CITYSCAPES: BLOGGEN
Välkommen till Väddö!
En kompis bad om hjälp att plåta av en affisch han gjort. Kul tyckte jag!
Jag plåtade av utomhus i solljus. Originalet var en akvarell/gouache. Kompisen var bekymrad över buggligheten, men vi kom fram till att det kan ha sin charm att hantverket syns.
Välkommen till Väddö 27 juli eller dagarna därpå!
Gratis i Norrköping
ANNONS. Hela denna blogg är reklam för Norrköping.
I Norrköping är Industrilandskapet öppet för alla! Och där finns massor av fotomotiv. Här Arbetets Museum.
Arkivbild © Måns Hagberg.
Arbetets Museum har gratis inträde. Nu hänger fotoutställningen EPA Sverige där. Fotografen Benjamin Nørskov reste 4 år i Sverige, träffade och fotograferade epa-ägare. Jag gillar verkligen utställningen. Att gilla bilar hjälper till, men det räcker med att gilla foto.
Cecilia Linding bor i Söderala. Därifrån kom min morfars släkt. Vid gården de bodde på har jag sett en monstertruck uppställd. Cecilia har en egen. Det måste vara något särskilt med Söderala!
Fotot © Benjamin Nørskov
Fotot © Benjamin Nørskov
Norrköpings Stadsmuseum ligger också i Industrilandskapet. Än så länge är inträdet gratis. Utöver basutställningarna visas nu en lågmält gripande utställning, foton och texter, över Moa Martinson.
Uppväxt i yttersta armod förra sekelskiftet, en fortsatt svår tillvaro, började skriva, först i arbetarpress, sen egna böcker.
"Mor gifter sig", en boktitel som i tre ord säger att Moas mamma var ogift då hon blev med barn, en skam i sig, och sen inte "blev gift" utan gifte sig.
Utställningen är verkligen genomarbetad. Här finns bredd och djup och den är ändå lätt att ta till sig. Man får hisnande perspektiv. En horunge som överlevde där syskonen dog. Det som skilde från helt bottenlös misär var skolan. Mamman pantsatte lakanen, ofta för mat men nån gång för att köpa biljetter till någon föreställning. Moa, då Mia, arbetade sig upp under samma eländiga förhållanden. Fick fyra barn med en make som sen tog livet av sig. Gifte om sig med Harry Martinson. Blev etablerad författare om än illa sedd av borgerskapet. Och blev med tiden hyllad av statsministern, beundrad och och älskad av många.
Fotot togs av Ulf Stråhle 1959 eller lite tidigare. © Stråhle och Moas sondotter Harriet Thurgren som lånat ut bilden till Stadsmuséet.
Machiavellis "Fursten" inne på anstalterna
"Fursten" är nu en av de mest utlånade böckerna i landets ungdomsvårdsanstalter och fängelser. Hur har en bok som skrevs 1513 hamnat i den positionen?
Kring år 1500 hade florentinaren Niccolò Machiavelli ungefär samma ställning som Henry Kissinger hade i kalla krigets USA. Maktens rådgivare och ambassadör. En tidigare furstesläkt återtog makten. De nya härskarna lät häkta Machiavelli, han torterades och klarade sen med nöd och näppe att undgå dödsdom. Frigavs, flyttade till familjens gård ovanför Florens och skrev "Fursten". Av förordet att döma var syftet att komma igen som maktspelare. Men det blev inte så. Boken gavs ut fem år efter hans död.
Då bestod Italien av stadsstater. De förde ofta krig mot varann. Inne i städerna hade adelsfamiljerna egna torn att ta skydd i under grannfejderna. San Gimignanos stadssilhuett domineras ännu av tornen. Boken handlar om att överleva och styra där ingen är att lita på.
(Visby har likheter. Stadsmur, torn som sticker upp och en historia som innefattar mycket! En länsherre i Visby, Søren Norby, slutade sina dagar 1530 utanför Florens då han deltog i en belägring där.)
"Fursten" gnistrar av intelligens och insikt i maktens villkor. Den blev omedelbart kontroversiell. Många tycker fortfarande att den uppmanar till lömskhet och svek, andra att den är ytterligt cynisk och några att den helt enkelt är realistisk.
Jag fascineras av den utstuderade bristen på moraliska värderingar. Vad som är gott eller ont diskuteras inte alls. Inget om hur saker och ting borde vara, eller borde bli. Bara vad hur saker och ting är.
Den som vill bli furste får släppa allt utom att manövrera för att bli furste. Den som lyckas bli furste måste först och främst överleva. Är han ute och rider måste han tänka på att fienden kan komma bakom nästa krök. Hemma i palatset finns ingen att fullt ut lita på. Lyckas han vinna territorium ska han flytta dit för att markera att han tänker behålla det. Om fursten är god eller åtminstone framstår som god är bra för att få folkets stöd. Men han ska ta till kniven vid behov. En uppstickare som hittas skuren i två delar på torget är en effektiv markering.
Att vara som det heter med dagens språkbruk "naiv" är helt fel. Machiavelli ägnar ett helt kapitel åt en framgångsrik kondottiär som tappar sin far påvens stöd, ballar ur och i desperation börjar tro på löften. Han dog 31 år gammal fråntagen sina kläder. Den som litar på motståndaren går under.
