Nytt paradigm för flyget
Häromdan presenterade utvecklingschefen på Norrköpings flygplats, Svante Swärd Rudström, flygplatsens nya framtidsvision på ett lunchmöte. Jag var där.
Svante Swärd Rudström. Foto Måns Hagberg, kamera Pentax K-1, objektiv Pentax FA 77mm f1,8.
Svante har varit pilot i Sverige, USA och Kongo, pensionär en kort stund, flygledare och chef för Skövde flygplats. Nu är han flygplatsutvecklare på Norrköpings flygplats Kungsängen.
Kungsängen invigdes 1934, ett par år innan Bromma, och är därmed landets äldsta civila flygplats. Efter alla år med linjetrafik, chartertrafik och andra transporter kan Kungsängen stå inför ett paradigmskifte.
Charter och i bästa fall linjeflyg ska behållas, men paradigmskiftet innebär att flyget ställs om från fossila energikällor till eldrift och syntetbränsle "Electrofuel". På sikt kan det bli vätgasdrift. Vanliga flygplan blir kvar, även ambulansflyg och olika former av privatflyg, men flygplatsen ska samtidigt omdanas för trafik med autonoma flygplan och drönare för gods och människor.
Med eldrift blir det inga utsläpp och betydligt mindre buller. Tanken är att få trafik från dörr till dörr med drönare till flygplatsen, vingade flygplan för den långa distansen och sen drönare fram till målet. Gods från t ex Arkösund till Barcelona på en dag och till kostnader som är i paritet med dagens vägtrafik.
1. Solcellspark. 2.Energilagring. 3. Brandstation. 4. Vätgasproduktion och lagring. 5. Logistiknav frakt. 6. Vertiports för drönare. 7. Uppkoppling till griden, med det menas elnätet. 8. Kompetenscentrum.
På bilden visas 40 hektar solceller. De kan ge 40 GWh per år. 40 GWh motsvarar 40 miljoner kWh, tillräckligt för att driva 1000 elbilar 20 000 mil vardera. I Europa finns flygplatser med sammanlagt 100 000 hektar mark som är möjlig att använda för solcellsparker. Därmed kan solel med lämplig lagring räcka långt för drönartrafik och regionalflyg och omvandlad till vätgas eller electrofuel till flyg på långa sträckor.
Koncept till elflygplan från svenska Heart Aerospace.
De batteridrivna flygplanen utvecklas för att användas för kortare sträckor. Batterierna behöver laddas vartenda stopp. För att det ska gå undan att ladda behövs laddinfrastruktur som klarar 2 MW. Det är lika mycket ström som ett av dagens större vindkraftverk ger vid full effekt. Eller typ 3000 hästkrafter. Därför måste varje laddpunkt antingen kopplas till ett starkt elnät eller att ett svagare nät backas upp med ett stort batterilager.
För långtidslagring behövs vätgas som via bränsleceller kan omvandlas till el, alternativt att flytande syntetiskt flygbränsle tas fram. Hur? Kolla länken:
En åhörare frågade om "från dörr till dörr". Det kan väl fungera från och till en fabrikstomt, bondgård eller möjligen villatomt, men om målpunkten är ett hushåll som bor i flerbostadshus, kan det funka då? Svante jämförde med hur brevbärningen utvecklats. Från början gick den från hand till hand med kurir, men sen utvecklades brevlådor att skicka breven från och från brevinkast i lägenhetsdörren till de boxar som nu finns i flerbostadshusens entréer som tar emot försändelser. Det finns gott om problem att lösa, men de borde gå att lösa.
När det gäller regionalt flyg på korta distanser kan nog resonemanget hålla - men kanske på lite längre sikt än man föreställer sig. Med långsidans, alltså jetmotorer, blir det nog en annan femma misstänker jag.
Genomgående är det dock fossilfri framdrift.
Flygskam kommer på skam....
Betr buller så är bullermattor med byggnadsförbud en stor och viktig begränsning för stadsplaneringen. Och likaså det omvända, det blir restriktioner för flyget för att hålla bullerbelastningen inom nån sorts acceptabel nivå.
Man tar ju i allmänhet inte jordbruksmark i anspråk, jo jag vet, det finns både civila och militära flygplatser som har jordbruk innanför staketet, men det är inte vanligt. Öppna ytor utan skuggande träd, byggnader och höjder och skyddade med staket och lydande under luftfartslagen är fördelarna.
Det finns en del både olönsamma och nedläggningshotade flygfält som skulle kunna förbättra ekonomin och samtidigt förbereda kommande elflygsatsningar. Elflyg på korta linjer är nog en realitet inom några år. Flygfältet i Västervik kanske skulle ha satsat på det här istället för banförlängningen?
Det finns rätt många f d militära flygplatser som flygvapnet vill kunna återta som reservfält. tt använda delar av dessa till solceller låter bra.
Det vill nog till att investeringarna framstår som lönsamma eller i alla fall inte direkt olönsamma om kommunen ska finansiera det hela. Solcellerna borde kunna brytas ur, bra idé tycker jag!
Därför är det meningslöst att jämföra med nu gällande modaler av framdrift, bränslen eller typer av produkter flyget framgent kommer ta sig.
Sannolikt kommer fler framdrifter och energislag forma det framtida flyget. Liksom helt nya typer av flygmaskiner och hur de manövreras och separeras.
Kort sagt, ett paradigmskifte betyder att man lämnar det gamla på ett fundamentalt sätt.
Wait and see.
Men jag håller med Björn om att det finns andra alternativ till flyget för sträckor på 20 mil.
Jag föredrar tåg till t.ex. Göteborg istället för flyg, lite längre restid, men jag slipper en massa väntetider på flygplatser och totaltiden för resan skiljer inte så mycket.
Kan man montera solceller på tomma ytor på flygplatser är det nog en bra idé
Mvh Bengt
Regionalflyg är ju intressant för Gotland och jag tror Norrland med långa sträckor. Det var t ex på gång att göra om regionindelningen så att jämtarna skulle åka till Umeå som sin huvudort.
Solceller på tomma flygpltsytor framstår som bra idé.