Blå pardörrar

Häromdan visade Morgan Karlsson fina blå pardörrar i sin blogg. Sen tyckte han att jag kunde visa mina. Här kommer en bild. 

Huset byggdes 1894. Då målades troligen fönsterbågarna och den här dörren med kulören engelskt rött. För 50 år sen byttes fönstren ut mot nya i insatskarmar.

Då fick fönsterbågarna och dörrarna en modern blå färg. Alltså en modern flaggblå kulör, inte gammaldags blå. Svartbruna omfattningar.

Då det blev dags att måla om ville jag behålla färgschemat, om inte annat för att jobbet skulle ta två eller kanske tre år och huset inte se för konstigt ut under tiden. Men samtidigt vile jag styra över den blå nyansen åt ett mer gammaldags håll.

Ett bra sätt att få fram kulörer som ser "rätt" ut på äldre hus är att använda pigment från tiden. Förr kunde man själv eller målaren blanda ihop en gråblå färg med linolja som bas, zinkvitt och sot som pigment. Senare kunde man köpa det svarta pigmentet kimrök med liknande sammansättning och effekt. 

Men dagens målare vill använda fabrikstillverkad färg och möjligen justera nyansen i den mixermaskin färgaffären har. Alltihop styrs av NCS-nummer, inte av pigmentvalet.

Det vart ett omfattande letande. Målarens svärfar hade färgsatt det blå på museigården Bottarve. Jag åkte dit och letade nyanser. Åter på fastlandet besökte jag Bengans Fotoplank i Gnesta och färgaffären där blandade ihop en provburk. Bra färg men inte rätt nyans. Till slut hittade jag en som både jag själv, familjen och målaren tyckte var OK. (Målaren var lite tveksam, borde kulören inte vara starkare). Den är alltså gråblå och kanske lite blåare än vad som går att få fram med kimrök som pigment.   

Nästa år ska målaren ta itu med verandan. Det blir ett omfattande skrapande och sen ska snickerierna målas i befintlig nyans.

Och grinden behöver också målas. Den var helt slut för några år sen. Jag lagade med nytt trä och epoxylim, grundade och målade. Det blev bra och jag trodde färgen skulle stå sig. Men icke, även grinden behöver målas om. Jag klarar nog det själv, det blir ett projekt för sommaren 2022.

Grinden är troligen original eller i alla fall från tiden. Likaså verandan. Men betongsockeln och trappan är nog nyare.

Kalkbrott i trakten till MÖD.

Krisen för Cementa och striden om kalktäkten i Ojnareskogen har nått riksmedia. Under radarn pågår en sån strid i Klintehamn här på Gotland.

SMA Mineral äger ett gammalt kalkbrott några kilometer innanför orten. Där finns en anställd. Dagens tillstånd är tidsbegränsat och gäller 95 000 ton per år. Kalken krossas och körs med inhyrda lastbilar till hamnen. Nu vill SMA bryta 900 000 ton per år och få ett långsiktigt tillstånd. En helt annorlunda skala på verksamheten.

Härom kvällen tog jag denna bild på nuvarande brottet:

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f 2,8.

En tiodubbling betyder stora nackdelar för grannarna. De som blir värst drabbade är förtvivlade. På platsen kommer det med tiden att bli ett gigantiskt hål. För oss andra blir trafiken ett hot. Tunga truckar i skytteltrafik på smala, bitvis branta och vintertid osaltade vägar kommer att orsaka vad som kallas olyckor. Nere i Klintehamns hamn blir läget prekärt. Den är redan fullt utnyttjad. Behöver byggas ut med nya upplagsplatser och troligen fördjupas. Men ingen vet. 

Förra veckan var ärendet uppe i Mark- och Miljööverdomstolen.

En advokat som företräder grannar och indirekt Urbergsgruppen i Klinte ville använda min bild från naturreservatet Vivesholm för att visa MÖD vilka värden som äventyras. Reservatet ligger nästan dikt an mot hamnen (i motsatt riktning mot den här bilden). Får se om det hjälper.

Pentax K-1 med Pentax Limited 77mm

Silte

Silte på södra Gotland är nåt helt annat än Slite på norr. Silte är en strandsocken med 123 fasta invånare och jordbruk, mer jordbruk ju längre man kommer från stranden. Slite kan ses som en industriort med femtonhundra invånare runt cementindustrin, som en ort runt en hamn och samtidigt som en rätt så trevlig badort. 

