Klockarebostället i Västergarn

Nu under september har Wikipedia en kampanj "Wikipedia Loves Monuments". Man kan plåta fornminnen, byggnadsminnen mm, lämna in och få fina priser. Jag siktar i första hand på att fotografera där det saknas bilder. Klockarebostället i Västergarn saknar foton enligt den lista Wikipedia tillhandahåller. Det blev en lagom utflykt nu då jag är på ön.

Klockarebostället är en liten rödmålad stuga. Ovanlig på Gotland eftersom den den är byggd i liggtimmer som på fastlandet. Gutarna byggde normalt bulhus, d v s skiftesverkshus. Byggnaden är en enkelstuga från 1700-talets första hälft. På 1800-talet blev den inpanelad med breda bräder. Huset består av farstu, litet kök med bakugn och en vardagsstuga med fattigmanskakelugn och reveterade väggar. Taket är täckt med falor, d v s träbrädor som sitter i spänn så att taket håller tätt.

(Mina föräldrar skaffade sig "torp" på Vätö utanför Norrtälje på 1950-talet. Den stugan hade precis samma upplägg. Och var timrad. Sen byggde föräldrarna nytt hus bredvid,  men behöll torpet. Då vi sålde lyckades jag övertala köparen att behålla torpet, pekade på skimrande glaset i fönstren och handhyvlade panelen.)

Hur har nu denna lilla rödmålade stuga på Gotland blivit byggnadsminne? Svar:  Gotland tog vara vara på sitt förpliktande arv. Kommunen hade tagit fram bevarandeplan för Visby innerstad och brytt sig om att förverkliga den. Vi (jag var med) hade också full fart för att bevara gotländsk byggnadstradition på landsbygden. Under några år var Marita Jonsson en synnerligen dynamisk länsantikvarie. Det blev massor av byggnadsminnen och massor av pengar för att rusta upp dem. Byggnadskulturbudgeten på lilla Gotland var mångdubbelt större än länen på fastlandet. Hon var också noga med att inte bara premiera de stora monumenten utan också småfolkets byggnader. 

Västergarn är inte vilket ställe som helst. Folk har nog bott där sen platsen steg upp ur havet och åtminstone sen bronsåldern. Det finns en uråldrig befästningsvall, rester av en kyrka och en "ny" medeltida kyrka som skulle bli mycket stor, men bara koret blev klart innan Valdemar Atterdag förhärjade ön och allt på landsbygden stannade upp. Sen satte man en tornspira med klocka på koret. Det fungerar fint som bygdens kyrka.

Kyrkans norrsida sedd från klockarebostället.

Klockarebostället verkar inte användas mer än möjligen som gäststuga. Det är en låg byggnad. Att den är knuttimrad syns vid knutarna, de är inbrädade med knutlådor. Skorstenen är påfallande låg. Undrar om dom ordnat nåt regnskydd. Det behövdes inte på den tiden man eldade oavbrutet men behövs då hus står oeldade.

Pentax K-1 med Pentax FA 35mm f 2

Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm f 2

Lambgift

Kvällning. Jag hade fotograferat Havdhems prästgård och tog vackra vägen mot Hablingbo.

Vad är det där? Ser ut som ett lambgift med agtak. Som på Fårö, men i Hablingbo socken på södra Gotland.

Kameran var fortfarande inställd för att användas med stativ, men inte tänkte jag på det utan höll kameran lågt, i knähöjd, med ena handen, tittade på utfällbara skärmen   och tryckte av med kabelutlösaren som fortfarande satt på. ISO 100, f 5,6 1/15 sekund.

Pentax K-1 med Pentax FA 35mm f2

Bilder stärkte vikingars status

I går kväll lyssnade en intresserad grupp på arkeologen Per Widerström. Platsen var Fröjel  kyrka på Gotland. En från början katolsk, numera protestantisk kyrka med  hedniskt namn. Han visade oss den bildsten som finns inmurad i golvet bakom altartavlan.

Per Widerström kan verkligen berätta. Det han berättade var ibland rent gripande.

Jag såg inte ett skvatt. Med släpljus från ficklampa skymtade lite mer:

På den här bilden syns betydligt mer. Ett skepp, segel, män med svärd.

Bilden tagen av Gotlands länsmuseum, jag fick fota av en print.