Världen har så sakteliga förflyttat sig i en riktning där krig ska undvikas. Krigsmakt heter numera försvarsmakt. Våra städer är inte längre muromgärdade. Befästa privatpalats med egna soldater förekommer inte, möjligen att några bor i svårintagliga hus och anlitar väktare. Staten har våldsmonopol.
Eller hade. Nu strider gängkriminella om marknader, makt och revir och lejer utförare där de kan. Som på Machiavellis tid. Då de tas in till ungdomsvårdsanstalter eller fängelser lånar de "Fursten". Den har blivit deras referenslitteratur.
Att interner läser "Fursten" är nu bara att konstatera. Något för fler att läsa? Absolut! Den är ganska tunn, cirka 190 sidor, och tämligen lättillgänglig. Man kan vara, eller försöka vara, en god människa och samtidigt verkligen ha nytta av att läsa detta banbrytande verk från 1513.
___________________________________________________________________
Bilden från Visby © Måns Hagberg. San Gimignanobilden © Wikipedia/Liga Due. Porträttet fritt att använda enligt Wikimedia.
Mattias Goldmann om trollfabriker
"Chevalier d’honneur et du mérite" är en titel Mattias Goldmann tycker är kul att ha fått. Att en miljökämpe kunde bli adlad kändes uppfriskande. "Knighted by the French President" är en engelsk översättning. På svenska "Riddare av ära och förtjänst" utsedd av Frankrikes president.
Grundare av 2030-sekretariatet. Aktiv som Grön Bilist. Med mycket mera. Nu på tåg hit från Bangkok där han jobbar på svenska ambassaden. Eller kanske nyss hemkommen. I går publicerade han det här blogginlägget om trollfabriker mot miljön:
Själv har jag träffat Mattias på Almedalen som han berikat med sin närvaro. Alltid faktabaserat men gärna spektakulära utspel.
1 juli 2013 kom en lycklig Mattias Goldmann i mål i Visbys hamn efter Gröna bilisters demonstrationsresa med elbilen Nissan Leaf. De besökte 40 kommuner mellan Ystad och Haparanda och åkte sen till Gotland och Almedalsveckan. Innan dess hade Gröna Bilister letat fram de minst miljöskadliga fossilbilarna. Nu visade de att elbil funkar!
Almedalen 2017 och Mattias Goldmann var överallt hela tiden. Lite äldre, mer erfaren, samma driv som tidigare för miljö och klimat och teknisk utveckling.
Det året utsågs han till landets mest inflytelserika person i miljösektorn.
Louis De Geer Konsert och Kongress AB sålt!
I våras gjorde Sophia Jarl (M) ett utspel som gav eko i hela landet. Som kommunstyrelsens ordförande ville hon sälja ut Norrköpings kronjuvel Louis De Geer Kultur och Kongress. Kultursverige reagerade starkt. Här i stan organiserades massivt motstånd. Facebookgrupp med tiotusen medlemmar. Mänskliga skyddskedjor. Massiva namnlistor. (Jodå, jag skrev på!). Symfoniorkestern hör historiskt till Norrköping och huserar sen trettio år i huset. Det och universitetet symboliserar stans stora omvandling från lågavlönad industriort till kunskapssamhälle.
Nu har Jarl hittat en annan lösning. Stan behåller byggnaden men säljer driftbolaget. Köparen är hotellkoncernen Elite. Den har sen länge ett hotell här i stan och driftar motsvarande anläggningar i bl a Örebro.
Reaktionerna har varit återhållsamma. (S) skulle vilja se en återköpsklausul om Elite skulle vilja sälja vidare. (V) oroar sig något lite oväntat för övriga hotell i stan, att Elite skulle favorisera egna hotellet. Jag tror det ordnar sig. Går det någotsånär bra att dra hit arrangemang behövs inkvartering överallt. Det slutliga beslutet att sälja ska tas av kommunfullmäktige i höst.
Här ser man Louis De Geer som staty blicka ner mot pappersmaskinhallen som sen 1994 är foajé till konsertsalen och omfattande utrymmen för konferenser mm.
Man tar sig in över den här medvetet modesta gångbron över vattnet.
Huvudentrén. Byggnaden ritades som industri av Ivar Tengbom, mest känd som arkitekten bakom Stockholms konserthus. Ansvariga arkitekter för ombyggnaden var Bo Karlberg och Fritz Olausson från Lund & Valentin arkitekter i Göteborg.
Planeringen för det nya konserthuset startade 1988. Ett ägarkonsortium bildades av kommunen, Lundbergs, Siab, HSB Riksbyggen och Byggnads AB Henry Ståhl. Jag fanns med i bilden som planförfattare och sammankallande i en ledningsgrupp.
Inlastningen.
Elite Grand Hotel ligger centralt mittemot Rådhuset och med kort gångavstånd till järnvägsstationen. Det byggdes vid förra sekelskiftet och var ganska nedgånget framemot 1980.
Då köpte indiskfödde Bicky Chakraborty hotellet. Vid denna tid fanns det flera nedgångna stadshotell runt om i landet. Den svenska hotellbranschen var mest inriktad på motell i städernas utkanter. Chakraborty såg möjligheten att återuppliva stadshotellstraditionen, men i modernare form. Norrköpingsarkitekten Hans Rubensson ledde ombyggnaden.
Chakraborty var en stor personlighet. Han gick bort 2022. Hoppas att hans ande lever kvar i företagen han startade och byggde upp.