En polariserad västvärld. Del 2 av 2
Från genetik till nutida amerikanskt vardagsliv. Då välbeställda familjen Redd (rött är republikanska kulören) flyttade till dynamiska Nashville, Tennessee valde de ut en välmående förort. Där togs de väl emot av grannarna och kyrkan. De har två biffiga suvar, en Chevrolet Suburban och en GMC Yukon XL. Hemmafru Redd tycker de känns trygga för de tre barnen. Två ton stålplåt och en rejäl motorhuv där fram skyddar mot omvärlden. Made in the USA känns rätt. Sist men inte minst har både föräldrarna och farföräldrarna hållit sig till bilar från General Motors.
Chevrolet Suburban 2015. Suburban har tillverkats sen 1935 och var fram till år 2021 fortfarande uppbyggd med ram, längsmonterad motor fram och bakhjulsdrift med stel bladfjädrad bakaxel. Foto Wikipedia signatur "order _ 242".
GMC Yukon 2015. Wikipediafoto sign Kevauto
Likaledes välbeställda familjen Bleu (blått är demokraternas färg) har ett enda barn, Esme. De har flyttat till en chic stadsdel i Nashville. I princip är de för kommunala skolor, men i praktiken valde de en privat skola med hög status. Dit kör de Esme med familjebilen, en Toyota Prius. Det ultimata liberala fordonet. Det är inte störst och tyngst, utan reducerar familjens fotavtryck på miljö och klimat. Bilen är ju japansk, men om någon skulle klaga så kan de svara att den monteras i USA. Och nog har de hört att Toyota tillämpar könsneutrala anställningsprinciper? Så om företagets vinster går till Japan, må så vara.
Förr träffades amerikaner med olika världsbild i vardagslivet, på jobbet, i skolan och i värnplikten. De flesta gick i kyrkan åtminstone emellanåt. Trots skilda världsbilder kunde man sympatisera med samma parti. Förr var det egalt om sonen eller dottern ville gifta sig med någon från det andra partiet. Nu är det verkligen laddat. Och man bor på olika håll, befolkar olika IT-bubblor och förstår sig inte alls på varandra.
Värst av allt, partisympatierna linjerar allt mer upp med de här gruppernas olika världsbilder i en självförstärkande spiral. I stället för viss likgiltighet har man fått hat. Allt mer blir inte förhandlingsbart. Politiken blir låst.
Ibland rapporterar media om hur delstaterna röstar. Men kartorna är alldeles för grova. "Fluids" bor ofta i de största städerna. Där kan en karismatisk politiker samla stora möten. "Fixeds" tenderar att bosätta sig i mindre städer och på landet. Dit är det svårt att nå ut på det sättet.
Åsikter om abort, vapen, invandring och hela den moderna samhällsutvecklingen delar folket. Uttalad rasism har blivit allt mindre accepterad, men finns kvar latent i bakgrunden. Donald Trump slog an på de strängarna i sin kampanj mot Barack Obama. Inte öppet utan genom att ifrågasätta att Obama är född i USA. Liberalerna försöker vara bättre men har ibland varit de som startat oförsonligheten.
Enligt Inglehart var det ökande välstånd och trygghet i vardagen som utgjorde fundamentet till den tidigare utvecklingen. Då vann modernitet och viss liberalism terräng. Då jobben hotas eller försvinner och inte heller medelklassen hittar fasta jobb eroderas det fundamentet. Samtidigt behärskar en liten klick superrika en allt större del av tillgångarna. Allt fler känner att utvecklingen spårat ur.
Hetherington och Weiler visar att motvilja mot modernitet, vetenskap och miljötänk är djupt rotad i många amerikaners arv och miljö. De framhåller också att modernitetsutvecklingen i Holland och de skandinaviska länderna i viss mån brutits av liknande orsaker. Forskarna har visat att denna motvilja inte går att missionera bort med fördömanden. Att bli fördömd bara stärker motviljan. Det fungerar inte heller att argumentera med fakta. Vi människor är så funtade att den som ser fakta hota sin världsbild in i det sista förnekar fakta.
Ronald Inglehart, nestorn i sammanhanget, hävdar att det som behövs är en politik som skapar ekonomisk trygghet och framtidstro för alla grupper i samhället. Alltså en mittpolitik på höger-vänsterskalan. Det skulle lugna ner stämningarna. Samtidigt behöver man hitta sätt att få människor att mötas, se varandra som människor och hitta sätt att acceptera varandra. Det blir inte enkelt, men är nödvändigt.
