Om Fotosidans grupp Cityscapes och mycket annat.

Overkligt snygga porträtt utan AI, appar eller ens Photoshop!

Dom kallades filmisar, samlarbilderna på amerikanska filmstjärnor. Tryckta på kartong, kanske 3 1/2 cm i fyrkant. På pluggets skolgård gick det gick rykten om att den som fått ihop en komplett bildkollektion, inklusive den mycket sällsynta bilden på en helikopter, kunde få jättebra betalt. Det där var typ 1949. Här har jag försökt rekonstruera en sån bild med Doris Day.

Tumnageln är lagom stor för att betittas på datorskärm, den större på telefonens display.

Stjärnorna var även i andra bilder ofta omgivna av nån sorts skimmer långt från vardagen. Ingen onödig skärpa på huden som skulle förstöra intrycket.

Stjärnornas stjärna Rita Hayworth porträtterad 1946. Bildkälla Warner Bros / Wikipedia

Jag undrade över den där stjärnglansen. Långt senare läste jag om att filmindustrin använde särskilda kameror med särskilda bländare. Ett hål i mitten och runt detta en ring av mindre hål skapade stjärnglansen.

I USA tog objektivfirman Wollensak fram särskilda "Soft Focus" objektiv redan för 100 år sen! Den skicklige fotografen kunde få exakt den oskärpa som gjorde modellen snyggare än i verkligheten och ändå igenkännbar. Filmstjärnan själv, smink och koaffering, fotografen och studiomiljön som gav full kontroll över ljussättningen betydde förstås mest. Men ibland var det kanske en bländare av Waterhousetyp, d v s instickbar med ett exakt runt hål för varje bländarsteg och som i detta förstoringsobjektiv med  perifera hål som fick till den där överstrålningen! 

Bildkälla CollectibleCameras

Ett annat objektiv med samma syfte var tyska Rodenstock Imagon. Från början, 1920-tal, enbart för storformatskameror, men mot slutet (1950-talet) med adapter för mellanformat. En enkel konstruktion med bara 2 hopkittade linser. Det räckte för att skärpan skulle kunna bli tillräckligt bra samtidigt som det levererade en rikhaltig uppsättning av för just detta ändamål användbara återgivningsfel. Tillsammans med den speciella bländaren med ett runt hål i mitten och en stor mängd diffraktionsskapande hål i periferin gick det att skapa väldigt tilltalande bilder utan hjälp av appar, Photoshop eller AI. Herrarna kunde bli maskulint skarpskurna, damerna vackert softade.

Bildkälla Benny Trapp Wikimedia

Leica tog fram sin version av soft focus objektiv, Thambar, 1935. Nu är det åter i produktion som Leitz Thambar 90 f/2.2. Leica får ordet: Thambar är ett klassiskt porträttobjektiv, vars legendariska mjuka fokus kan förstärkas ytterligare med ett centerpunktsfilter.  ---- Namnets exakta ursprung är okänt, men kan ha sina rötter i den antika grekiska termen "thambo", som översätts som "suddig". Dess bildliga betydelse är "att bli förblindad av skönhet".

Bildkälla Janke, Wikimedia. Detta objektiv är från 1930-talet Nere till vänster det försättsfilter som blockerar den centrala strålgången för extra stark soft focus effekt.

Annars är jag inte särskilt intresserad av bokeh, men det vore kul att testa just den här effekten! Fast det får inte kosta. Och ett nytt Laowa Soft Trans Focus kostar femsiffrigt. Så jag har börjat mixtra med att konvertera ett objektiv utan ekonomiskt värde, Tokina 135mm 2,8 som går för segt i bländarmanövreringen. Det ska fixas till för att få enbart manuell bländare och en mer eller mindre permanent monterad Waterhousebländare med hål à la Imagon eller kanske strålformare à la Wollensak.

Nån som provat såna soft focus objektiv?

Inlagt 2024-01-22 10:05 | Läst 527 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Då behövdes inte bildmanipulation eftersom man i stället manipulerade personens utseende i stället!
Kul genomgång!
Lycka till med projektet.
Glamourfaktorn kan plussas på många sätt. Lite retusch skadar aldrig. Jag har en liten försättslins, Rollei Duto-1, med koncentriska ingjutna cirklar i glasmassan. Fungerar med Rolleiflex.
/Gunnar S