Så startade byggnadsvårdsåret 1975.

Europeiska Byggnadsvårdsåret, på engelska "The European  Architectural Heritage Year 1975" startade upp med en konferens i Bologna 1974.

Jag var där. Brittiske höjdaren Duncan Sandys var där. Hans Rolls-Royce stod där andra bilar inte fick stå. Bilen var av 1948 års modell, inte särskilt stor men synnerligen välskött. Italiens rikaste man, Fiats ägare Gianni Agnelli var där. Stan var kommuniststyrd. Vi i fotfolket fick bo på fina hotell.

Stan var och är vacker och fotgängarvänlig. Trottoarerna i stadskärnan går i arkader. Maten god.

Tegelfasader. Putsade fasader i samma kulör, några i lejongul färg som även den skapas med järnbaserat pigment, tegeltak. Wikipediafoto, sign Szs, licens CC BY-SA 3.0

Bologna ville inte bara visa sitt bevarandearbete, utan också de förorter man byggt åt dem som inte kunde bo kvar då stadskärnan renoverades. Duncan Sandys motsatte sig traskandet med tordönsröst: "The people are furious, they want to see your city!".

Jag insåg så småningom att han var van att styra i denna världen. Och att han hade fiender. Som Churchill sa: "You have enemies? Good. That means that you have stood up for something."

Duncan Sandys. Brittisk politiker, statsman och kulturvårdare. Bilden tagen vid slutkonferensen för Europeiska Byggnadsvårdsåret 1975. Foto De Archief Nederlands.

Byggnadsvårdsåret lanserades av Europarådet på initiativ av Duncan Sandys. Han var också ordförande i Europa Nostra som arrangerade det hela. Avsikten var att bryta den rivningsvåg som härjade i Europa, även i Sverige

Sandys tillhörde den engelska styrande klassen. Utbildad vid Eton och Oxford. Svärson till Winston Churchill. Tjänstgjorde 1940 i brittiska styrkan i Norge. Sårades och blev halt för resten av livet. Därefter minister. Påverkade krigföringen, utvecklade stridsvagnsproduktionen. Då brittiska tanksen fick fullgoda motorer från Rolls Royce blev de fullt i klass med de amerikanska och tyska.

Han hade velat behålla imperiet men var realist. Efter kriget var Englands ekonomi "scraped to the very bones" för att åter använda Churchills ord. Krigsfartyg såldes som skrot för att få pengar till regeringen. Kolonierna ville lösgöra sig och landet saknade resurser för att hålla garnisoner överallt. Duncan Sandys avvecklade i egenskap av kolonialminister en stor del av kolonierna.

Försvaret kostade 10 % av BNP. Duncan Sandys slog ihop de tre helt separata vapenslagen armén, flottan och flygvapnet. Impopulärt var bara förnamnet. Sen tog han itu med armén. Ekonomiskt hade det gått att behålla värnpliktsförsvaret, men det hade blivit politiskt omöjligt att tvångskommendera britterna dit. Armén fick dra ner, rejält. Her Majesty's Navy stod i tur. Hangarfartyg är ohyggligt dyra att anskaffa och driva. Ubåtar med kärnvapenmissiler är inte fullt så dyra, men fungerar som kärnvapenavskräckning. Sandys drev igenom en drastisk omändring. Brittannia no longer ruled the waves. Även flygvapnet bantades drastiskt.

Sandys blev både respekterad för sin kompetens och illa sedd, både av delar av Tories men också av vanliga engelsmän. De var uppväxta med att imperiet var "the white man's burden" och att kunna ta en tjänst i nån koloni.

Efter kriget trädde han fram som en nyckelperson i att bygga upp Europa. Medverkade i en mängd samarbeten inom kontinentaleuropa och med Storbritannien. En av skaparna av Europarådet. Vid sidan om jobbade han för att bevara det byggda kulturarv som fanns kvar efter kriget och för att nytillskott skulle passa in.

1975 bedömde brittiska regeringen och kungahuset att han hade gjort det som efter kriget var nödvändigt och bäst för England. Han adlades som baron Duncan-Sandys.

De som verkar för bevarande stämplas ofta som bakåtsträvare. Det förekommer dessvärre också en del brunsmetning. Det gick inte att brunsmeta  Winston Churchills svärson som stridit mot nazismen och sårats för livet. De som inte gillade bevarande fick nöja sig med att fryna på näsan åt latinska namnet "Europa Nostra". Påminde inte det om romerska "Mare Nostrum", det namn som Mussolini tog över? Och grymta om att Duncan-Sandys tillhörde den brittiska överklassen och gärna samarbetade med adel, kungahus och dem som lyckats i denna världen. Och visst, han var Tory, inte Labour och inte Liberal. 

Europa Nostra är en icke-statlig, på engelska non-governemental organisation (NGO). Den startades 1963 på italienskt initiativ. Nu har organisationen koppling till EU och nästan 50 medlemsländer. Även engelsmännen, skottarna och irländarna är med fast de lämnat EU. Organisationen lobbar oförblommerat för brett kulturellt samarbete. Dess priser och utmärkelser spelar en viktig roll för att påverka opinionen även i Sverige.

Europa Nostras bronsplakett, denna från Konfidencen i Ulriksdal. Wikipediafoto Holger Ellgaard.

Då Duncan-Sandys drev Europa Nostra var det en mycket liten organisation. Kontoret fanns i hans hus i London. Sekreteraren var en ung ambitiös tjej. Jag var med 1984 då Alingsås fick diplom av Europa Nostra för sitt bevarandearbete. Sekreteraren fick en inbjudan och kom till utdelningen. Prinsessan Desirée delade ut diplomet. Sen kom Olof Palme kom på besök. Han blev så begeistrad att tidsplanen sprack. Då tänkte även sossarna om. Europa Nostras diplom hade fungerat. 

I Alingsås medförde utmärkelsen att de som gillade sin stad sträckte på ryggen. Jag tror att nåt liknande skett i ett flertal städer som fått diplom eller medalj. Och att de som jobbat med belönade bevarandeprojekt känt det som en bekräftelse. Både här i Sverige och ute i Europa. 

Nästa avsnitt: Byggnadsvårdsåret och Visby.

2025-01-22 11:05   mojje

Oj det var mycket intressant och lärorikt. Spännande!

Besvara