Nu pågår ett stort projekt at 3D-skanna Sveriges bildstenar och runstenar. Det ska  gå att vrida och vända på bilden och zooma in  i den via datorn. Ibland syns då väldigt mycket mer än vad man trott. T ex att byxorna var randiga och skjortan rutig.  Laila Kitzler Åhfeldt på riksantikvarieämbetet har visat hur bilderna höggs. Proffsen formade runor med bestämda slag men nybörjarna pickade lite i taget.

Det fanns keltiska förebilder för bildkompositionen. De lade ut allt ut efter avancerade beräkningar. På Gotland verkar man ha använt mallar av läder för att forma ornamenten och även för människor och djur. I en scen med svärdfäktning använde man samma mall för båda kontrahenterna, rättvänd för den ene, omvänd för den andre. Samma tänk som då man manipulerar i Photoshop.

https://www.raa.se/kulturarv/runor-och-runstenar/projekt-om-runor/runristandets-dynamik/3d-data-for-gotlandska-bildstenar/

Den som fick upp intresset för bildstenarna var arkeologiprofessorn Sune Lindqvist. 1942 presenterade han dem i ett stort verk om två band. Han målade i bildstenarna för att det skulle synas nåt alls på fotona. Resultatet blev slagkraftigt! Bildstenarna fick kultvärde. Men det blev inte alltid korrekt. Ristningarna var tunna. Ibland gissade han fel - kanske missledd av sina egna uppfattningar. Han klassificerade bildstenarna i de här fem grupperna:

A tidig. B liten men glittrig, spektaktulär genom glimmer i ytan. C en på Gotland vanlig form. Champinjon? Nej. Nyckelhål? Nej. Fallos? Vanlig hypotes, men Per visade bilder från ceremoniella portar som fanns i medelhavsområdet. Formen kan visa en port, porten till nästa rike i ett liv efter detta.

En sån sten hittades för några år sen vid en utgrävning av den tidigmedeltida hamnen i Fröjel. Där är numera fast mark pga landhöjningen. Den stenen hade stått utomhus i cirka 100 år, sen lagts i en persons grav, överdelen vid huvudänden, nederdelen vid fotänden.

Runstenar var ofta en sorts dödsannons. Numera står den avlidnes namn först, sedan de efterlevandes. Då stod först vem eller vilka som rest stenen, sen namnen på den eller de som gått bort och ibland ett eftermäle. Inte vilken familj som helst hade råd med sådant. 

Berättande runstenar återger ibland dåförtiden kända berättelser i rapsodisk form, några rader i taget. Bildstenarna kan illustrera berättelser som den som fick se bilden kände igen. Som berättelsen  om mästersmeden Völund.

Völunds konstfulla smide väckte uppmärksamhet- Kung Nidud i Svitjod fängslade Völund och satte honom på att smida dyra smycken åt kungen och hans familj. Kungen kapade av Völunds hälsenor så att han inte skulle kunna rymma. Efter en tid kom kungens två söner. Völund högg av deras huvuden. Av deras kranier tillverkade han silverbeslagna dryckesskålar till kungen, av deras ögon ädelstenar till drottningen och av deras tänder ett halsband till kungens dotter Bödvild. Han samlade också upp kungasönernas blod i två skinnsäckar.

Bödvild kom senare till smedjan för att få lagat en ring. Völund våldtog henne. Völund hade tillverkat vingar och flög bort till kungsgården. Sedan han låtit kungen förstå vilka dåd han begått, försvann han upp i himlen. Kungen sköt efter honom och trodde sig ha sårat honom dödligt eftersom marken blev täckt av blod, men det var Völund som öppnat skinnsäckarna och låtit blodet från kungens egna söner färga marken röd.

Bild av gotländska Ardrestenen. Foto Wikipedia/ Statens historiska muséer. Völund, smedjan med tängerna och kungens söner utan huvuden cirka 1/3 från bildens nederkant, strax under hästen.

Bildidé för Katrineholms station

Snart startar Wikipedia sin årliga tävling Wiki Loves Monuments. Häromdan var jag i Katrineholm och tjuvstartade med att plåta stationen, den är ett  byggnadsminne. Bildidén var att avbilda huset i helhetsmiljön, med tåg och passagerare. Klockan var tolv, ljuset därefter, men det var den stunden jag hade och tänkte "High Noon".

RAW-bilden blev så här, översatt till FS format utan någon bearbetning. 

Funkar inte, tyckte jag, testade svartvitt. Adderade lite rörelseoskärpa på tåget. Wikipedia har inga regler på den punkten.

