Shiftobjektiv

1965 tittade jag genom sökaren på en japansk kollegas Nikon F med Nikons 35 mm shiftlins och åkte dit. Wow! Det gick att få rakt bara genom att skruva lite. Tyvärr kostade objektivet 3 månadslöner före skatt så det fick vara. Senare hyrde jag ett för några viktiga bilder  och till slut köpte jag eget Nikon då begagnat gått ner. Men sen bytte jag tillbaka till Pentax och saknade då shiftobjektivet. Nu har jag ett av 1976 års modell. Om jag fattat rätt tecknar det ut 46x58 millimeter varefter man beskär i kameran till 24 x 36. Objektivet är extremt välbyggt och shiftmekanismen smart. Det går inte att använda våld för att shifta.

Vitsen med shift är att man kan få med mer, typ  höga hus, utan att luta kameran. Förr var det väldigt viktigt. Alla som tittade på bilder var vana vid att vertikala linjer var vertikala. Jag tror att flertalet människor - åtminstone de som bodde i en stad - hade det inbyggt i huvudet.

Fotografer förr hade bälgkameror med stativ. För att få med hela kyrktornet höjde de objektivet där fram. Normalt tiltade man också kameran en liten aning uppåt för att bilden inte skulle se alltför stel ut.

Numera har folk vant sig vid "störtande linjer" så det är inte lika viktigt att undvika såna. Men i arkitekturkretsar är det ännu kutym att perspektiv för det mesta ska underdriva det vertikala. Och ibland kan det vara bra att få med mer byggnader, mindre asfalt.

Här är objektivet shiftat till max, 11 millimeter. (Siffrorna 11 som syns mest avser dock bländaren. Objektivet har dubbla bländarringar för att man ska kunna ställa in på max öppning och sen blända ner till förvalt läge utan att ta ögat från sökaren. Närmast kamerahuset syns siffran 10 och att objektivet är shiftat ett snäpp till, d v s 11 millimeter.)

Idag plockade jag fram objektivet för att testa på lite annat än de höga hus det är byggt för.  En gränd inne i kvarteret Knäppingsborg i Norrköping. Bländare 11, ISO 200. Exponering i läge Av (som jag för det mesta använder) fungerar bra i Live View. Annars kan man använda läge M och trycka på Pentax gröna knapp så fixar kameran exponeringen.

Stenhårt motljus med solen i bild funkade inte bra. Artefakter som jag tidigare inte sett framträdde. Teoretiskt hade det väl gått att fotoshoppa bort dom, men inte värt besväret.

I sidljus gick det bättre.

För att få samma kontrast och färgmättnad som med nyare objektiv utan shift behöver detta lite mer hjälp vid framkallningen. Just nu testar jag med lite "dehaze" innan i övrigt normal framkallning från RAW. 

Spruta 2, biverkan 2

Kroppen reagerade mer efter andra vaccindosen. Corminaty mRNA-vaccin lot ET7205. Höger hand svullnade och blev en halv gång större än vanligt. Den är OK nu.

I går kväll fick jag frossa och mådde rejält illa. Konstiga drömmar på natten. En av dom hade med fotografier och och stadsbebyggelse  att göra. Det säger väl en del om mig att sånt finns högt upp i medvetandet. Allt var brunt i brunt. I drömmen försökte jag få till bilden men det gick inte. Nu på morronen känns det klart bättre. Bilden nedan ett försök att återskapa konstiga drömbilden.

Coronadistans i stadslandskapet

Anders Tegnell har fått kritik för sina luddiga rekommendationer om avstånd. Folk vill ha besked! Gäller 1,5 meter eller 2 meter? Härmed mina funderingar. De har någon liten grund i vindkraftgruppers aerodynamik och egna iakttagelser.

Man kan inte se luft. Men man kan titta på hur snöflingor rör sig och kolla då en rökare blåser ut rök. Om det är tämligen vindstilla och snöblandat regn ser man hur tunga droppar faller ganska rakt ner. Det motsvarar kanske de första spridningsmodellerna, att det var droppsmitta som var den stora boven. Men oftast blåser det, och numera bedömer forskningen att det inte finns någon skarp gräns mellan tunga droppar och lättare aerosoler.

Då det blåser bildas en turbulent strömningsvak i lä av personen. Med erfarenhet från vindkraften kan vaken bedömas vara 7 gånger längre än personens bredd. I den vaken så räcker nog varken 1,5 eller 2 meter. I lovart borde nån meter räcka  om personen i fråga har ansiktet riktat mot lä som på bilden.

Där en grupp personer går eller står blir den turbulenta vaken bredare och når längre. Inne i gruppen står luften mer still - jämför med klungan i ett cykellopp eller den relativa stiltjen i en träddunge.

Det hela kompliceras ännu mycket mer av att luften inne i stan ofta virvlar runt!

För min del brukar jag hålla andan då jag känner att jag hamnat i lä av en enstaka person eller en större grupp.