-----------
Källor: Prius or Pickup? How the Answers to Four Simple Questions Explain America´s Great Divide. Författare Marc Hetherington och Jonathan Weiler. Förlag Houghton Mifflin Harcourt 2018. World Values Survey. Artiklar av Ronald Inglehart.
Länk till del 1: https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/en-polariserad-vastvarld-del-1-av.htm
Det är intressant forskning du tar upp här.
Det är märkligt och förvånande att det blivit så hårt polariserat på kort tid. US har all trumf på hand. Bra universitet, bra utvecklingsföretag. Bra tillgång till naturtillgångar.
Fyrtio år sedan var det fortfarande möjligheternas land. Då var vi på vippen att flytta dit för gott. Nu vet vi inte vart landet är på väg och skulle inte våga flytta dit.
Ha en fin weekend
Bob
Jag bodde i Mellanvästern ett år på 1960-talet. Jag hade trott att det var ett rikt land, men det var väldigt blandat. Jag jobbade på en arkitekturskola. En kollega var intellektuell. Han förtalades av en kollega som åkte pickup.
Tittade på TV hemma hos kompisar. Ett par skådisar var svarta utan att det påpekades på nåt sätt alls. Nämen titta sa kompisarna, those ladies are colored and act as if there was no difference. Ungefär som Totteböckerna hemma i Sverige, Totte gick till doktorn och att doktorn var en kvinna pekades inte ut med pekpinne.
Vapensituationen var inte så påträngande som nu, men parkeringsvakterna på campus hade kpistar,. Underligt och fel tyckte jag.
/B
Bra känna till framtiden? Läs "Learning to Die in the Anthropocene", risken att Roy Scranton har rätt är påtaglig, jag hoppas han har fel.
Hälsn!
Sverige brukar ju svansa efter USA och en hel del har redan hänt. "Negative campaigning", att man smutskastar andra. har visat sig effektivt i USA och år väl inte okänt här. Det som dessbättre saknats är en karismatisk ledare typ Trump med eget TV-bolag.
Skjutningarna: DN:s reportrar har tagit reda på varför dom inte klaras upp, kanonreportage häromdan:
https://www.dn.se/sverige/mordutredarna-det-har-behovs-for-att-losa-gangmorden/
Jo´tack - men var bjudes denna goda cigarr??
Om vi nu talar om svenska förhållanden blir det om den påtagliga klyfta av avståndstagande och många gånger rent hat som har öppnat sig i det svenska samhället.
Någon sådan klyfta fanns inte år 2010 när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Från allra första stund blev dom hatiskt mobbade av det dåvarande etablissemanget. Det lönar sig inte att förneka detta, eftersom det har skett inför öppen ridå - synligt för alla och envar.
Denna vuxenmobbning, detta hat, har fortgått i accelererande takt genom åren. Den som ständigt blir bemött så, kan ju inte förväntas bli vänligt inställd tillbaka. Efter några år är skadan irreversibel.
Redan på dagis lär sig dom flesta att det är den som börjar som får ta på sig meransvaret för den fortsatta utvecklingen. Alltså är det etablissemanget som är skyldiga till den klyfta av ovilja, avståndstagande, hat och hot som vi i dag ser i det svenska samhället.
Nu på sista tiden måste man ju skratta lite. Företrädare för etablissemanget har börjat gnälla över att dom blir hotade och hatade av nättroll! Man gråter alltså krokodiltårar över att man slutligen har träffats av sin egen medicin!
Jag håller med att människor måste börja mötas. Vi måste få igång det demokratiska samtalet igen. Det är som du säger nödvändigt - annars kommer det att gå oss illa.
Du verkar ta landets problem med en klackspark. Det är en dålig attityd som straffar ut en från seriös debatt.
Jag tänker fortsättningsvis ignorera dig i den här tråden.
-----
Visst har SD mobbats. Jag uppfattar att klyftan fanns långt innan 2010.
1988 blev det en konfrontation i Kimstad i Norrköpings kommun som gav genljud även på riksnivå.
Det skulle ordnas en flyktingförläggning. Samrådsmöte behövdes. Det första gick totalt över styr och fick ställas in. På det andra satte kommunen in Kjell Norberg (s) som mötesordförande. Kjell hade varit lärare och rektor och var van vid att hålla ordning.
Mötet vart stormigt men någotsånär ordnat. Folk var förbannade. Det kanske fanns några rasister, men jag uppfattade att dom mest var förbannande på att nu då en norsk klippare skulle ordna flyktingförläggning och bli rik på skattebetalarnas bekostnad, då ställer kommunen upp och ordnar allt. Detta fast de själva inte fått bygga på den platsen. Då var det för dyrt att ordna avlopp och för besvärligt att ändra detaljplanen.