Ett fall framåt, kanske. Sen försökte jag behålla färgen och beskära lite mer till vänster. Städade lite framför husets torn och mer fokus på byggnaden. Finns mer att göra? Behövs helt annan bildidé?

Pentax K-1 med Pentax FA 35mm f 2,0 @ f5,6. Stativ. Framkallning och efterbehandling med Affinity Photo.

En extra omgång i Affinity. Lite mer struktur i stationshuset. lite mer kontrast generellt, men det blev vykort av det hela då så jag minskade kontrasten utom på tåget, stationen och perrongen med dom som väntar

E de inte Pär Holmgren där?

Jovisst var Pär Holmgren i Norrköping i går eftermiddag. Fullt tillgänglig för en stunds snack.

Iphone SE 2020 med app Halide för RAW. DNG-filerna framkallade med Affinity Photo.

Vi hade pratats vid förr, på en vindkraftkonferens i Kalmar 2008. Pär hade kört dit med den elbil som han fått tag på.  En pytteliten indisk Reva-i tror jag den hette. Den rymde två inte alltför storväxta personer och hade i teorin många kilometers räckvidd.

Pärs bil såg ut ungefär så här. Denna bild från Wikipedia.

Pär hade kört från Stockholm till Kalmar via Visby, med Gotlandsfärjorna. På det sättet kom han till Oskarshamn på rimlig tid.  Mellan Oskarshamn och Kalmar fick han ladda på matställen och fik. Alla var snälla och hjälpsamma. Och ekipaget kom fram! Jag hade kört dit med min ur-Rav, en liten fyrhjulsdriven Toyota som använde fossilt bränsle. Mitt ärende var att delta i konferensen, ta bilder och skriva reportage i vindkrafttidningen.

Idag fick jag tillfälle att framföra min vånda över att välja parti. Jag och hustrun röstade miljö innan MP fanns, på ett parti med "miljö" i namnet som blev en föregångare till Stockholmspartiet en gång i tiden. Vi var med och röstade in MP i riksdagen. Det var då miljöpartisterna gjorde det där dagisupptåget vid inträdet. Hustrun och jag röstade inte på dom i nästa val. MP åkte ut.

Med Wetterstrand och Peter Eriksson kände jag att nu börjar MP bli regeringsparti, och så blev det ju också. Men sen några år är känner jag samma vånda betr MP som förr då det gäller svenska val. EU-valet var lätt för mig. Där nere och i Finland finns gröna partier som funkar. Pär kom i fungerande sällskap då han blev Europaparlamentariker.

I Sverige låg MP nyss på 2,5 %. Och då dom äntligen började sega sig över 4,5 % kliver Märta Stenevi fram och säger att vi ska ta oss in i de beslutande församlingarna och ställa till kaos där. Jag blir så trött. Och frågade Pär vart MP hamnar ideologiskt om dom tar sig över spärren och t o m kan komma med i regeringen. Gör dom som Daniel Helldén i Stockholms-MP säger, lägger allt krut på klimat och miljö, eller ska MP driva en massa andra frågor?

Pär förstod frågan.  "Jag åker nu runt till 30 städer och tar med mig det jag hört, till exempel i det här samtalet. Efter valet ska vi göra en analys". Den analysen kommer att påverka hur vi agerar sa han.

Av detta och några fler samtal har jag fått uppfattningen att det kan ha verkan om de som stödröstar på MP hör av sig till dem de stöttar, t ex per mail, och gör en röstförklaring. I mitt fall (om jag skulle stödrösta MP) att det är 100 % på grund av klimat och miljö, inte en massa identitetsfrågor och vad det nu kan vara. Jag har pratat med andra kandidater. Tio mail är mycket!

2012 var den enda gång en icke-politiker talat från talarstolen på ett partis dag i Almedalen. Åsa Romson vände sig oväntat om och bad Pär Holmgren förklara klimatläget. Pär var då välkänd meteorolog, inte partipolitiker, och lade ut texten kort, koncist och korrekt. Bra jobbat båda. I samma tal hävde Romson ur sig nåt nedsättande om vita heterosexuella medelålders män. Vilket gjorde mig besviken och arg. Besviken över att MP torgförde rasism och ålderism, arg på att Romson tydligen inte ville ha min röst. Vit heterosexuell man, medelålders och väl det.

Sonen förklarade för mig att dom bara pratar så där eftersom det hör till på Södermalm. Dom menar inget konkret. Men för mig blev det en vånda om jag skulle rösta på MP eller inte.