l'Atalante

I går var det min tur att visa film på lilla filmklubben. Jag valde kultfilmen l'Atalante, en film från 1934 av  29-årige begåvningen Jean Vigo. Han regisserade delar från en bår eftersom han var svårt sjuk i tuberkolos.

Filmens l'Atalante är en kanalbåt uppkallad efter Atalante i grekisk mytologi, en kvinna mer vild än tam. Filmen är underlig och märklig, vacker, melodramatisk, socialrealistisk, romantisk, ockult och poetisk. 

Vid en förhandsvisning bedömde en ledande kritiker filmen som "en förvirrad, osammanhängande, medvetet absurd, lång, tråkig, kommersiellt värdelös film."  Men en annan fann en "pärlemorfärgad, gyllene slöja som genomskinligt döljer skärpan i kompositionen och linjens fasthet ...... en enkelhet i kompositionen, helt utan utsmyckningar eller dekoration, som fick mig att njuta själva andan i Vigos verk, nästan våldsamt, säkert plågat, febrigt, fullmatat av idéer och vild fantasi, med ond, ja demonisk och ändå ständigt mänsklig romantik."

Bolaget klippte fram en kortare version för att försöka få några intäkter alls. Filmen hade budgeterats till 1 miljon franc, cirka 0,7 miljoner Euro i 2022 års penningvärde, men hade dragit över budget. Vigo var för svårt sjuk för att kunna kämpa emot och dog efter premiären.

Brudgum och brud på väg från kyrkan mot brudgummens kanalfartyg. Bröllopsvittnena håller distans.

Filmen försvann ur repertoaren och började falna ur minnet men renoverades delvis 1940. Francois Truffaut såg den 1946 då han var 14 år gammal och blev begeistrad! 1947 och framåt gjorde den succé i amerikanska kulturkretsar. Den fysiska filmen for dock illa och nu finns "bara" restaurerade versioner om 85-90 minuter att tillgå.

I början av filmen säger bruden till sin man att om man håller ögonen öppna under vattnet ser man den man älskar. Det var så hon gjort och därför kände hon igen honom då hon såg honom i verkligheten. Senare i filmen får han svartsjukeutbrott, vill inte se henne igen, kör med båten ifrån henne men bryter sen ihop mentalt. I en ikonisk scen dyker han ner i januarivattnet med öppna ögon och ser henne igen. Länk:

https://www.youtube.com/watch?v=kU0DwGEqfpU

De återförenas men äktenskapet blir ingen trygg hamn. I filmens slutscen stävar båten mot horisonten. Äktenskapet blir i bästa fall en resa.

2022-02-23 18:07   mombasa

Intressant blogg. Kul med bioklubbar. Vi har en här också men den ligger tyvärr i träda på grund av covid och medlemmar som gått bort. Lite svårt att börja om känns det som.
l'Atalante Har jag inte sett i sin helhet, nåt att se fram emot. Den var på tapeten när jag läste filmkunskap på DI för tusen år sedan.
/Gunnar S

Besvara

Svar från Måns H 2022-02-23 18:34

Tack Gunnar! Det var kul att få komma med i filmgänget. Då pandemin var som värst ordnade vi ändå bioträffar men digitalt, att tid sattes ut och en länk presenterades så att vi tittade samtidigt och sen mailade kommentarer. Och träffades utomhus också, det har jag bloggat om.

Filmen är en sån där som tar ett tag att smälta. Jag tittade hemma först, 20 minuter i taget, och sen i ett svep på duk. Två dygn senare håller mitt undermedvetna fortfarande på at bearbeta filmen, den är så tät.

Nu har jag hittat en intervju med Truffaut om l'Atalante. I den säger han att han var 17-18 år då han såg filmen som han inte hört talas om, men han litade på sin filmklubbs urval. Han beraäätade muycket om sånt han tagit reda på, att Vigo fick uppdrag att fiöma efter manus (vilket förklarar en hel del publikfriande inslag) men lade till mycket själv och alltid landade på fötterna.

En sämre version finns på nätet om man googlar. Jag köpte DVD fån CDON. lång leveranstid men den kom. Det finns blu-ray, men det står att den är låst till zon 1 (USA med omnejd) så jag tordes inte köpa den. DVDn har också 2 kortfilmer och en hel skiva med bonusmaterial.

Svara

2022-02-23 18:18   Benganbus

Intressant med udda filmer, så’na e det ont om! Vi har en filmklubb i Gnesta som e igång, å så finns det bio i Mölnbo som ligger nästgårds, båda kör udda men även aktuella filmer!
/B

Besvara

Svar från Måns H 2022-02-23 19:09

Den här grep tag i mig! Försöker fortfarande smälta den. Så tätpackad.

(Då jag var 5 - 6 år sa jag åt mina föräldrar att då jag blir stor ska jag göra en film för barn där det inte händer någonting alls. Bara att nån går till skolan utan att det händer något och hem igen utan att det händer något.Tyvärr blev det inget av idén.)

Svara