En tjej från Invandrarverket försökte med tycka-synd-om-linjen men den funkade inte alls gentemot rättviselinjen.
Norberg fick tyst i klassen, men jag kände att han inte lyssnat in protesterna utan att det som gällde var sitt ner och håll tyst. Brunsmetning? Kanske inte direkt men det fanns såna vibbar.
(Norberg har med all rätt fått en egen plats uppkallad efter sig. Han lyckades få hit Linköpings Universitet, Campus Norrköping. En avgörande skillnad för stan.)
.
Som du märker så har det sina risker att ta upp brännbara samhällsproblem här på FS - man råkar ut för posörer som Moquist här ovan - folk som inte är det minsta intresserade av något konstruktiv meningsutbyte.
Men så startade tidningarna själva en kampanj mot BN. Då kallade han till möte. Vi bjöd på kaffe och tårta och ordföranden tog upp sin syn på problemet. Journalisterna var ju taggade till max att försvara pressfriheten, men tårtan var särskilt god och då vi satt runt samma bord gick det att nå fram till varann.
Mycket stämmer med mina observationer i min omgivning och när jag reser. På min gata kan man se en skillnad i hur folk har sina trädgårdar och vilka bilar man har. Vildvuxna, pollinatorvänliga trädgårdar tycks hänga ihop med modesta japanska bilar - Prius, Camry, Mazda 3. Hus med välklippta gräsmattor, symmetriska buskar har ofta en F150 eller Suburban på uppfarten. Man kan vara ganska säker på folks politiska uppfattning utifrån det. Men det är inte jättelätt att få till ett samtal.
Håller med om att mötesplatser är viktiga. Kaféer och pubar, bibliotek, etc. Tyvärr delar folk upp sig där också. Där jag bor finns huvudsakligen två fik, och tendensen är att liberala går till ett, konservativa till det andra, så riktigt hela vägen går det inte, men en bit på vägen, för samtalen är mindre indelade än vad de tenderar att vara online.
Jag blev väldigt glad när jag och min kollega förra helgen i jobbet stoppade en kvinna på gatan för att prata om det politiska läget. Hon var republikan, men emot begränsningar i aborträtten, även om hon själv hade svårt för abort i sig. Hon röstade på Biden i presidentvalet och kallade den förra regeringen ett "train wreck". Den gamla sortens republikan alltså, men ändå bara 42. Det kändes hoppfullt.
Själv är jag "mixed".
På landet hålls gräsmattan klippt (anlitar t o m hjälp för det då jag inte är där själv) men tomten är vildvuxen i utkanterna. Nuvarande bilen en snåldiesel som jag kör på HVO 100 (en biodieselprodukt). Men förrförra var en 2,2 tons Toyota BJ 45, en jättestor Jeepliknande sak som det gick att ta av taket på och få en pickup.
Läste nyss en podd där Obama intervjuas. Intressant, för han är både tydlig med att rasismen måste hållas nere, han har ju två svarta döttrar och vill att dom ska få ett bättre liv, men också att Demokraterna har en olycklig böjelse att alienera vanliga väljare med pekpinnar om exakt vad man ska tänka och exakt vilka fraser man ska använda.
Lite inlindat, och väldigt många "you know", men väl värt att kolla in!
https://crooked.com/podcast/obamas-advice-for-democrats/
Själva kör vi Prius, och är en av få hushåll med "bara" en bil på två personer (även om det börjar bli lite krångligt för två frilansar med jobb på väldigt många olika ställen.) Med solpaneler på hustaket kör vi nästan gratis – 40 liter bensin brukar räcka 150-200 mil beroende på om det rör sig om motorväg eller ärenden runt stan. En perfekt kompromiss för vår del. Ibland drömmer jag lite om en schysst minivan som jobbfordon, som man skulle kunna bygga ett mobilt kontor och säng i, när man är ute på jobb. En dag kanske, Toyota Sienna har kommit som hybrid nu, och om tio år kanske man har råd med en.
VW Buzz är ju på gång, lite väl stor knske och alldeles för dyr, men påminner starkt om gamla Folkabussen som jag har väldigt positiva minnen av. Har inte ägt nån själv men åkt med kompisar eller hyrt.
Landcruisern byggde jag ett trägolv i baktill så att det gick att övernatta (och gömma sina saker under på dagarna). Funkade för spartanska övernattningar, man behövde ju närhet till rest rooms som det heter på amerikanska.