Bilderna är från ett foto. Det togs genom mitt fönster. Det är bearbetat med "find edges", printat med en vanlig svartvit laserskrivare och sen har jag med blått skissat in hur jag tror luften rör sig.

Apples häpnadsväckade Iphoneteknik nu senast med DNG/ProRaw

Häromkvällen satte jag mig med en rejäl kaffekopp och den här artikeln:

https://lux.camera/understanding-proraw/

Den är skriven av teamet bakom RAW-appen "Halide". Den gör att jag kan plåta något så när med min Iphone SE 2020.

I de senaste Pro-kamerorna har Apple tagit sin teknik till nya höjder. De tar flera bilder mer eller mindre samtidigt, bestämmer som vanligt "rätt" exponering, lägger in en filtermask där Apples algoritm tycker att det behövs, gör ett HDR-jobb just där, lägger ihop, brusreducerar och skärper. Och ännu mycket mer. RAW-formatet är DNG 1.6 som Apple kallar ProRaw. Apple utnyttjar funktioner som hade kommit i skymundan.

Vidvinkelkameran har fått större sensor för att klara sig bättre då det skymmer. Då kopplas "tele" objektivet (motsvarande 60mm) bort. Apparaten croppar i stället från vidvinkeln. Artikelförfattarna är verkligen imponerade av Apples nya teknik, men påpekar att den tar över så mycket att fotografen inte längre bestämmer själv. Fotografer som vill bestämma själva kan välja Halide.

Förra våren funkade min mobiltelefon Nokia 3010  fortfarande bra. Men jag behövde kunna  swisha och logga in på 1177 och banken. Så jag skaffade smartphone och ville lära mig kameran.

Jag kunde inte trycka av som Apple ville. Det blev en videosnutt eller en film och ibland ett foto. Mjukvaran är fenomenal, men gör  bilder enligt amerikansk smak. Appen Halide har en avtryckare som funkar för mig. Man får både en jpegbild och en DNG/RAW-fil. Jpegbilderna blir ofta bra. Men då det skymmer funkar RAW plus egen framkallning ofta bäst.  Här en exempelbild med min Iphone SE 2020. Den första utan ändringar från RAW, den andra är Halides/Apples jpg-bild och den tredje är hemframkallad från Halides DNG/RAW-fil.

1. Direktframkallning av RAW-filen helt utan justeringar. Iphone SE 2020, app Halide. 

2. Apples/Halides jpeg-bild.

3. Hemmagjord framkallning från RAW-filen.  Avsikten är att få till bilden som jag såg motivet: Stadstornet i Norrköping med St Olai kyrkogård i förgrunden. Tagen då det skymde om aftonen.  

Elväg Visby III.

Nu är installationen klar! 0,8 km dubbelriktad elväg uppdelat på två etapper på sträckan mellan Visby flygplats och Österport. Elbussen laddas i farten. P g a Coronan har ju flygtrafiken minskat drastiskt, så förutsättningarna är inte alls som man tänkt, men i maj/juni ska  flygbussen i alla fall vara i gång. Jag ska försöka ta mig dit och kolla.

Kartan visar testsektionernas placering. Avtagsvägen ner till flygplatsen längst till höger. Källa: Electreon.

Kan induktiv laddning i farten lösa elbilarnas räckviddsproblem? Rent tekniskt verkar svaret vara ja, men måste kollas närmare. Just den närmare kollen är ju projektets syfte. Första prototyperna är förstås dyra. Men induktiv laddning kostar mindre än luftledningar med alla deras säkerhetskrav. Och enligt Trafikverket är system med induktiv laddning radikalt mycket billigare att underhålla. 

Länk: https://www.trafikverket.se/contentassets/e65ff31b80fd4d3bbfc37de7660896c3/vagunderhall-och-kostnader-for-olika-typer-av-elvagar---rapport.docx.pdf

I sluttampen blir det kostnaderna som avgör. För att det hela ska lyckas fordras också teknisk standardisering och betalfunktioner som inte låser in användarna. I bästa fall kan det hela växa fram stegvis. Grundidén är induktiv laddning i farten, men lastbilar kan laddas vid lastbryggan, taxibilar vid deras väntplatser och bussar få ström vid varje hållplats. Hemmaladdning på induktiv väg (som ju andra redan testat i liten skala) skulle göra laddkabeln obsolet.

Det är en bit kvar. Då testperioden är klart ska de sista projektpengarna användas till återställning. Jag tycker att grejorna borde behållas för att göra ytterligare tester framöver. Det mesta kan nog kopplas ner och helt enkelt kopplas in senare, men de nedgrävda transformatorstationerna behöver säkert lite stödvärme för att hållas torra och fina. 

Det var bra stämning på arbetsplatsen, men inte gulligull utan raka rör, här ser man projektledaren Håkan Sundelin argumentera. Nedgrävd transformatorstation / kraftelektronik nere till höger.