Morrontrött Mac och nya VA-krav

Är på landet på Gotland. Ett primitivt liv i mobilskugga med morrontrött Mac Mini ;-) .

För en stund sen lyckades jag skaka liv i Macen. Tryckte på avstängningsknappen tills apparaten motvilligt frågade "Ska du verkligen stänga av datorn". Efter en stund lät den mig komma åt den där pilen. Då tryckte jag "Avbryt". Nu verkar Macen funka. Med riktantennen inkopplad kommer den till och med åt Internet lite grann.

Vi har vatten från egen brunn. Avloppet är gemensamt med en granne. Nu har Region Gotland skärpt kraven på avloppsrening. Snåljåpen i mig tycker att den som finns borde duga. Men jag tycker att det är bra att Regionen höjer ribban. Algblomningen ute i sjön måste bromsas.

Avgiften för tillståndet skulle bli 12.000:- kronor. Vi delar alltså slamavskiljare med en granne som också skulle få betala 12.000:-. Infiltrationen delar vi dessutom med en annan granne som också skulle få betala 12.000:-. 36.000:- för en tjänstemannainsats på ganska så få timmar kändes inte skäligt. Så jag ringde och förhandlade. Då sa regionen okej, vi tar det som ett ärende för 14.000:- så kan ni dela avgiften på tre hushåll. Hoppas att det håller.

Granne 2 är proffs i anläggningsbranschen (och väldigt bra granne). Självklart ska han och hans firma göra jobbet. I går gick vi igenom skisser och tittade på plats. Han  bygger ny slamavskiljare om 2 kbm åt sitt hushåll. Mitt hushåll och granne 1 får en ny slamavskiljare om 4 kbm. Avloppen kopplas till en gemensam  infiltrationsbädd om 60 kvm. Den ska ligga nedanför en brant. Då funkar allt med självfall. Regionen vill att avlopp ska pumpas, men självfall är bättre. Här på Gotland är det ideligen strömavbrott. Då är det bra om avloppet fungerar fast man kanske får spola med en hink vatten från en tunna på gården.

Vattenbrunnen borrades ny för några år sen. Jag som trodde att jag inte var vidskeplig bad en äldre slagruteman som bor i närheten bestämma platsen. Han klev omkring tills den där vidjan pekade hårt nedåt. Här korsar sig två vattenådror sa han. Och visst kom det vatten där. Friskt klorfritt vatten som jag mår bättre av än det klorerade i stan.

Här kollar brunnsborrarens kompis Willy att grejerna funkar som dom ska. Det fanns vatten på 4 meters djup, men de bedömde att det var dubbla nivåer och valde att borra en bit till. Nu tas vattnet från 14 meters djup. Geologin på platsen är komplicerad. Det som syns är en strandvall från Ancylus- eller Litorinatiden, bara grus, men under den finns konsoliderad urtidslera. 

Första elvägen med induktiv laddning

Elvägen är en försöksverksamhet för 110 miljoner kronor. Den ska drivas i tre år. Trafikverket står för 100 miljoner och huvudleverantören, det israeliska företaget Electreon med svenskt dotterföretag Electreon AB för resten.

Electreon startades 2013 i Tel Aviv av israelerna Hanan Rumbak och Oren Ezer, vd. Svensken Håkan Sundelin är vd i svenska bolaget, projektledare i Visby och ingår i ledningsgruppen. Företagsidén är att utveckla induktiv laddning för elfordon. Målsättningen är skyhög, att elektrifiera transportsektorn med att bilen laddas medan man kör. Det skulle innebära eldrift med ganska små krav på bilens batterikapacitet och att man slipper hantera laddkablar. Jag tror inte att man kommer ända dit, men systemet borde kunna fungera på utvalda sträckor, på busshållplatser, vid lastbryggor, på väntplatser för taxibilar och på P-platser.  

I Visby fräste man bort asfalt, monterade kopparlindade spolar, kopplade upp och asfalterade över det hela.

Här har israelen Michael monterat allra första spolen. Den är inbäddad i det svarta gummiliknande materialet. Kraftelektronik ryms i behållaren som hänger till vänster i bild. Arkivbild november 2020 © Måns Hagberg.

Spolarna i vägbanan förses med växelström med frekvensen 85 kHz, alltså 85 000 svängningar per sekund. Svängningarna skapar ett magnetfält som kommer i resonans med mottagarspolarna nertill på fordonet. Rätt avstämt fungerar det bra. Verkningsgraden räknat från intaget på elektronikskåpet vid vägbanan till den ström som fordonet får ut ligger kring 90 %. Resten omvandlas till värme, huvudsakligen i kraftelektroniken.

Ingen energi läcker ut. Om nåt metallföremål typ tomburk ligger i vägen kan det ta emot lite energi, men det saknar praktisk betydelse. Spolarna i vägbanan kopplas bara in då ett rätt utrustat fordon passerar. Det finns ett många inbyggda säkerhetsåtgärder. Systemet detekterar t ex större metallföremål (typ cykel) och stänger av den sektionen.