I Silte lockade byggnadsminnet Hallvide 1:21. Huvudbyggnadens första etapp byggdes av gråsten med flistäckt tak. Taket hålls uppe med grova åsar, man tog hela tallar, och täckte med kalkstenshällar. Sen byggde bonden till med ett modernare hus av kalksten. Det var väl meningen att den gamla delen skulle byggas om och byggas till för att passa. Men projektet stannade av.

Då jag kom dit hade ägarna nyss kommit och höll på att lasta in. Men de lät mig plåta. "Wikipedia", "byggnadsminne", "fototävling", kamera som ser ut att kunna ta bilder etablerade kontakt. Jag har lovat skicka bilder.

Att skicka bilder på någons hus ------ då känner jag att bilderna ska visa husen från sina bästa sidor. Inte som en bilaga till ett besiktningsprotokoll där man letat efter fel och brister. Men tävlingsbilder ska nog inte vara snälla. Nerv och avslöjanden är normen. Tredje bilden är lite tävlingsanpassad.

Huvudbyggnaden med sina två byggnadsetapper. Pentax K-1 och Carl Zeiss Jens DDR Flektogon 20mm 2,8 @ f/8.

"Helt enkelt" smittar helt enkelt

Har ni märkt att allt fler stoppar in uttrycket "helt enkelt" i det dom säger? I går kom jag på mig själv med att säga helt enkelt i onödan. Uttrycket är smittsamt. Vad säger Tegnell?

Nu måste jag helt enkelt hitta en bild att stoppa in. FS är ju en fotosida!

Pentax K-1 med Pentax Shift 28mm f3,5 @ f/8.

Bilden togs i april 2021 helt enkelt i kvarteret Knäppingsborg i Norrköping. Framkallad i går med Photoshop i syfte att ha mjukskarp skärpa och de färger objektivet kan ge. Helt enkelt undvika reglaget för saturation/mättnad.

Öppnade filen i Camera Raw, klickade helt enkelt "remove aberrations", ställde in lite defringe, öppnade i Photoshop, gick till Levels och drog in lite i kanterna på det reglaget och satte sen helt enkelt svartpunkt (lyktans svartaste smide) och vitpunkt (lyktans frostade glas), beskar bilden helt enkelt och skärpte sen med samma metod som för den Flektogon som kanske alltför ofta figurerar i den här bloggen:

Först "duplicate layer" sen till "Other", sen till High pass, sen värde 1,5 pixels och sen "Overlay" som ger mjukare skärpa än "Linear Light". Med Linear Light brukar 0,9 pixels vara lagom.  Sparade i jpg.

Glömde skriva att det blev en liten vända i Nik Viveza också. Man är ingen minnesmaskin, bara människa helt enkelt.

Tar elbilarna all ström? Elbilsrekord 2013

Nu vojar sig allt fler över att elbilarna förmodas tömma elnätet på ström.

Det är faktiskt inte länge sen det var en prestation att över huvud taget resa med elbil. För jag tror 12 år sen lyckades meteorologen Pär Holmgren ta sig med en liten indisk elbil från Stockholm till en energimässa i Kalmar. Han tog vägen via Visby. Då räckte det med ett laddstopp på vägen till färjeläget i Nynäshamn och några stopp mellan Oskarshamn och Kalmar. Han hade med sig skarvsladd och kaféer m fl bjöd på lite ström.

2013 slog Mattias Goldmann och hans Gröna Bilisterkompis Jakob Lagercrantz svenskt elbilsrekord genom att ta sig från Ystad till Haparanda och vidare till Visby och Almedalen. 

En trött men lycklig Mattias Goldmann kom i mål i Visbys hamn 1 juli 2013 efter Gröna bilisters demonstrationsresa med elbilen Nissan Leaf. De besökte 40 kommuner mellan Ystad och Haparanda och åkte sen till Gotland och Almedalsveckan.

Samma Almedalsvecka 2013 presenterades eldrivna fyrhjuliga motorcykeln Renault Twizy. Ett kul åkdon som fortfarande tillverkas.

Det där med att elbilarna tar all ström stämmer inte. F n använder internet med tillbehör ungefär 10 % av världens elproduktion, snart nog 20 -25 %. Elbilarnas andel är knappt mätbar. Den ökar förstås, men eftersom deras effektivitet är väldigt mycket bättre än fossilbilarnas blir belastningen mätt över dygnet inget problem här i Sverige. Däremot kan det bli problem om alla ska laddas kl 17.15. Laddstarten behöver spridas ut över längre tid.