fungerar bra även om folk vant sig allt mer vid att se bilder där kamerorna luta lite hur som helst.

Det står 8 1/4 " i rubriken vilket väl tyder på 210mm, men det är väl inte säkert.

Jag har inte känt till Goerz alls tidigare, efter lite surf att doppelanastigmaten verkar ha varit jättebra för tiden och inte ointressant nu heller. Tydligen tillverkad även i USA. Relationen med Zeiss gick från avvisad till uppköpt om jag fattat rätt.

Ska bli intressant att se dina bilder med ditt exemplar!