Elsäkerhetsmyndigheten, post- och telestyrelsen, trafikverket med flera har varit och kollat på försöksverksamheten. Även radioamatörer har varit inkopplade för att lyssna efter störningar. Kanske nån överton skulle kunna detekteras? Det var helt tyst i etern. Elsäkerhetsmyndigheten bedömde att allt är OK.

Varje spole kan ta upp 20 kW, men eftersom fordonen passerar fort beräknas laddeffekten netto uppgå till 10 kW i Visbyförsöket. Mellan tummen och pekfingret innebär det att en kilometers körning laddar en personbil så att den kan gå fem kilometer med egna batteriet. Beräkningarna verifieras nu i verklig körning. Lastbilen som testkör har 12 vanliga vattenkokare som kan ta upp effekt medan mätutrustningen registrerar vad som händer.

Håkan Sundelin är vd men bangar inte för att köra testbilen själv. Arkivbild november 2020 © Måns Hagberg.

Håkan Sundelin är elvägsnörd och har varit med i ett flertal försök i Europa. Enligt hans bedömning finns bara en enda konkurrerande teknik som fungerar bra, en något uppskalad version av luftledningar som för trådbussar. Den tekniken kan mycket väl bli en dellösning för att elektrifiera långväga vägtransporter. Men med alla säkerhetsåtgärder, bl a de särskilt säkra avkörningsskydd som erfordras, tenderar den tekniken att kosta mer än induktiv laddning. Trafikverket ska nu bygga elväg Örebro - Hallsberg och grunnar nu på vilken teknik som ska användas. Induktiv laddning är ett alternativ.

Karta över elvägen i Visby. "Low speed section" på Kung Magnus väg med ringmuren i sikte, "High speed section" på länsvägen ut mot flygplatsen. Man ser infartsvägen till flygplatsen längst t h på kartan.

Nyamko Sabuni åkte elbuss från Visby flygplats

Häromdan bloggade jag "Nu ska jag leta reda på elbussen som laddas i farten från slingor i vägen och känne eftar om laddningen känns". Jag trodde att trafiken äntligen var i gång. Försökte ändå ringa runt och kolla. Projektledaren var på välförtjänt semester. Semestervikarien på flygbussens kundtjänst hade noll koll. Så jag åkte till Visby flygplats. Dit kom en vanlig dieselbullrande buss. Chauffören sa att den nya inte är i trafik än och pekade på en P-plats en bit bort.

Där stod bussen. En kinesisk Higer elbuss för 92 passagerare, varav 63 på ståplats. 12 meter totallängd, 19 ton fullastad vikt, elmotor maxeffekt 180 kW. Den är  specialutrustad med induktionsspolar undertill och behövlig kraftelektronik för att ta emot elektricitet från spolar i vägbanan. Dom monterades i november.

Jag försökte ta en bild genom blänkande vindrutan också. Man anar en inredning inriktad på det praktiska med plats för bagage mm.

Bussen är inregistrerad och påställd men ännu inte godkänd för passagerartrafik med induktiv laddning påslagen. Jag vill uppleva att inte bli grillad medan bussen laddas induktivt. Till slut fick jag tag på en person med full koll på läget. Tillståndet är på gång, men jag får vänta några veckor med provturen. 

Gotlands Allehanda rapporterade om Sabunis besök.

Nyamko Sabuni hade bättre kontakt. Hon åkte till Visby under Almedalsveckan fast den pågick digitalt med riksdagshuset som bas. Hon är ju genuint intresserad av elektrifiering och ville mitt i regeringskrisen kolla läget på den fronten. Hon fick provåka bussen och gillade den. Men åkte utan att induktiva laddningen var påslagen. Tror jag.

Oskarshamn - kommunen med energi

Almedalsveckan utan Almedalen

Är nu på Gotland. Fint här! Men jag saknar Almedalen under Almedalsveckan. Det mest partipolitiska sänds från riksdagshuset och funkar faktiskt per radio. Men för mig var det så kul att på plats i Visby byta några ord med bekantingar, droppa in på nåt evenemang, kanske göra nån intervju. Och så kunde jag kolla in de allra senaste elbilarna och skriva om dom på tidningen Elbilen. Nu ska jag leta reda på elbussen som laddas i farten från slingor i vägen och känne eftar om laddningen känns. Ha en bra dag!

PS. Amineh Kakabaveh har ju bestämt sig för att släppa fram Löfven. Häromdan bloggade jag om hur hon försökte verka för ett ordnat stadsbyggande i en riksdag som är måttligt intresserad:

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/amineh-kakabaveh-och-ordnat-stadsbyggande.htm

Arkivfoto från ett av toppåren med 40 000 besökare och 1600, eller var det 4300? programpunkter.